38 (av 365+1): 100 Hjärtan

 Jaha! Då var jag efter igen och inte den bloggvän jag vill vara. Men i andan av mitt nyårslöfte om att inte vara frökenduktig har jag inte dåligt samvete. Sista veckorna har jag helt enkelt inte hunnit med min blogg och istället för att känna stress har jag aktivt valt bort den och alla andras bloggar. Men nu har lusten för foto, bilder, fotografering och texter återvänt till mig.

J och jag börjar sakta men säkert prata om att slå samman våra två bostäder till en. Som en övergångsperiod är vi sambos i min lgh tors-sön. Detta har verkligen fallit väl ut, känns oerhört skönt att vara tillsammans men ändå göra egna saker. Tidigare när vi träffades om helgerna umgicks vi hela tiden, nu kan vi vara tillsammans men läsa en bok om man känner för det, träna, kolla fotboll eller något annat som man känner för. Känns som om det har frigjorts tid för mycket av de saker jag känner att jag försakat. Sedan är det ju helt klart så att livet måste förändras och utvecklas när man tillför något som berikar det. Allt kan inte fortsätta som tidigare 😀

För att slå samman två fulla hem till ett krävs ju även att man gör en inventering av sina prylar. Vad har ett värde för mig, ekonomiskt – känslomässigt? Mina skåp och utrymmen är fulla av saker men jag kan med lätthet minska ner dem radikalt för mycket av det används aldrig och saknar all form av värde. Men i gömmorna finns det självklart även en rad riktiga dyrgripar. En av de där saker som jag under inga som helst omständigheter är villig att kompromissa om är mitt hjärta. Mitt röda platshjärta har stått modell till ett tema varje år jag varit med i fotoutmaningen och innehållet har nog med varit det samma 😉 Det blir tjatigt att skiva historien igen men om någon vill veta hjärtats ursprung. Eftersom hjärtat består av lock och underdel blir det ju två hjärtan i bilden 😉

4 tankar på “38 (av 365+1): 100 Hjärtan

  1. Lycka till med hopslagning av två hem och jag förstår att hjärtat är viktigt och okompromissbart och jag tror nog att det får följa med, det är ju inte så stort…:) Det ryms ju lätt!!!!! Vilken känslosam ursprungshistoria!

  2. Bra tolkat och tack för den fina berättelsen, intressant läsning. Ni har det mysigt tycker jag. Lycka till med den fortsatta sammanfogningen och flyttstöket som säkert dyker upp 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.