83 (av 365): 243 Resultat

 Min ihärdighet gav resultat. Efter någon timme med plantering och fix kunde jag avnjuta en fika i de nyköpta stolarna och njuta av blomsterprakten. Måste säga att årets upplaga av balkongen känns som den bästa. Jag är oerhört nöjd och ser fram emot många timmar på balkongen i år

81 (av 365): 357 Återkommande

 Idag var det dags för vår återkommande utflykt att köpa blommor. Vi är några kollegor som en lördag varje år åker i väg och köper blommor tillsammans. I år var vi fem kollegor som sammanstrålade. Vi träffades på parkeringen och började med en liten picknick som E fixat, kaffe och varsin tunnbrödsrulle. Gott och lite uppsnack inför shoppingen.

När vi kommer in i växthusen är vi som kalvar på grönbete eller som sockerstinna femåringar på julafton. Far runt med lycka i blicken. Det ojas mycket, oj så fin, var hittade du den, sådan måste jag också ha! Det är komiskt för varje år säger E att hon inte ska ha några dahlior. Men varje år kommer hon ut med några, i år blev det nog tre stycken 😉 Jag lyckades hålla igen och köra en samstämmig uppsättning blommor i år. 

Ett riktigt roligt återkommande inslag på vårkanten.

Läs denna bok

IMG_4818I helgen blev det verkligen många böcker som konsumerades. Det blir så när man hämtar hem en drös från bibblan men enbart två veckors lånetid ;-)

Även Ninni Schulman har kommit med en ny deckare, Vår egen lilla hemlighet. Boken utspelar sig i vanlig ordning i Hagfors och är den fjärde om poliserna Christer Berglund och Petra Wilander och journalisten Magdalena Hansson i det lilla samhället. Orten skakas när socialsekreteraren Anna-Karin Ehn försvinner spårlöst. Efter några dagar återfinns hennes bil på en öde vägkant. Ganska snart uppdagas att Anna-Karin har hemligheter och att det döljer sig saker bakom fasaden.

Det här är en oerhört spännande bok som är svår att lägga ifrån sig innan den är utläst. Det är inte utan att jag var lite tacksam för regnet mot rutorna som gav mig en godtagbar ursäkt att stanna i sängen/soffan en bra stund in på förmiddagen. Boken innehåller flera parallella berättelser. Kanske lite för många då inte alla får sin upplösning på ett bra sätt men jag kan förlåta det. De olösta sidospåren får min förlåtelse eftersom Ninni Schulman på ett gripande och trovärdigt sätt skildrar mäns våld mot kvinnor. Det är en bok som på ett väldigt trovärdigt sätt gestaltar hur vi människor beter och agerar när vi ser något som vi egentligen inte vill se.

Jag tycker det här är riktigt bra och välskrivet och jag kan varmt rekommendera boken. Tror att den gör sig bäst inom hemmets fyra väggar, nerkrupen i soffan invirad i en filt.

Ninni Schulman – Vår egen lilla hemlighet får en 4 i betyg.

79 (av 365): 196 Mina spår

Lite varning för skryt och egoism i detta inlägg !

Det är inte utan att jag blir glad och stolt att hitta mina spår på böcker i form av en blurb. Jag var helt oförberedd när jag vände på boken och hittade ett utdrag från en av mina recensioner. Nu måste jag kolla fler böcker för att leta mina spår……. ;-)
PS, om du skulle se en blurb med mitt namn blir jag oerhört glad om du vill säga till mig

Kristina Ohlsson Uppföljare

IMG_4816Ibland kan jag önska att inte alla svenska författare jag brukar läsa skall komma ut med sina nya böcker på en och samma gång. Eller så borde jag kanske inte hänga på bokningen av dem på bibblan så fort de släpps ;-) Men det är svårt att ge sig till tåls och jag tycker om att läsa nya böcker innan alla andra så att jag kan få bilda mig min egen uppfattning om boken.

I helgen har jag avverkat Kristina Olssons andra bok om advokaten Martin Benner, Mios Blues. Boken tar vid precis där den första, Lotus Blues tar slut. Som tur är, då mitt minne varit lite kort, inleds boken med en kort resumé. Martin fortsätter, med fara för sitt eget och sina käras liv, jakten på att hitta den försvunna pojken Mio.

För att ha någon behållning av denna bok krävs att man läst Lotus Blues. Fortsättningen är bra och spännande men känns lite platt. Det blir mycket upprepningar av tillvägagångssätt och händelser från den första. Lite fantasilös och i ärlighetens namn fanns det inte riktigt material till två böcker i samma anda. Den är dock lättläst och jag är underhållen och sysselsatt en lördagsförmiddag då regnet slog mot rutorna. Det här är en dussinbok som inte kommer lämna några bestående intryck. Men den och föregångaren har helt klart poänger och funkar i pocketformat på en semesterresa. Enligt min mening är det inte några böcker jag skulle vilja betala pengar för och behålla i bokhyllan för eftervärlden.

Kristina Ohlsson – Mios Blues får betyg 2