Bok – Besökaren Mina 13 år bakom galler

Det finns vissa böcker man måste läsa förbehållslöst och läsa på ett mer reflektivt sätt än man vanligtvis gör. Besökaren, mina 13 år bakom galler är en sådan bok. Kaj Linna berättar om sitt liv på flera av Sveriges tyngsta fängelser. Han dömdes till livstids fängelse i både tingsrätt och hovrätt för mord. Under hela tiden har han hävdat sin oskuld och viljan att få rätt och upprättelse var det som fick honom att uthärda under alla år bakom murarna.

Detta är en oerhört obehaglig och gripande berättelse om hur en människas liv dramatiskt kan förändras på ett ögonblick. En skrämmande skildring av hur folk använder sin makt, position och personliga åsikter för att markera sin ställning. Det är intressant hur ord och meningar kan vändas och vridas på och hur tolkningar kan göras i den riktning som önskas och passar ens syfte. Vad som är sanning och hur den uppfattas kan ibland vara på annat sätt för olika människor.

Kriminalvården skildras inte på ett smickrande sätt. Kaj Linnas upplevelser och beskrivningar av livet innanför murarna är inte en trivsam läsning.

Denna typ av böcker har jag så oerhört svårt att betygsätta. Vet inte varför för alla böcker är ju en författares ord och det borde inte vara svårare att recensera biografier. Men på något sätt känner jag att genom betygen kan man kritisera en människas upplevelser i dennes liv. Boken är bra uppbyggd, saklig och ganska nyanserad. Läsningen berör och får mig att fundera. Den väcker känslor och går under skinnet på mig.

Det är en bok jag varmt vill rekommendera andra att läsa!

Kaj Linna & Theodor Lundgren – Besökaren Mina 13 år bakom galler får betyg 4/5

Bok – Svarta änkan

Johanna Mo är en av de där författarna som inte får så mycket utrymme och som nog inte är känd för den stora massan av läsare. Det tycker jag är synd för hon skriver bra, har spännande historier och varvar intrig med personliga inslag på ett bra och balanserat sätt. Jag har läst tre böcker tidigare av Johanna Mo och uppskattade dem mycket men måste erkänna att karaktärerna och handlingen i dem fallit lite ur mitt minne. När jag såg på instagram att hon kommit med en ny bok satte jag omedelbart upp mig i kö på den på biblioteket.

I svarta änkan hittas en meriterad fotbollsspelare brutalt mördad i sitt hem. Hans gravida flickvän misstänks för dådet och häktas. Polisen Jakob Khalil är dock inte övertygad om att de fångat rätt person men hans chef vill inte lyssna på hans teorier. Men när det sker flera mord som påminner om det första blir det allt svårare att bortse från att de kanske har en mördare lös och en oskyldig kvinna i häktet. Jakobs omdöme och agerande på arbetet är dock lite påverkat av en tidigare utredning där ett vittne tog sitt liv. När sedan någon hotar Jakob blir hans tillvaro på arbetet ohållbar.

Som jag skrev i inledningen har jag inga riktigt klara minnesbilder av karaktärerna i Johanna Mos tidigare böcker vilket gjorde att jag var något förvirrad inledningsvis när jag började läsa svarta änkan. Jag fick intrycket att jag borde ha en klarare bild av Jakobs tidigare fall där ett vittne tog sitt liv men det var blankt i mitt minne. Fick snabbt kolla igenom mina tidigare recensioner av Johannas böcker och inser då att Jakob är en ny bekantskap för alla oss läsare. När jag väl kommit till denna insikt kunde jag börja läsa med ett annat lugn.

Svarta änkan är en tempofylld bok med många spänningsmoment som får oss läsare att verkligen fundera över vem som är god och vem som är ond. Det är en lättläst men välskriven bok. Karaktärerna är trevliga, intressanta och mänskliga men jag har tyvärr lite svårt för när Jakob går för långt utanför gängse regler. Som helhet är detta dock en spännande och läsvärd bok som jag varmt kan rekommendera.

