217 (av 365+1): 302 Tiden flyger…

Vad kan jag säga, Tiden flyger…verkligen! Det är så mycket jag vill göra och hinna med men för tillfället är det som om dygnet har långt färre timmar än vanligt. Går runt med en klump i magen för att jag inte hinner och alla jag försakar. Men jag har lovat mig själv att inte lägga fokus på allt jag inte hinner utan till fullo njuta av det jag hinner. Leva lite mer i nuet.

Denna blid är kanske på gränsen för vad som är tillåtet i utmaningen. Originalbilden är tagen av min kompis C. När hon la ut den på FB kände jag att den var så klockren till temat och mina nuvarande känslor. Jag har fotat bilden som ligger på bloggen.

Bok 50 för året

Det är ofrånkomligen så att böcker som utspelar sig i miljöer man väl känner till blir lite mer intressant och bättre än vad de kanske egentligen är. Så är fallet med Olle Lönnaeus, Marias tårar. Boken är en fristående fortsättning på Jonny Liljas skuld och utspelar sig i Malmö. Jag har läst alla tidigare böcker Lönnaeus skrivit och de brukar vara av god underhållande karaktär. Så även i detta fall, jag blev inte besviken.

En dag hittas en död man fastfrusen i havet vid Ribbans kallbadhus. Jonny får ärendet på sitt bord och det går kalla kårar hos honom när han väl känner igen den döde mannen. Jonnys tidigare spelskulder gäckar honom även framledes och han hamnar i situationer han inte riktigt kan hantera. Hela hans tillvaro rämnar när han hittar sin ex fru död och misstankarna för mordet riktas mot honom.

Det här är en trevlig och underhållande deckare. Som jag inledde med tror jag att det faktum att den utspelar sig i Malmö gör hela läsupplevelsen än mer angenäm. Blir på något sätt mer personligt då man ser miljöerna framför sig på ett helt annat sätt. Det är inte någon stor litteratur men ett oerhört bra tidsfördriv för stunden.

Olle Lönnaeus – Marias tårar får betyg 3

Bok 49 för året

Under semestern blev det inte mycket ljudbok men när jag kom hem och åter tog mina långpromenader lyssnade jag på Annika Estassy – Alla dessa hemligheter.

Efter att levt i ett kärlekslöst äktenskap fäller Louise inte många tårar på makens begravning. Dock blir hon ledsen när tidningarna börjar jaga henne på grund av diverse smutsiga affärer som maken gjort. För att få vara i fred åker hon på vinst och förlust till Frankrike för att besöka sin syster som hon inte sett på många år.

Det här är en söt och charmig berättelse som gör sig utmärkt som ljudbok. Ett perfekt sällskap på promenader. En skildring av relationer och familjehemligheter. Behagfull och trevlig underhållning för stunden. Lätt att känna igen sig i vissa delar.

Annika Estassy – Alla dessa hemligheter får betyg 3

 

Bok 48 för året

Efter Islands fantastiska insats i fotbolls EM var det oundvikligt att vända blicken mot detta land. Hittade till och med en bok av en isländsk författare, Arnaldur Indridason – Svart himmel, i min bokhylla och som en hyllning för fin insats läste jag boken😉.

Svart himmel är den åttonde boken men det fungerar utmärkt att läsa den utan tidigare bekantskaper. En av mina svagaste punkter när jag läser böcker är att jag har lite svårt att lägga namnen på minnet. Med alla isländska och ovanliga namn måste jag erkänna att jag är helt blank i huvudet om vad karaktärerna hette i denna bok.

Detta är en klassisk deckare med mord, förvecklingar och där utredningarna blir en del av polisens privatliv. En bok som är en utmärkt förströelse men i ärlighetens namn faller ur minnet snabbt.

En klassist och läsvärd bok men detta måste vara en av mina sämsta recensioner då jag glömt alla namn😉 Men den var bra och jag kan varmt rekommendera den.

Arnaldur Indridason – Svart himmel får betyg 3

 

Bok 47 för året

Senaste boken i bokklubben var Agneta Pleijels självbiografi Spådomen. En bok som inte är speciellt revolutionerande eller sticker ut men vi var alla helt trollbundna av den.

Vi hade träff på måndagen efter att jag kommit hem från Frankrike och då jag lånat boken på biblioteket ville jag inte ha med den på resan, så det var inte mycket annat än att sträckläsa den på söndagen. Jag kände igen Agnetas namn och hade någon idé i bakhuvudet om att hon nog var från Lund men i övrigt hade jag inga förväntningar eller uppfattningar alls om vad läsningen skulle innebära. Hon berättar om sin uppväxt i Lund och om de relationer som rådde inom och utanför familjen.

Som sagt handlingen sticker inte ut på något sätt men hon har ett helt ljuvligt språk och beskriver människorna omkring sig med sådan värme, rakhet och ärlighet. Jag var begeistrad när jag läste boken med den växte sig ännu starkare under våra diskussioner i bokklubben. Så här i efterhand kan jag säga att denna bok förtjänar att läsas i ett långsammare tempo så det finns lite mer tid för eftertanke.

Detta är en väldigt fin och personlig berättelse som jag varmt rekommenderar er att läsa. Givetvis är min behållning än större eftersom boken utspelar sig i miljöer jag känner så väl igen.

Agneta Pleijel – Spådomen får betyg 5