Bok – Lycke

Det är alltid en stor fröjd när jag hittar en ”ny” författare. Den senaste i raden är Mikaela Bley, förvisso blir det kanske fel att kalla henne för ny då hon redan gett ut tre böcker. Men för mig var det en ny bekantskap.

Lycke är första boken som handlar om journalisten Ellen Tamm. Lycke är en spännande bok där en åtta årig flicka försvinner från tennisträningen. Ellen tar försvinnandet personligt då det påminner om en händelse från hennes förflutna.

Det här är en trivsam och spännande bok. Mikaela Bley har ett följsamt och lättläst språk vilket ger ett bra driv och flyt i berättelsen. Det märks även att hon har god kännedom om de miljöer hon beskriver i boken. Karaktärerna är brokiga och på inget sätt perfekta vilket gör dem mänskliga. För att vara en debutroman är den behaglig men kan nog spreta lite och jag hoppas uppföljarna är lite mer genomarbetade. Det är en bok som jag gillade mycket och jag kommer raskt ge mig i kast med de två uppföljarna.

Det finns en uppsjö av dugliga deckarförfattare så att utmärka sig från mängden är inte lätt. Min inledande uppfattning om Mikaela Bley är att hon hamnar i ett mellanskikt, boken är gemytlig och underhållande för stunden men lämnar inget djupare bestående intryck. Dock är underhållning för stunden inget man ska förkasta!

Mikaela Bley – Lycke får betyg 3/5

En kavalkad av charmiga kortromaner

img_9746I veckan fick jag ett bokpaket från älskapocket med sex kortromaner. Böckerna var skrivna av fyra för mig välkända författare och två var helt nya för mig. En spännande och trivsam blandning av feelgood romaner som väckte skratt, igenkänning och en förnöjsamhet hos mig.

De sex romanerna kan beskrivas som en ask med exklusiva chokladpraliner. De är söta och det finns likheter men ändå är de individuella och personliga. Det finns en smak för alla. Läsningen är njutningsfull och fyller mig med ett välbehag. En liten känsla är att underbart är något kort men samtidigt är en liten dos ibland att föredra. Allt tog ett slut medan jag fortfarande njöt.

Anna Fredriksson – Risk för regn: En träffsäker berättelse om Lena och Staffan som träffas via internet. De har träffats ett tag och är förälskade när det är dags att träffa respektive parts barn från tidigare förhållanden. Möten och upplevelser som på inget sätt är okomplicerat. En bok som väckte igenkänning (förutom barnen), jag skrattade och njöt. Betyg 4/5

Emma Hamberg – Late Bloomer: Vad gör man när ens make dör? En make som styrt och ställt i alla år. För Ullas del innebär det att hon tappar fotfästet och bestämmer sig för att långsamt dö genom osunt leverne. Men planen kullkastas då hon börjar spionera på sina grannar. En mycket charmfull berättelse som jag skulle vilja ha mer av. En bok med mycket humor och värme. Betyg 4/5

Sara Paborn – Änkorna på Österlen: Filippa och Fredrik har varit gifta i många år. Livet rullar på men någonstans längst vägen har de slutat prata med varandra. Filippas mamma har nyligen blivit änka och har ett stort hus i behov av renovering på Österlen. Fredrik har motvilligt gått med på att spendera semestern i svärmoderns hus. Filippa kontaktar en hantverkare som visar sig vara av en unik kaliber. Underhållande relationsdrama på den skånska landsbygden. Betyg 3/5

Camilla / Viveca Sten – Återträffen: Fem kvinnor som studerat på universitetet tillsammans ska ha återträff i en av kvinnornas hem i Åre. De har inte setts på en massa år och är alla på olika sätt nervösa inför träffen. Igenkänningsfaktorn är hög! Det finns oftast en anledning till att relationer rinner ut i sanden. Inledningsvis en trivsam och trovärdig berättelse men sedan svävar den ut. Om författarna hållit sig till relationerna hade det blivit ett bättre helhetsbetyg. Betyg 3/5

Marita Danielsson – Kärleksfallet: Rebecka och hennes sambo lever ett tillsynes bra liv. Jobb, vänner, parmiddagar fyller deras tillvaro. Dock äventyrar Rebecka tillvaron då hon faller handlöst för en klient som går i parterapi hos henne. På många sätt är detta en trevlig berättelse men det spretar på något sätt som gör att upplevelsen inte är fullt så angenäm som jag trodde när jag började läsa. Karaktärerna är alla lite till mans irriterande och ger en fadd smak i munnen. Betyg 3/5

