Bok – Du glädjerika sköna

IMG_3324Ibland är det helt tomt på böcker att läsa, inga på hög och då brukar jag botanisera i bibliotekets förslagshylor. På Lunds stadsbibliotek har de satt upp några hyllor med tips på böcker i olika genrer. Min blick drogs senast jag var där till Sara H Olssons färgglada Du glädjerika sköna. Jag får ärligt erkänna att min blick gärna dras till färgglada böcker. Jag har en förmåga att döma ut böcker som inte tilltalar mig estetiskt.

Boken handlar om Nina som lever ett lyxigt liv som hemmafru. Hennes man är oerhört generös med pengar men det saknas ändå något i relationen. En dag faller hela tillvaron samman och Nina flyr hem till barndomens småstad. Där får hon låna ett fallfärdigt hus och blir bekant med den egensinniga grannen Johanna.

Detta är en ganska intetsägande berättelse. Den har sina poänger men blir stundvis lite spretig och känns inte riktigt som en genomarbetad och komplett bok. Men det finns ljuspunkter som gör det till en övervägande trivsam läsupplevelse. Det är lite lagom charmigt och trevligt. Dock är det inte en bok som lämnar något bestående intryck. Men man ska aldrig underskatta ett underhållande tidsfördriv för stunden.

En sommarbok som passar i solstolen där man kanske inte är hundra procents fokuserad på läsningen.

Sara H Olsson – Du glädjerika sköna får betyg 2/5

Bok – Brott kan ej styrkas

IMG_3283För några år sedan läste jag Martin Melins första bok om den nyutexaminerade polisen Thomas Hallgren. Det var en trivsam bok som gav bra underhållning för stunden. Dock var jag väl inte tillräckligt fängslad för att hålla koll på att det kommit ut ännu en bok i serien. Av en ren tillfällighet såg jag bok nummer två, Brott kan ej styrkas, i hyllan på biblioteket. Lite brist på annan läsning fick den följa med hem.

Thomas Hallgren brottas med problem hemma och har svårt att lita på sin chef då denne verkar dölja hemligheter om hans pappa, chefens tidigare kollega.

Det här är en rätt rörig men samtidigt händelsefattig historia. En bok utan speciellt mycket handling. Jag är mest uttråkad och läste den enbart i brist på annat. Om jag var positivt överraskad av Martin Melins första bok är jag definitivt besviken på uppföljaren. Kan konstatera att inte ens i brist på något att läsa kommer jag läsa en eventuell fortsättning.

Ett tidsfördriv men absolut inte mer än så. Ingen bok jag rekommenderar.

Martin Melin – Brott kan ej styrkas får betyg 2/5

Bok – Mannen som hyrde en familj

IMG_3282Den här boken dök upp i mitt instagramflöde och det var trivsamma och positiva omdömen om den så jag lånade den på biblioteket. Lite passande med tanke på bokens innehåll hade jag med mig när jag åkte in på akuten.

Susanne Brijker, Mannen som hyrde en familj, handlar om den framgångsrike men väldigt ensamma Gustav. Trots att han är över 80 år arbetar han fortfarande i sitt företag. Men en dag drabbas han av en stroke och hela livet kullkastas. Efter att vårdas på sjukhus återvänder han till sitt stora tomma hem och får hjälp av hemtjänsten för att klara vardagen. Tillvaron är ensam och trist så Gustav bestämmer sig för att flytta till ett äldreboende. Dock visar det sig vara krav på att ha en familj vilket gör att Gustav tar till drastiska medel, han hyr sig en familj. Familjen han lyckas hyra är en brokig skara människor men trots allt utvecklar sig ett band mellan dem alla.

Det här är en enkel och kanske något tunn berättelse men samtidigt är det något så fint och tänkvärt med den. Jag fängslas av andemeningen att en familj inte behöver bestå av blodsband. Har man inte barn och syskon får man skapa sitt eget närverk och sin egen familj. Jag kände med de olika karaktärerna och blev berörd när jag läste boken och det var inte utan att någon tår trillade på mina kinder. Jag var säkert extra känslosam då jag låg på akuten när jag läste boken men det finns något väldigt tänkvärt med den.

Nu har det gått nästan två veckor sedan jag läste boken men jag bär fortfarande med mig den i hjärtat och innebörden att bygga och skapa sin egen familj sitter djupt i mig.

Det är en fin och söt bok som jag rekommenderar er att läsa.

Susanne Brijker – Mannen som hyrde en familj får betyg 3/5

30 (av 365+1): 2 Januari (Eget tema)

Jag hänger på trenden med månadsbilder. Det är kul att se förändringarna i naturen på en bestämd plats under året. Jag kommer ta min månadsbild från vår balkong. Vi har ofta sagt att det vore kul att dokumentera förändringen men aldrig kommit till skott. Nu är det dags 🙂

Det är helt ofattbart att det redan gått en hel månad av 2020. Det känns som om vi nyss stod i Hamburg och skålade in ett nytt år. Det har varit en omtumlande månad, först ett frieri och sedan akut operation av inflammerad gallblåsa och gallsten. Verkligen höga toppar av lycka och lågvattenmärke av smärta. Men det är det som gör livet lite spännande, hade allt varit lagom kunde det bli tråkigt i längden.

