Bästa bok på väldigt länge

En stor nackdel med att läsa mycket böcker är att det ibland kan vara något svårt att komma ihåg alla böcker jag läst. Det kan vara lätt att tro att man läst en viss bok av en viss författare och så var fallet med Pernilla Ericson, Spåren vi lämnar efter oss. Jag var helt övertygad att jag läst henens bok så när jag såg att det kommit en ny reserverade jag den på bibblan. Hämtade hem och skulle börja läsa. Men utifrån baksidan på boken blev jag osäker på om jag verkligen läst den första, kände inte alls igen karaktärerna. Då var det otrolig tur att jag de senaste åren listat och bloggat om alla böcker jag läst. Var bara att gå in på min egen blogg och söka efter Pernilla och kunde snabbt konstatera att det var en författare jag aldrig läst utan bara tänkt läsa. Så för att läsa i rätt ordning fick jag bege mig till bokhandeln och köpa den första i pocket.

Ett flertal kvinnor råkar ut för brutala överfall längst en tunnelbanelinje i Stockholm och polisen är något villrådig. En brokig skara av fyra personer med olika specialiteter bildar ett privat utredningsteam för att få slut på skräcken.

Boken fängslade mig från första sidan. Det blev sträckläsning och J muttrade lite då jag var helt uppslukad av boken. Inledningsvis var jag lite frustrerad över att det fanns så tydlig likhet i story med en gammal Beck film och i upplägget med en TV-serie med Mikael Persbrandt. Dock kom jag snabbt över denna irritation för historien var spännande, boken välskriven och intressanta karaktärer. Jag var totalt trollbunden och detta är en pärla till bok. Det är när man får en sådan här bok i sin hand som läsning är det bästa som finns. Det är för att hitta en sådan här dyrgrip jag fortsätter att googla och leta efter nya författare. Boken har många intressanta och tänkvärda infallsvinklar och ligger helt rätt i tiden.

Min läslust har ju varit på villovägar ett tag men hittade omedelbart hem i och med denna bok. Jag kan vara säga….. LÄS!

Pernilla Ericson – Spåren vi lämnar efter oss får betyg 5.

Berättelse som berör på djupet

Fredrik Backman har ett väldigt vackert och melodiöst språk att det för mig är helt omöjligt att läsa hans texter utan att bli djupt berörd. När jag läste hans senaste lilla korta novell, Och varje morgon bli vägen hem längre och längre, kunde jag inte hejda tårarna från att trilla nerför mina kinder. Det är en kort men kraftfull berättelse om en äldre mans relation med sin son och barnbarn och hur den äldre mannens liv förändras på grund av en begynnande glömska.

Det här är en berättelse som berör och väcker många tankar och funderingar. Alla måste läsa den 😉

Fredrik Backman – Och varje morgon bli vägen hem längre och längre får betyg 5

Bok 47 för året

Senaste boken i bokklubben var Agneta Pleijels självbiografi Spådomen. En bok som inte är speciellt revolutionerande eller sticker ut men vi var alla helt trollbundna av den.

Vi hade träff på måndagen efter att jag kommit hem från Frankrike och då jag lånat boken på biblioteket ville jag inte ha med den på resan, så det var inte mycket annat än att sträckläsa den på söndagen. Jag kände igen Agnetas namn och hade någon idé i bakhuvudet om att hon nog var från Lund men i övrigt hade jag inga förväntningar eller uppfattningar alls om vad läsningen skulle innebära. Hon berättar om sin uppväxt i Lund och om de relationer som rådde inom och utanför familjen.

Som sagt handlingen sticker inte ut på något sätt men hon har ett helt ljuvligt språk och beskriver människorna omkring sig med sådan värme, rakhet och ärlighet. Jag var begeistrad när jag läste boken med den växte sig ännu starkare under våra diskussioner i bokklubben. Så här i efterhand kan jag säga att denna bok förtjänar att läsas i ett långsammare tempo så det finns lite mer tid för eftertanke.

Detta är en väldigt fin och personlig berättelse som jag varmt rekommenderar er att läsa. Givetvis är min behållning än större eftersom boken utspelar sig i miljöer jag känner så väl igen.