Carin / Lennart Hjulström – Om svar anhålles: När Elisabeths mamma dör ställs hennes liv på kant. Mamman har varit en väldigt viktig person och styrt hennes liv på många sätt. De har delat allt utom frågan om vem som är Elisabeths pappa. Det har varit ett tabu under hela hennes liv att nämna fadern. Men efter moderns död är Elisabeth fri att göra som hon vill, vilket resulterar att hon skickar brev till potentiella pappor för att skapa kontakt. En komisk historia om en tafatt persons försök att överleva. Trivsamt men lite för kort och ogenomarbetad för att bli riktigt fängslande. Betyg 2/5

 

Bok – 24 goda gärningar

img_9713Efter två deckare var jag i behov av något mer lättsamt. Förra året bekantade jag mig med Jenny Fagerlund och hennes trivsamma feelgood romaner. Bekantskapen var trevlig och jag såg fram emot att våra vägar skulle korsas igen. Blev därför glad när bibblan meddelade att hennes senaste, 24 goda gärningar, var min att hämta.

Emma förlorade sin man i en olycka på julafton för två år sedan. Allt sedan hans död har hennes liv gått på sparlåga, hon har inte tagit hand om sitt arbete och hemmet har varit orört. Emma har inga direkta ambitioner eller planer på att förändra sin tillvaro men hennes syster är av annan uppfattning. Då systern nästintill tvingar henne att skaffa sig en hobby drar Emma i panik till med att hon ska göra 24 goda gärningar, en varje dag.

Det här är en söt och trivsam bok om ensamma människor och finner varandra när det som bäst behövs. Det är en berättelse med klok undermening att under ytan kan sanningen vara en annan, människor kan vara beredda att göra mycket gott för sin omgivning. Jenny Fagerlund påminde mig genom boken att med att möta sin omgivning med ett leende och omtanke får vi så mycket tillbaka.

Det är en välskriven och fin berättelse med tänkvärd substans. Just den tänkvärda substansen gör Jenny Fagerlunds författarskap unikt i sin genre. Det är ren och skär feelgood men lämnar ett avtryck hos mig.

En behaglig bok att spendera några timmar med under en filt medan snön faller utanför fönstret.

Jenny Fagerlund – 24 goda gärningar får betyg 3/5

Bok – Profetens vinter

Håkan Östlundh är en favorit hos mig men det var väldigt längesedan jag såg något nytt av honom. Så min lycka var stor när jag av ren tillfällighet såg hans nyaste bok i stället på biblioteket. Profetens vinter är första delen i en trilogi i internationell thrillermiljö.

Elias är en ung student i Uppsala. Hela hans tillvaro vänds på ända när han får besked om att han har en tumör i hjärnan och det är brådskande att genomgå en operation. Än värre blir det när han nås av beskedet att hans pappa omkommit i ett bombattentat under en tjänsteresa i Sarajevo. Elias åker till Stockholm för att stötta sin styvmor men snabbt dras han in i en farlig tillvaro där det inte är säkert vem han kan lita på. Elias kämpar för sin överlevnad samtidigt som han försöker ta reda på vad det är för hemligheter hans pappa haft.

Det här är en bok som bjuder på trivsam läsning. Håkan har ett väldigt behagligt och följsamt språk vilket ger ett bra flyt i läsningen. Det är en fängslande bok som är svår att lägga ifrån sig. Jag är dock lite ambivalent till tempot i boken, det händer väldigt mycket och Elias utsätts för hur många omöjliga situationer, men ändå är det lite långsamt på något sätt. Jag kan inte riktigt beskriva vad jag menar men det saknades något för att boken ska stanna kvar i minnet lång tid framöver.

Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa fortsättningarna för det är något visst med Håkans författarskap som tilltalar mig.

Håkan Östlundh – Profetens vinter får betyg 3/5

Agatha Christie

IMG_8856I dag är det recensionsdag för Bookmarks två böcker signerad Agatha Christie. När jag fick frågan om jag var intresserad att läsa och recensera dem var jag först lite tveksam, senast jag läste något av dekardrottningen måste vara minst 25 år sedan och jag var rädd att det skulle kännas gammalt och inte så inspirerande. Dock ser jag recensionsexemplar som spännande och utmanande för min läsning och mitt bloggande så jag kunde inte säga nej.

Konstiga huset utkom i original 1949 och upplösningen var av så graverande grad att det amerikanska förlaget önskade ett annat slut, men Agatha Christie vägrade. Konstiga huset handlar om en familj som bor flera generationer under samma tak. När familjens överhuvud dör under mystiska förhållanden riktas alla misstankar mot hans unga änka.

Detta är en bok om familjehemligheter, relationer och en sann pusseldeckare där alla är potentiella förövare. Jag blev positivt överraskad av att bokens handling kändes så aktuell och jag kan förstå att slutet väckte debatt på sin tid. Boken har fått ett oerhört snyggt omslag så den lär bli en snygg detalj i bokhyllan, fast först ska jag låna ut den till några kompisar så de också får läsa en gammal klassiker som på många sätt känns aktuell.