Johanna Mo – Svarta änkan får betyg 4/5

Bok – Jag kommer hem till jul

Förvisso är julen väldigt avlägsen men när jag hittade denna bok i ett ställ på bibblan kunde jag inte motstå lite feelgoodläsning. Mellan varven kan det vara riktigt befriande och extra avkopplande att försjunka i en lättsam bok.

Emily är uppväxt med en halvgalen familj i Skottland. I dag är hon trettioåtta år gammal och bor i London med två inneboende. Hennes familj oroar sig för henne då hon fortfarande är ogift. Inför stundande julfirande pressar hennes mamma henne till att erkänna att det finns en pojkvän och lovar att han ska följa med hem till jul. Dock blir det ett stort problem då pojkvännen visar sig ha hemligheter och relationen upphör några dagar innan jul. Emily orkar inte med familjens besvikelse så hon betalar sin unga granne för att spela rollen som den perfekte pojkvännen under julen.

Det här är en extremt förutsägbar historia och den påminner om böcker jag läst tidigare och även om en film jag sett. Men trots det är jag road och underhållen medan jag läser. Ibland kan det vara lite befriande med en enkel bok helt utan överraskningar och där man inte behöver fundera så mycket över det man läser. Boken är trivsam och underhållande. Feelgood i sin best behagliga form. Även om boken handlar om jul och vinter funkar den lika bra att läsa i en solstol som under en filt i soffan.

Joanna Bolouri – Jag kommer hem till jul får betyg 3/5

Bokcirkel

Lunds stadsbibliotek har startat en väldigt trevlig bokcirkel. De väljer ut böcker som utspelar sig i Lund och när vi träffas för att diskutera boken har de letat fram artiklar, bilder eller liknande från lundasamlingen som på något sätt har anknytning till miljöerna i boken. Ett oerhört givande och spännande upplägg som ger diskussionerna om boken en ny dimension. Det tråkiga med bokcirkeln är att biblioteket misslyckats lite med att nå ut till bokälskare för antalet deltagare är minimalt. Jag hoppas verkligen att fler lundabor hittar hit så att detta koncept kan få fortgå.

Så här långt har vi haft tre träffar och böckerna har varit av olika typer. Den första boken var Karin Wahlbergs Blocket, den andra boken var Mattias Edvardssons En nästan sann historia och nu senast hade vi läst Sigrid Combüchens Spill. Nästa träff sker den 5 mars klockan 16.00 på Lunds stadsbibliotek och boken att läsa är Adonis av Jens Liljestrand.

Att vara med i bokklubb är något jag tycker är utmanande och roligt. Jag presenteras för böcker jag inte själv valt och får höra andras diskussioner om deras upplevelser av läsningen. Många gånger har jag gått till en bokklubb med en uppfattning om boken men när jag gått därifrån har en förstärkt känsla åt det positiva hållet.

Den senaste boken, Spill, föll inte alls mig i smaken. Jag hade så oerhört svårt att komma in i den och kunde inte ta den till mig. Efter mycket övervägande valde jag att inte läsa klart den. Men det är ett svårt övervägande, hur länge ska man kämpa med en bok? Oftast läser jag klart en bok även om den inte tilltalar mig för att jag är rädd för att jag ska missa något guldkorn. Men med Spill gick det inte, det var inget med den som tilltalade mig. Men när vi diskuterade den på bokcirkeln fick jag nya infallsvinklar som jag inte tänkt på. Ett litet ögonblick tänkte jag nästan att jag borde ge den ännu ett försök 😉 men det finns så många fler böcker att läsa.

Men det är intressant att fundera över vad det är som gör att en bok tilltalar en eller inte. På flera bokbloggar diskuterades det häromveckan om framsidorna. Jag får erkänna att ett bokomslag har stor betydelse för min första känsla för boken. Spill är intetsägande och har inte ett utseende som tilltalar mig. Jag är rädd att den känslan var lite för stark när jag började läsa, att jag på något sätt hade lite förutfattade meningar om att den skulle vara blek och kanske lite pretentiös.

