Årets första bok

Då var det dags för 2015 års första bokrecension. Boken har jag fått låna av en kollega och säkert har många av er redan läst denna dyrgrip. För något år sedan började jag på Fredrik Backmans, En man som heter Ove, som ljudbok men då detta är ett koncept som inte alls passar mig la jag undan ”boken” ganska omgående. Har därefter tänkt att jag borde göra ett försök i läsande form men aldrig kommit till skott. Ibland krävs det att man blir ”tvingad” av sin omgivning för att komma till skott.

En man som heter Ove handlar om den något bittre och allvarsamma mannen Ove som tar på sig rollen som områdets självutnämnde vakt. Boken berör tunga områden som vänskap, döden, rätt och fel, vikten av ett vänligt ord.

Det här är en helt ljuvlig bok på så många nivåer. Den är träffsäker i sin beskrivning av karaktärer, lätt att känna igen personerna från verkliga livet. Den är varm och gripande på samma gång som den är underhållande. Jag älskar denna bok som fick mig att både skratta och gråta så att tårarna forsade. Den är tänkvärd och gripande. Har ni inte redan läst denna lilla skatt har ni en fantastisk stund framför er.

Utifrån hur bokåret 2015 börjat blir det svårt att toppa!

Fredrik Backman – En man som heter Ove får betyget 5

Avslutande mästerverk

Det var med visst vemod och lite ambivalens som jag gav mig i kast med den tredje och avslutande delen i Louise Boije af Gennäs trilogi. Å ena sidan hade jag verkligen längtat efter att åter för umgås med mina litterära ”vänner” men å andra sidan så visste jag ju att det var sista gången vi skulle få dela tillvaron tillsammans. Men allt gott har ett slut 😉

I vanlig ordning kunde jag inte låta bli att sträckläsa boken. Det blev en lång natt då sida efter sida avverkades i högt tempo. I Folk av en främmande stam börjar vännernas liv sakta men säkert att stabilisera sig efter tsunamin. Under de år som boken innefattar inträffar inte några stora händelser vilket gör den något mindra dramatisk än de två tidigare. Denna tredje och avslutande del har mer fokus på inbördes relationer och mjukvara än stora händelser.

Som enskild bok tycker jag inte att Folk av en främmande stam står sig lika stark som sina föregångare. Den är lite mer menlös och inte riktigt lika stark men den knyter ihop de två tidigare böckerna och det blir ett fint och värdigt avslut på historien.

Louise Boije af Gennäs besitter en unik förmåga att hantera det skrivna ordet och göra det till ett makalöst konstverk. Jag kan inte annat än att imponeras av den kraft hon har i sitt språk och hur vackert och livfullt hon använder det. Sällan har jag blivit så berörd, engagerad och betagen av det jag läst som med denna trilogi. Genom böckerna återupplevde jag mina egna känslor, tankar och funderingar av de händelser som inträffade i Sverige och världen under 2000-talets första tio år. Det har varit en ynnest att få uppleva och beblanda min egen personliga historia med mina litterära vänners. Jag kommer sakna dem men samtidigt tycker jag att tredje boken avrundades och historien knöts ihop på ett sådant fint sätt att det känns bra att vi nu lämna varandra.

Genom Högre än alla himlar, Blå koral och Folk av en främmande stam har jag känt, gråtit, skrattat, lidit och njutit av vad jag läst. Som helhet är dessa tre böcker ett modernt epos som väcker starka känslor hos mig. Bland det bästa jag läst i hela mitt liv. Betyget som helhet kan inte bli annat än högsta möjliga, en superstark femma!

Louise Boije af Gennäs – Folk av en främmande stam får som enskild bok betyg 3.

En känslosam fullträff

Att ha så många olästa böcker på hög som jag har är både skönt, för jag är aldrig boklös, men också riskerar jag att glömma bort varför jag köpt vissa böcker. Framför allt är det de där böckerna som kanske inte tillhör min vanliga gebit som riskerar att hela tiden hamna underst i högen. En sådan bok är Kristin Hannahs, Den frusna trädgården. Den har legat på hög väldigt länge och det har aldrig känts som rätt ögonblick att ge sig i kast med den.

Men igår när jag sorterat och organiserat i den olästa högen greppade jag tag i boken och började läsa. Hade vaknat tidigt på morgonen och tänkte att jag skulle läsa en liten stund medan jag åt frukost i sängen. Mysigt och trevligt för en tidig lördags morgon. Boken började lite trevande men eftersom jag vaknat så tidigt ville jag ligga kvar i sängen ett tag till så jag ”uthärdade” med läsningen lite till. Ganska snabbt vände dock uppfattningen om boken och jag var fast. Det gick absolut inte att slita sig. Är glad att jag inte hade några direkta planer för lördagen eller viktiga åtaganden som krävde min uppmärksamhet. Detta efter som jag blev helt förtrollad av boken, läste, grät, skrattade och var helt uppslukad. Det bar sig inte bättre än att det blev många timmar i sängen för jag kunde verkligen inte lägga den ifrån mig förrän den var utläst.

