Var och hämtade en rykande färsk Mats Ahlstedt på biblioteket. Jag har läst alla hans tidigare böcker. Den senaste är När inget annat återstår och handlar om profileraren Ella Werner vid Göteborgspolisen.
Det här är en historia som växlar lite över tid och utspelar sig både i nutid och dåtid. Den något excentriske forskaren Egon har hittat vad han tror är ett botemedel mot Alzheimers. Dock visar det sig att substansen även har andra effekter som tilltalar kriminella grupper. Hans brors dotter Sandra blir en sen kväll kontaktad av en ung man som påstår sig vara hennes kusin, Egons okände son. Då det är sen på kvällen och Sandra aldrig hört något om en kusin vill hon inte släppa in mannen i sin bostad. Då han senare hittas död kopplas polisen in.
Även om jag är välförtrogen med Mats så är detta en ny bekantskap då han skriver om nya karaktärer. Det är en välskriven och trevlig bok som väl fyller sin funktion som ett trevligt tidsfördriv. Får dock i ärlighetens namn säga att den inte lämnar ett gigantiskt eftertryck i mitt minne. Men jag tycker inte man ska underskatta böcker som underhållning och tidsfördriv. Det viktiga är inte vilket avtryck boken lämnar utan hur det känns och upplevs medan man läser boken. Under läsningen är jag underhållen och fängslad. Det är en klassisk deckare och alla förväntade ingredienser finns i den. Det är spännande, trevligt, lättsamt och trivsam läsning.
Det här är en bok jag gärna rekommenderar andra att läsa.
Mats Ahlstedt – När inget annat återstår får betyg 3
En Lundabos betraktelser 
Låter intressant 🙂 Jag håller med dig, ibland är det faktiskt framför allt stämningen och avkopplingen för stunden som är det viktiga. Böcker som fastnar i minnet brukar ofta vara litet tyngre, och det är inte alltid man har lust att läsa något som drar ned humöret istället för att höja upp det.
Tack för denna recension och tack för intressanta tankar som jag tar med mig 🙂