Bok 47 för året

Senaste boken i bokklubben var Agneta Pleijels självbiografi Spådomen. En bok som inte är speciellt revolutionerande eller sticker ut men vi var alla helt trollbundna av den.

Vi hade träff på måndagen efter att jag kommit hem från Frankrike och då jag lånat boken på biblioteket ville jag inte ha med den på resan, så det var inte mycket annat än att sträckläsa den på söndagen. Jag kände igen Agnetas namn och hade någon idé i bakhuvudet om att hon nog var från Lund men i övrigt hade jag inga förväntningar eller uppfattningar alls om vad läsningen skulle innebära. Hon berättar om sin uppväxt i Lund och om de relationer som rådde inom och utanför familjen.

Som sagt handlingen sticker inte ut på något sätt men hon har ett helt ljuvligt språk och beskriver människorna omkring sig med sådan värme, rakhet och ärlighet. Jag var begeistrad när jag läste boken med den växte sig ännu starkare under våra diskussioner i bokklubben. Så här i efterhand kan jag säga att denna bok förtjänar att läsas i ett långsammare tempo så det finns lite mer tid för eftertanke.

Detta är en väldigt fin och personlig berättelse som jag varmt rekommenderar er att läsa. Givetvis är min behållning än större eftersom boken utspelar sig i miljöer jag känner så väl igen.

Agneta Pleijel – Spådomen får betyg 5