Agatha Christie – Konstiga huset får betyg 3

 ˜˜˜    ˜˜˜     ˜˜˜      ˜˜˜

Den andra boken är en nyskriven bok av Sophie Hannah, Ett delat mysterium som bygger på Agatha Christies karaktär Hercule Poirot. Fyra personer har fått varsitt brev undertecknat av Poirot där han anklagar dem för mordet på en rik äldre man. De fyra personerna söker alla upp Poirot och är i varierad grad förgrymmade över beskyllningarna. Det stora mysteriet är att Poirot inte skrivit några brev och känner inte till historien.

Det är på det stora hela en trivsam pusseldeckare men det är något i skriftspråket som gör att jag inte får något flyt i min läsning. Jag får ingen riktig känsla för karaktärerna och det kan nog bero på att det är för många personer som förekommer i berättelsen. Tror att hela historien vunnit på att antalet personer minskats ner betydligt. Om Konstig huset kändes aktuell och modern är min upplevelse att denna är mer omodern och inte riktigt faller mig i smaken.

Sophie Hannah –  Ett delat mysterium får betyg 2.

De aderton

IMG_8882I dag släpps journalisten Anton Bergs debutroman, De aderton. Boken är en fiktiv roman men som har sin utgångspunkt och stomme i verkliga händelser.

Bokens huvudkaraktär är radiojournalisten Axel Sköld som arbetar med reportage för P 3 dokumentär. Han har i sina efterforskningar om svensk vapenindustri kommit över bilder på en man som florerar vid flera spektakulära händelser i vårt land. Axel vill publicera sina teorier om att han har Olof Palmes mördare på bild men hans chefer är av en annan åsikt. Axel Sköld är dock fast besluten att inte ge upp sina efterforskningar och snart kommer han en organisation på spåren, en sammanslutning av personer som verkat i generationer tillbaka och som verkar ha stort inflytande i nyckelfunktioner i vårt lands styrning.

Det här är en välskriven bladvändare som är svår att lägga ifrån sig. Jag är fängslad av historien men också lite förundrad över att så många författare just nu bygger nya böcker kring hypoteser runt mordet på Olof Palme. En annan person som florerar i många böcker nu är Cats Falck, en person som även nämns i De aderton. Det är alltid en extra spänning och dimension när verkliga händelser vävs in i fiktiva romaner men tyvärr har jag ju redan läst om Olof Palme och Cats Falck i andra böcker varför det inte kändes så nydanande. Dock blir boken väldigt aktuell när jag i dagarna ser att nya personer förhörs gällande mordet på Olof Palme, så kanske är det ett ämne som kan leva kvar länge i flera olika böcker.

Men överlag är detta en trevlig läsupplevelse som ger bra förströelse för stunden och boken slutar på ett sådant sätt att Anton Berg lämnar en öppning för att det kan komma fler böcker om radiojournalisten Axel Sköld. Jag har absolut en önskan om en fortsättning då karaktärerna är trevliga, smarta och intressanta.

Anton Berg – De aderton får betyg 3.

 

Skendöda

I dag släpps Louise Boije af Gennäs andra bok, Skendöda, i Motståndstriologin. Jag fick förtroendet att få ett recensionsexemplar och det var med förväntan och spänning jag började läsa boken.

Skendöda är en direkt fortsättning på Blodlokan och det är svårt att få ett sammanhang av boken utan att läst första delen först. Har ni inte läst Blodlokan börja med den!

Efter alla tragedier i Blodlokan återvänder Sara till Stockholm och är redo för att börja om så gott det går. Hon får ett nytt arbete och vänkretsen utökas men ganska snabbt inträffar händelser som gör att hon ånyo tvingas fundera på vem hon kan lita på. Är folk i hennes omgivning verkligen de som de utger sig för att vara. Vem vill henne ont och vem vill henne gott?

Det här är en spännande och välskriven berättelse som på ett bra sätt nystar i verkliga händelser som hänt i vårt land och väver in dem i Saras fiktiva liv. Jag har skrivit det tidigare men det tål att sägas igen, Louise Boije af Gennäs har en unik förmåga att hantera det skrivna språket. Hon har ett avancerat språk men skriver på ett lättsamt sätt som gör att det är oerhört fängslande och läsningen blir behaglig.

Skendöda som enskild bok har dock några brister för mig. Den känns lite som en transportsträcka till sista delen och en upprepning av första delen och helt utan egen identitet. Historien är fascinerande och händelserik och jag kan knappt vänta på upplösningen men Skendöda känns lite som fesljummet kaffe, funkar i nödfall men inte så tilltalande i långa loppet.

Louise Boije af Gennäs – Skendöda får betyg 3.