När man fördas mellan 40-50 mil i buss per dag gess det rätt bra med tid att försvinna in i en bok stänga omvärlden ute för en stund. Självklart sitter jag inte med näsan i en bok konstant och missar att njuta av omgivningarna. Men i ärlighetens namn finns det en begränsning i hur länge och mycket man kan imponeras av kargt landskap och bergstoppar ;-)
Boken som sysselsatte mig en stund i går och avslutades i dag var Maria Blomqvists självbiografi, En vacker dag lämnar jag honom. Hon skriver självutlämnande om det våldsamma förhållande hon levde i under många år. Hon beskriver ingående den förnedring, kräkning, våld, misshandel som hon utsattes för. Det är en ganska tung läsning och det gör ont att tänka på att detta är en vardag för oerhört många kvinnor, och män, i vårt samhälle. Som läsare ställer man sig självklart frågan om varför hon stannade kvar så länge som hon gjorde? Men med lite kunskap i ämnet är det lättare att förstå att steget att lämna är så ofantligt stort. Skammen och förnedringen att behöva erkänna vad man utsatts för svider nästan mer än slagen och de hårda orden.
Det här är en bra bok som på ett relativt nyanserat sätt beskriver vad som kan ske bakom hemmets fyra väggar. Vi kan inte blunda för denna verklighet, det kan vara din vän, granne, kollega eller rent av du själv som lever med ständig rädsla för nästa slag.
Jag vill varmt rekommendera denna bok, tung läsning men viktigt ämne.
Maria Blomqvist – En vacker dag lämnar jag honom får betyg 3
