Resans fjärde bok



På den här resan har jag läst mindre än vanligt. Det beror helt klart på att vi inte haft någon dag vid poolen. Under bussåkandet har jag beskådat landskapet vi passerat. 

Men resans fjärde bok var den lättsamma feel-good boken, Saker vi inte säger av Sheila O’Flanagan. Den passar utmärkt som reslektyr. Inte speciellt svårläst, underhållande och ett utmärkt tidsfördriv. Det är ingen högkvalitativ historia men fullgod som sällskap på en resa. 

Boken handlar om nagelskulptrisen Abby som lever sitt liv i San Francisco. En dag blir hon kontaktad av den snygge advokaten Ryan som kommit hela vägen från Dublin för att berätta en livsomvälvande sak för hennes mamma. Informationen kräver att de flyger över till Dublin. 

Som sagt en perfekt bok som ressällskap.

Sheila O’Flanagan – Saker vi inte säger får betyg 3

56 (av 365): 358 Återkoppling

IMG_4481

Måste erkänna att jag tycker det är lite tråkigt med kulturen kring dricks i USA. Dricks är något som förväntas oavsett service vilket jag kan tycka är lite tråkigt. Dock måste jag säga att jag blev glad över dagens återkoppling från städerskan på den slant jag lämnat åt henne. Ett sådant litet meddelande gör att jag med glädje lämnar dricks i morgon. Lättflörtad – ja det är jag ;-)

54 (av 365): 206 Neon

Bildmässigt håller jag mig kvar lite till i Las Vegas. En stad som är överfylld av neon. Vi kör även denna bild från Bellagio och de dansande vattenstrålarna, denna gång dock från annan vinkel och i kvällsljus. Det är sådan kraft i vattenstrålarna att skvätte rätt bra. Jag är väldigt ambivalent till Las Vegas, å ena sidan är det väldigt häftigt och annorlunda men å andra sidan är det lite beklämmande att se alla människor som sitter från tidig morgon med ciggen och drinken i ena handen och den andra handen på den enarmade banditen drömmande om storvinsten. Men jag uppskattar ett kort stopp i denna annorlunda stad vars sevärdheter helt består av olika hotell. Det är nog bara dit man åker för att gå runt och titta på olika hotell.