Helgens böcker

Helgens tre lästa böcker buntas ihop i ett och samma inlägg. Första boken ut blev Familjehemligheter av Niclas Ericsson. Det är en deckare som utspelar sig i Stockholms homovärld. Boken inleds med att innefrisören René hittas mördad i sin egen hall. Kvällskurirens praktikant Patrik får som första uppdrag att skriva om mordet. Då Patrik tillhör ”familjen” sammanvävs hans yrkesliv och privat liv i en salig blandning.

Jag upplever boken som ganska långsam och stereotyp. Det är inte speciellt trovärdigt att en tidningspraktikant på sin första dag får storyn om ett mord i sin hand. Vidare upplever jag karaktärerna i boken som känslokalla och ganska tråkiga. För att vara en spänningsroman är det ofantligt mycket sex och jag ställer mig tveksam till om alla sexscener tillför historien något. Familjehemligheter är Niclas Ericssons debutroman och den första boken i en serie. Med största sannolikhet kommer inte jag att läsa fler av hans böcker.

Niclas Ericsson – Familjehemligheter får betyget 2.

Helgens nästa bok blev Inlåsta av Emma Donoghue. Jag köpte boken i tron att den var baserad på en verklig händelse men det visade sig att det är en fiktiv roman. Den är emellertid inspirerad av fallet Fritzl i Österrike. Boken handlar om Jack och hans mamma som är inlåsta i ett ljusisolerat rum. Mamman kidnappades som ung student och har hållits inlåst i rummet i 7 år. Under tiden i fångenskap föds Jack. Boken berör deras liv i fångenskap men också de svårigheter de möter i livet utanför rummet när de väl blivit frisläppta.

Det är en varm bok om en mammas försök att ge sin son en normal tillvaro i en kaotisk verklighet. Jag upplever boken som lite för tjock och långrandig för att den skall vara riktigt bra. Den väcker dock en del tankar och är skriven med ett visst djup. Jag fann den nästan som en enda lång transportsträcka för att få veta hur det gick. Jag blev inte riktigt så berörd som jag hade önskat.

Emma Donoghue – Inlåsta får betyget 3.

Helgens tredje bok var en fullständig katastrof. Så oerhört tråkig och intetsägande. Det var nästan plågsamt att ta sig igenom den. Allison Pearson – Jag tror att jag älskar dig kändes vid första anblicken som en bok jag borde gilla. Men icke, det fanns inget positivt med den alls. Kände mig bestulen på de timmar det tog att läsa den. Det är när jag får en sådan här bok i min hand som jag tackar min lyckliga stjärna att jag läser så fort som jag gör. En kompis sa till mig i dag att livet är för kort för dåliga böcker. Det stämmer men jag är av den uppfattningen att alla böcker man börjat på ska läsas ut. En bok kan börja dåligt men ta sig i längden, man måste ge den en chans. När jag läste Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson var jag glad att jag stod fast vid min regel. Jag hatade och tyckte boken var vedervärdig de första 100 sidorna, förbannade min kompis som rekommenderat den flera gånger. Jag var frustrerad och uttråkad men efter 101 sidor var jag fast. Boken tog sig och blev riktigt, riktigt bra. Utan min regel hade jag gått miste om en fantastisk bok och två lika bra efterföljare. Med just den boken i minnet läser jag alltid ut de böcker jag börjat på.

Vad handlade Jag tror att jag älskar dig om? Glöm det! Läs inte boken! Glöm att ni någonsin sett att den skulle existera!

Allison Pearson – Jag tror att jag älskar dig får betyget 1.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.