Agneta Pleijel – Spådomen får betyg 5

En av årets bästa böcker

Boken för jobbets bokklubb denna gång var Klas Ingesson, Det är bara lite cancer.

Det är alltid lite annorlunda och jobbigt att ge sig i kast med en bok där man redan från början vet att utgången är tragisk. Klas liv, framgångar och bakslag var jag sedan tidigare välbekant med via massmedia men att läsa hans egna ord är så mycket starkare.

I boken får vi ett självutlämnande tillträde till Klas och hans liv. Som fotbolls entusiast kände jag väl till Klas yrkesmässiga framgångar men det var ändå intressant och stort att få komma honom lite närmare. Det är med oerhörd värme han beskriver sina vänskapsband med andra spelare och sin familj. Han har många träffsäkra insikter om vad som är viktigt i livet och hur man bäst tar tillvara på det.

Det är en gripande bok som jag läste med tårarna flödande längst kinderna. Men boken innehåller även många roliga episoder där jag skrattar högt.

Det här var en bok som träffade mig rätt i hjärtat och jag älskade den. En bra blandning mellan yrkespersonen, privatpersonen och hans sjukdom.

Klas skrivet väldigt mycket om sin gode vän Anders Limpar och deras kontakt. Jag följde Det stora äventyret när Limpar var med och även han berättade då fint om sin vän Klas. Avsnittet i boken om Limpar, Det stora äventyret och deras djupa vänskap blev därför så väldigt stark för mig och gav det hela än större dimension då jag hade bådas ord på deras vänskap.

Klas Ingesson – Det är bara lite cancer får högsta betyg, 5.

 

Årets första bok

IMG_4124Då var det dags för 2015 års första bokrecension. Boken har jag fått låna av en kollega och säkert har många av er redan läst denna dyrgrip. För något år sedan började jag på Fredrik Backmans, En man som heter Ove, som ljudbok men då detta är ett koncept som inte alls passar mig la jag undan ”boken” ganska omgående. Har därefter tänkt att jag borde göra ett försök i läsande form men aldrig kommit till skott. Ibland krävs det att man blir ”tvingad” av sin omgivning för att komma till skott.

En man som heter Ove handlar om den något bittre och allvarsamma mannen Ove som tar på sig rollen som områdets självutnämnde vakt. Boken berör tunga områden som vänskap, döden, rätt och fel, vikten av ett vänligt ord.

Det här är en helt ljuvlig bok på så många nivåer. Den är träffsäker i sin beskrivning av karaktärer, lätt att känna igen personerna från verkliga livet. Den är varm och gripande på samma gång som den är underhållande. Jag älskar denna bok som fick mig att både skratta och gråta så att tårarna forsade. Den är tänkvärd och gripande. Har ni inte redan läst denna lilla skatt har ni en fantastisk stund framför er.

Utifrån hur bokåret 2015 börjat blir det svårt att toppa!

Fredrik Backman – En man som heter Ove får betyget 5

Avslutande mästerverk

Det var med visst vemod och lite ambivalens som jag gav mig i kast med den tredje och avslutande delen i Louise Boije af Gennäs trilogi. Å ena sidan hade jag verkligen längtat efter att åter för umgås med mina litterära ”vänner” men å andra sidan så visste jag ju att det var sista gången vi skulle få dela tillvaron tillsammans. Men allt gott har ett slut 😉

IMG_3883I vanlig ordning kunde jag inte låta bli att sträckläsa boken. Det blev en lång natt då sida efter sida avverkades i högt tempo. I Folk av en främmande stam börjar vännernas liv sakta men säkert att stabilisera sig efter tsunamin. Under de år som boken innefattar inträffar inte några stora händelser vilket gör den något mindra dramatisk än de två tidigare. Denna tredje och avslutande del har mer fokus på inbördes relationer och mjukvara än stora händelser.

Som enskild bok tycker jag inte att Folk av en främmande stam står sig lika stark som sina föregångare. Den är lite mer menlös och inte riktigt lika stark men den knyter ihop de två tidigare böckerna och det blir ett fint och värdigt avslut på historien.