Den frusna trädgården handlar om de väldigt olika systrarna Meredith och Nina. De har växt upp med en känslofull fader men en mor som verkade helt ointresserad av sina barn. Deras tillvaro kullkastas då fadern hastigt avlider. På hans dödsbädd lovade systrarna att försöka lära känna sin mor bättre och förstå varför hon var som hon var. Den yngre systern Nina är uthärdig i sina försök att framtvinga berättelsen om moderns historia.

Det är en känslosam och gripande historia som trollband mig under flera timmar. Språket är levande och flytande och vi som läsare bjuds på både en känslomässig men även historisk resa genom tiden.  Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och vid några tillfällen hulkgrät jag. Lämnade bara sängen för att hämta näsdukar. Egentligen är det en ganska enkel bok och jag tror att ens upplevelse av den beror oerhört mycket på vilken sinnesstämning man är i när man börjar läsa den.

Jag skulle rekommendera att man läser boken inom hemmets fyra vrår. På bussen eller stranden skulle det kunna bli lite tryckt stämning om man brister ut i högljud gråt 😉

Betyget kanske blir lite högt, om jag läst boken vid annat tillfälle kanske jag skulle upplevt den på annat sätt, men igår kändes boken som en fullträff, som en värdefull juvel!

Kristin Hannah – Den frusna trädgården får betyg 5.

Heja, Heja! ultimata träningspeppen!

Det här är träningsboken för alla som kan komma på en miljon ursäkter för att slippa motionera. I Heja, Heja! får vi följa Marina Haag från otränad frustande nybliven mamma till maratonlöpare.

Det här är en helt underbar bok som verkligen förgyllde min söndag. Jag hade egentligen inte tid att ligga på sofflocket och läsa men kunde inte låta bli att bläddra lite i boken. Mitt bläddrande blev till frenetiskt läsande, helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag skrattade hysteriskt och nickade igenkännande många gånger. Läsningen blev som ett intensivt träningspass för alla skrattmuskler i kroppen.

Jag har aldrig förr känt mig så sugen på att ut och springa som när jag läser om Martinas eskapader. Fast jag får inse mina begränsningar, jag har ingen löparkropp, jag är för tung och till på köpet är det ju snöstorm i Skåne 😉

Martina Haag – Heja, Heja! får betyget 5.

Magnifikt mästerverk

Vilken fantastisk lycka det var i lördags när jag äntligen fick andra delen, Blå Koral, i Louise Boije af Gennäs trilogi i min hand. Jag erkänner att jag ibland har en bestämd uppfattning om i vilket format en bok skall läsas. För mig passar Louise Boije af Gennäs böcker bäst i pocketformatet. Jag vet att det är lite löjligt men sådan är jag 😉 Jag läste första delen, Högre än alla himlar, när den kom i pocket och älskade den. Det var en extrem njutning från första till sista sidan. Allt sedan dess har jag längtat och väntat på andra delen. Av för mig okänd anledning blev andra delen emellertid fördröjd nästan ett år. Det har varit en outhärdlig väntan 😉 och nu kunde jag inte vänta längre utan lånade boken på biblioteket. Ens principer och uppfattningar i olika frågor är till för att ändras och brytas 😉

Louise Boije af Gennäs planerade trilogi handlar om ett gäng olika men sammansvetsade vänner och böckerna utspelar sig under 2000-talets första tio år. Vi får följa vännerna i deras gemenskap, glädje, sorg och vardag samtidigt som böckerna berör de händelser som inträffat i världen och vårt land under dessa år. Det är en fantastisk skildring av vår nutidshistoria. Medan jag läser böckerna får jag även göra nerslag i min egen minnesbild av händelserna som beskrivs i böckerna. Millenniumbuggar, 11 september, mordet på Anna Lindh, tsunamin, regeringsskifte, stormen Gudrun är stora händelser som omnämns i böckerna men Louise Boije af Gennäs har även en god förmåga att få med de där små sakerna som förändrats under millenniets första år. Blå Koral är en tjock tegelsten på nästan 700 sidor. Någon skulle nog känna sig lite tveksam till att ge sig på en sådan tjock bok men för mig är det ren och skär lycka.

Det här är en bok som jag fullkomligt älskar. Jag är fast från första sidan och slits mellan att avverka boken i högt tempo eller att suga på karamellen lite längre. Boken är så bra och dragningskrafters så djupt att det är helt omöjligt att lägga den ifrån mig. Under ett dygn hade jag den ständigt vid min sida, jag skrattade, mindes och grät floder. Jag var lite rädd för att Blå koral inte skulle kunna komma upp i samma höga klass som Högre än alla himlar men det gör den. Louise Boije af Gennäs skriver så vackert och levande att det är omöjligt att inte absorberas av historien. För mig är det här ett mästerverk av rang. Nu när jag läst klart boken infinner sig en viss känsla av tomhet och förtvivlan. Tomhet då jag trivs så bra i vännernas umgänge och förtvivlan då jag inte hittar några uppgifter om när tredje delen skall ges ut. Känner mig som en otålig fem åring, jag vill ha den nuuuuuuu!!!!!

Louise Boije af Gennäs – Blå Koral får betyget 5.

ps, så fort Blå Koral kommer ut i pocket ska jag klicka hem den för detta är en bok som måste finnas i bokhyllan