Solen strålar och det är ännu en härlig vårdag utanför fönstret. Vad passar väl bättre än ett foto av en frökapsel. Man måste väl ändå betrakta hela tulpanen som en frökapsel 😉
Jag njuter av ytterligare en ledig dag innan allvaret och en sju dagar lång arbetsvecka börjar. Flitens lampa lyser här hemma, tvätt och strykning avklarat, lägenheten storstädad, det luktar rent och gott, blommorna står i vattenbad och nu dags för storhandling och matlådefix.
Efter en månads viktutmaning leder Josefin men det ska det bli ändring på 😉 Jag är på G! Även om jag i ärlighetens namn gläder mig åt hennes framgång.
Dagens tanke: Vart är vårt konsumtionssamhälle på väg? Förra veckan beställde jag ett nytt underställ (som ersättning för det jag fullständigt förstörde när jag halkade på en isfläck) på nätet. Vid varje beställning skickades det med ett par träningsbyxor. Det kan ju låta trevligt men oavsett vilken storlek man är i kom träningsbyxorna i storlek xs. Snacka om slöseri med världens resurser! Det finns ingen möjlighet på världskartan att jag skulle kunna klämma mig i dessa små miniträningsbyxor som damp ner i brevlådan i fredags. Hur mycket jag än kämpar för att gå ner i vikt kommer jag aldrig att komma i dessa små byxor. Min utmaning är ju att väga mindre inte bli yngre. För faktum är att jag inte tror det finns någon vuxen människa som skulle kunna dra på sig dessa träningsbyxor som nu finns i mina ägor. Min första tanke var ju att dessa fick jag slänga. Men blev jätte irriterad av denna tanke, varför skulle jag tvingas bidra till att världens sopberg växer? Kom på att jag ju faktiskt har en kollega med en dotter i 10 års åldern som nog skulle kunna ha dess. Så nu håller vi tummarna att de faktisk passar henne och att de därmed inte skickats till mig i onödan.