2019 var ett år som präglades av en enorm läslust, jag läste böcker på löpande band och fann stor njutning av att försjunka i böckernas värld. Så här långt av 2020 har läslusten tagit semester. Under januari har jag enbart avverkat tre böcker, en ljudbok och två lästa. Men jag är övertygad om att läslusten kommer tillbaka och att det blir ett bra bokår även i år.

Josie Silver – En dag i december, Ljudbok (2/5)
Susanne Brijker – Mannen som hyrde en familj (3/5)
Martin Melin – Brott kan en styrkas (2/5)

Bok – Oktober

Oktober bjöd på oerhört många bra böcker. Läste och lyssnade för glatta livet men fick inte till några recensioner. Månadens första bok var Anders Roslund, Jamåhonleva. Den var så oerhört bra att jag ville få till en riktigt bra och välskriven recension. Fick prestationsångest och lyckades inte formulera mina åsikter. Men ska försöka komma ikapp för det var många bra läsupplevelser. Det blev 14 avverkade böcker, 6 ljudböcker och 8 lästa

  1. Anders Roslund – Jamåhonleva
  2. Mikaela Bley – Flickorna utan namn
  3. Alex Schulman – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Ljudbok
  4. Gun Årestad – Byt liv med mig, Ljudbok
  5. Camilla Davidsson – I fikonträdets skugga
  6. Kerstin Weigl Kristina Edblom – I händelse av min död
  7. Christian Unge – Har jag en dålig dag kanske någon dör, Ljudbok
  8. Katrine Engberg – Krokodilväktaren, Ljungbok
  9. Jonas Moström – Skytten
  10. Stina Wollter – Kring denna kropp, Ljudbok
  11. Ninni Schulman – När alla klockor stannat
  12. Anna Keiler – Flickvänskontraktet, Ljudbok
  13. Vanja Vinter – Det heliga jävla moderskapet
  14. Buthler&Grimwalker – En perfekt storm

Bok – Den ljusaste natten

Under sommaren började inlägg om Helena Kubicek Boye, Den ljusaste natten florera på mitt instagram. Jag blev nyfiken på den och ställde mig i kö på bibblan. När jag väl fick hem boken insåg jag att det vara andra delen om Anna Varga, psykolog på Säter. Vanligtvis vill jag läsa böcker i rätt ordning men valde trots allt att läsa boken. Så här i efterhand kan jag konstatera att det fungerade utmärkt att läsa denna som en fristående bok. Kände inte att jag hade några kunskapsluckor som påverkade läsupplevelsen.

En dömd pedofil återvänder inte efter en permission från Säter. En liten flicka försvinner i samma veva från en campingplats precis i närheten. Både polisen och personalen på Säter misstänker det värsta. Det blir ett intensivt arbete för alla att försöka utreda vad som hänt och vem som kan hållas ansvarig.

Detta är en lagom spännande bok men den fångar mig aldrig riktigt fullt ut. Läste boken utan att känna något engagemang. Jag upplever Anna Varga som en naiv person utan tydlig personlighet. Hon känns rätt tråkig och intetsägande och det är inget riktigt driv i personerna i boken. Rätt intetsägande och slätstruket. En bok som funkar i brist på annat men det finns så mycket bättre böcker att läsa före denna. Jag tror inte jag kommer läsa fler böcker i denna serie.

Helena Kubicek Boye – Den ljusaste natten får betyg 2/5

Bok – Dotter saknad

För en massa herrans år sedan läste jag Anna Janssons först bok om Maria Wern. Det var en bok som inte alls föll mig i smaken, jag var på inget sätt överens med Anna Janssons språkbruk. Jag upplevde boken som svårläst, svårt att få en läsrytm då det var extremt långa meningar utan punkt eller kommatecken. Därefter var jag avigt inställd till Anna Jansson under många år men en fd kollega mer eller mindre tvingade mig att ge henne en chans till. Som tur är lyssnade jag på min kollega för jag insåg att Anna Jansson förändrat sin hantering av det skrivna språket något och de senaste åren har jag haft många spännande lässtunder med Maria Wern. Att läsa många böcker om samma karaktärer blir trivsamt och hemtrevligt, lite som att umgås med bra vänner. Man känner varandra väl och det krävs inte så mycket för att man ska förstå varandra.

I dotter saknad presenteras vi som läsare för helt nya karaktärer och helt nya miljöer. Kristoffer Bark är polisen som drabbats av en tragiska personliga katastrof då hans enda dotter försvann spårlöst från sin egen möhippa. Han har aldrig släppt tanken på att få veta vad som hände hans dotter. När en kvinna något år senare försvinner från samma plats ser Kristoffer till att få ansvar för utredningen. Han inser att det finns likheter med hans dotters försvinnande.

