Utan personligt ansvar

IMG_3955Jag var inte jätte begeistrad när jag läste Lena Anderssons Augustprisade bok, Egenmäktigt förfarande. Var oerhört frustrerad över Ester Nilsson och hennes beteende medan jag läste boken. Dock fanns där en underton som gjorde att jag ändock gillade boken. Att Lena Andersson sedan har ett rikt och intressant språk ger boken ytterligare en dimension, även om språket i visst avseende kan uppfattas som lite pretentiöst och inte så folkligt. Trots att jag inte var så hänryckt när jag läste boken är det en av de där historierna som etsat sig fast i minnet och i många sammanhang har jag refererat till den allt sedan jag läst ut den. För oavsett om man vill eller inte så finns det igenkänningspunkter som alla som någon gång varit kär kan relatera till och det bor nog en liten Ester Nilsson i oss alla, i vart fall kommer hon på objudet besök någon gång ibland.

Utifrån det avtryck egenmäktigt förfarande gjorde hos mig var det oundvikligt att längta till nästa gång jag skulle få umgås med Ester och hennes nojor. Hämtade ut uppföljaren, Utan personligt ansvar på biblioteket och sträckläste boken omgående. Än en gång får vi följa Ester Nilsson i en ny kärleksrelation som inte har den struktur hon skulle önska. Denna gång ger hon sig i kast med den mycket gifte skådespelaren Olof Sten.

Denna gång är jag inte lika provocerad av Ester. Jag upplever henne något tuffare och mer mogen. Troligtvis är jag mer positivt inställd då jag var mer rustad och förberedd på hennes något patetiska beteende. I mångt och mycket är boken en upprepning av sin föregångare men det gör inte så mycket för jag finner den oerhört underhållande, välskriven och i mångt och mycket extremt skarpsynt i sin beskrivning. Lena Andersson må ha ett något arrogant språk men samtidigt är hon oerhört skicklig på att trolla med orden. Strukturen på uppbyggnaden är stundvis magnifikt och jag kan inte bli annat än lite avundsjuk på hennes utomordentliga förmåga att skapa en spänning och träffsäkerhet i beskrivningen av vardagliga ting. Igenkänningsfaktorn är hög, även om Ester Nilsson tar det hela till en nivå långt över det mänskliga 😉

Jag njöt av denna bok och i vissa sammanhang låter jag Ester Nilsson få komma som oinbjuden gäst i min egen tankesfär. Men efter två böcker får det vara nog, tror inte att det skulle vara givande och utvecklande med en tredje historia.

Lena Andersson – Utan personligt ansvar får betyg 4.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.