Louise Boije af Gennäs besitter en unik förmåga att hantera det skrivna ordet och göra det till ett makalöst konstverk. Jag kan inte annat än att imponeras av den kraft hon har i sitt språk och hur vackert och livfullt hon använder det. Sällan har jag blivit så berörd, engagerad och betagen av det jag läst som med denna trilogi. Genom böckerna återupplevde jag mina egna känslor, tankar och funderingar av de händelser som inträffade i Sverige och världen under 2000-talets första tio år. Det har varit en ynnest att få uppleva och beblanda min egen personliga historia med mina litterära vänners. Jag kommer sakna dem men samtidigt tycker jag att tredje boken avrundades och historien knöts ihop på ett sådant fint sätt att det känns bra att vi nu lämna varandra.

Genom Högre än alla himlar, Blå koral och Folk av en främmande stam har jag känt, gråtit, skrattat, lidit och njutit av vad jag läst. Som helhet är dessa tre böcker ett modernt epos som väcker starka känslor hos mig. Bland det bästa jag läst i hela mitt liv. Betyget som helhet kan inte bli annat än högsta möjliga, en superstark femma!

Louise Boije af Gennäs – Folk av en främmande stam får som enskild bok betyg 3.

En känslosam fullträff

Att ha så många olästa böcker på hög som jag har är både skönt, för jag är aldrig boklös, men också riskerar jag att glömma bort varför jag köpt vissa böcker. Framför allt är det de där böckerna som kanske inte tillhör min vanliga gebit som riskerar att hela tiden hamna underst i högen. En sådan bok är Kristin Hannahs, Den frusna trädgården. Den har legat på hög väldigt länge och det har aldrig känts som rätt ögonblick att ge sig i kast med den.

IMG_1652Men igår när jag sorterat och organiserat i den olästa högen greppade jag tag i boken och började läsa. Hade vaknat tidigt på morgonen och tänkte att jag skulle läsa en liten stund medan jag åt frukost i sängen. Mysigt och trevligt för en tidig lördags morgon. Boken började lite trevande men eftersom jag vaknat så tidigt ville jag ligga kvar i sängen ett tag till så jag ”uthärdade” med läsningen lite till. Ganska snabbt vände dock uppfattningen om boken och jag var fast. Det gick absolut inte att slita sig. Är glad att jag inte hade några direkta planer för lördagen eller viktiga åtaganden som krävde min uppmärksamhet. Detta efter som jag blev helt förtrollad av boken, läste, grät, skrattade och var helt uppslukad. Det bar sig inte bättre än att det blev många timmar i sängen för jag kunde verkligen inte lägga den ifrån mig förrän den var utläst.

Den frusna trädgården handlar om de väldigt olika systrarna Meredith och Nina. De har växt upp med en känslofull fader men en mor som verkade helt ointresserad av sina barn. Deras tillvaro kullkastas då fadern hastigt avlider. På hans dödsbädd lovade systrarna att försöka lära känna sin mor bättre och förstå varför hon var som hon var. Den yngre systern Nina är uthärdig i sina försök att framtvinga berättelsen om moderns historia.

Det är en känslosam och gripande historia som trollband mig under flera timmar. Språket är levande och flytande och vi som läsare bjuds på både en känslomässig men även historisk resa genom tiden.  Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och vid några tillfällen hulkgrät jag. Lämnade bara sängen för att hämta näsdukar. Egentligen är det en ganska enkel bok och jag tror att ens upplevelse av den beror oerhört mycket på vilken sinnesstämning man är i när man börjar läsa den.

Jag skulle rekommendera att man läser boken inom hemmets fyra vrår. På bussen eller stranden skulle det kunna bli lite tryckt stämning om man brister ut i högljud gråt 😉

Betyget kanske blir lite högt, om jag läst boken vid annat tillfälle kanske jag skulle upplevt den på annat sätt, men igår kändes boken som en fullträff, som en värdefull juvel!

Kristin Hannah – Den frusna trädgården får betyg 5.