Att börja läsa om nya karaktärer är lite som att träffa nya människor, först lite trevande och det tar ett tag innan man är helt bekväma med varandra. Att läsa om nya karaktärer av en författare man är välbekant med är lite som att umgås med vänners vänner, lite hemtamt men ändå spännande. Precis så kände jag när jag läste dotter saknad. Det tog ett tag innan jag kom underfull med karaktärerna och kände mig helt bekväm. Dock fanns det redan från första sidan något fängslande och tilltalande med historien och personerna.

Boken är en välskriven och spännande bladvändare som var oerhört svår att lägga ifrån sig. Jag var underhållen och fast i läsningen och sträckläste boken. Jag ser oerhört mycket fram emot att ånyo få spendera några timmar med Kristoffer Bark och jag hoppas det inte kommer att dröja allt för länge innan våra vägar korsas igen.

Anna Jansson – Dotter saknad får betyg 4/5

Bok – Där rosor faktiskt dör

Det här med ljudböcker är spännande och intressant. Pratade med en kompis för ett tag sedan om detta och hennes inställning var att hon bara lyssnade/läste böcker som hon verkligen var intresserad av. För min del är det lite annorlunda, böcker som jag verkligen är intresserad av vill jag läsa. När det kommer till ljudböcker är jag mycket mer lättsinnig och öppen för olika genrer. Jag är inte så kräsen och chansar mer. Lättsamt och sockersött passar utmärkt i lurarna. Gillar att lyssna på böcker som inte kräver 100 % fokus av mig. Ljudböcker är för mig ”extra” böcker, böcker jag får ”läst” som bonus. Har börjat lyssna på väg till och från jobb.

Hade läst några positiva omdömen om Ewa Klingbergs serie om begravningsbyrån Tranan. Då serien fanns i biblio laddade jag ner den första, Där rosor faktiskt dör. Boken handlar om människorna runt begravningsbyrån Tranan. Firman är nära konkurs när Sandra rycker in för att hjälpa till.

Detta är en lättsam och charmig berättelse om människor vars liv vävs samman med varandra. Det är en historia om vänskap och att ställa upp för varandra. En söt och enkel bok som verkligen passar perfekt för mig att lyssna på.

Då man bara kan lyssna på tre böcker i månaden i biblio får de återstående delarna anstå till jag åter kan ladda ner böcker. Men i mitten av oktober kommer jag ladda ner de resterande tre delarna för jag vill veta hur det går för de olika personerna.

Ewa Klingberg – Där rosor faktiskt dör får betyg 3/5

Bok – Hon som måste dö

Stieg Larssons trilogi om Millennium tillhör definitivt någon av mina bästa läsupplevelser. Jag var så engagerad och betagen av böckerna. När jag hörde att David Lagercrantz skulle skriva en fortsättning var jag mycket tveksam. Hade läst någon bok av honom tidigare och var inte imponerad. Men jag erkänner att han med den första boken fångade mig och fick över mig på sin sida. Både den och även uppföljaren gav mig bra underhållning. När jag såg att han kom med en tredje bok, Hon som måste dö, ställe jag mig omedelbart i kö på bibblan.

Det är något med den döde hemlöse mannen som gör att rättsläkaren Fredrika Nyman inte kan avfärda det som ett vanligt dödsfall. Hon kontaktar Mikael Blomkvist som blir motvilligt intresserad. Det visar sig finnas vissa kopplingar mellan Sveriges försvarsminister och den döde mannen.

Lisbeth Salander är ute på sina egna korståg för att en gång för alla göra upp med sin syster.

Hon som måste dö är en ganska tunn och händelselös historia som aldrig riktigt går under skinnet på mig. Boken är välskriven och lättläst men trots det läser jag utan större engagemang.

Nu är det bara att konstatera att karaktärerna gjort sitt och det finns inte mer att krama ur dem. Denna tredje bok av David Lagercrantz hoppas jag får avsluta sviten om Millennium. Det vore oerhört synd att förstöra ett bra koncept som gett så många läsare så många härliga stunder i böckernas värld. Det är viktigt att komma ihåg att man ska sluta när det är som roligast.

Hon som måste dö är för mig en medioker bok som inte kommer stanna i mitt minne under speciellt lång tid.

David Lagercrantz – Hon som måste dö får betyg 3/5

Bok – Utmattningssyndrom

I början av sommaren läste jag en suverän bok, Emma Holmgren – Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom. Det var en sådan välbalanserad bok med bra balans mellan självupplevda händelser och fakta. När jag såg att hon skrivit ännu en bok i ämnet ställde jag mig omedelbart i kö på biblioteket för att låna boken, Utmattningssyndrom.

Boken är en betydligt mer faktabaserad men fortfarande en lättläst bok om ett ämne som kan drabba oss alla. Jag vet egentligen inte vad jag väntade mig av boken men blev ändå besviken. Det var en begriplig faktabok som gav en god insikt i hur en utmattning kan te sig men den var något abstrakt och jag blev aldrig engagerad. Då Emma står som författare till båda böckerna kan jag med gott samvete säga, strunta i denna bok och läs Våga vara rädd i stället.

Båda böckerna ger en bra inblick och kunskap i ämnet men Våga vara rädd berör och engagerar medan denna senaste bok mest passerar förbi utan större engagemang hos mig.

Emma Holmgren – Utmattningssyndrom får betyg 3/5