För ett tag sedan visade en kompis mig dessa klocka ord av Ellen Key:

Att man nödvändigt skall läsa ut en bok, emedan man börjat den, är en fördom. Man skall blott icke påstå att man läst den eller kan bedöma den, i fall man icke slutat den, lika litet som man bör bedöma en människa efter några få växlade meningar. Man bör endast säga, att man själf ej fann inträsse i boken, och lämna åt andra att afgöra, om detta var vårt eget eller bokens fel!

(Om läsning 1898)

Jag tycker det är väldigt tänkvärt och klokt. Väldigt insiktsfullt och rätt viktigt att påminnas om för alla oss som recenserar böcker. Det är viktigt att vara tydlig med att åsikterna om boken är mina och att andra självklart kan tycka något annat.

 

Bok – Din vän Forsete

Instagram är mitt nya favoritställe för att hitta nya böcker att läsa. I mitt flöde kom ofta Christina Eriksons bok Din vän Forsete upp så det var bara att låna den på biblioteket.

Två kvinnor hittas brutalt våldtagna och döda i Stockholm. Kommissarie Elias Svensson är övertygad om att det är en tidigare våldtäktsdömd man som ligger bakom morden. Dock har han alibin för båda morden och i förhör är han hånfull mot polisen. Inte utan viss desperation tar Elias Svensson till alla medel han kan för att lösa fallen. Han tar hjälp av en författare som har personliga erfarenheter av psykopater.

Det här är en bok som jag har svårt att komma in i. Får inget riktigt flyt i läsningen och karaktärerna är svåra att få grepp om. Men samtidigt är det något som fängslar mig och som gör att jag vill läsa vidare. Jag får känslan av att boken som enskild bok inte håller men att den är en bra grogrund och bas för kommande böcker. Jag är nyfiken på vilka roller de olika karaktärerna kommer få i kommande böcker och hur de kommer att utvecklas. Att få läsaren nyfiken på kommande böcker tyder på bra författarskap och tt det finns något tilltalande med det skrivna språket.

Christina Erikson – Din vän Forsete får betyg 3/5

Skrik tyst så inte grannarna hör

Även nästa bok blev jag medveten om via tips från sociala medier, Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör. Det ar en bok som fått väldigt mycket goda vitsord så mina förväntningar var väldigt högt ställda.

Ellinor driver sin egen frisörsalong i Stockholm. Livet går sin gilla gång men när hon träffar den något äldre Roger ändras livet dramatiskt. De blir snabbt förälskade och när han frågar om hon vill följa med honom till Zambia där han ska börja arbeta för ambassaden tvekar hon inte för ett ögonblick. Dock blir inte tillvaron alls vad fon förväntat sig.

Det är en bok som varvar berättelsen om Roger och Ellinor samt deras tjänstefolk. Den skildrar på ett intressant sätt livet som utlandssvensk men ger även en bild av fattigt folk i Zambia. Olika förutsättningar men samma problem.

Boken började väldigt bra och spännande men sedan var det precis som om den aldrig riktigt fick fart. Jag upplevde den som seg, slö och utan riktig handling. Det blev mest en enda lång transportsträcka till slutet. Jag hade så mycket mer förväntningar än vad denna bok levde upp till. En väldigt stor besvikelse och jag känner mig lite bestulen på min tid. Ingen bok jag vill rekommendera!

Karin Alfredsson – Skrik tyst så inte grannarna hör får betyg 2

Sjusiffrigt

Anna Karolina är en intressant författare som skriver rätt udda kriminalromaner. Hon har arbetat som polis i 15 år vilket gör henens skildringar i många avseenden trovärdiga. Sedan är det lite befriande att hennes karaktärer inte är tillrättalagda utan snarare lite extrema. Hon är aktuell med en helt ny bok, Sjusiffrigt, och den handlar om helt nya karaktärer.

Sjusiffrigt är en actionfylld historia som handlar om tre kvinnor som varit vänner sedan tonårstiden. Deras uppväxt var inte helt problemfri och i vuxen ålder har de tagit olik karriärsvägar men deras vänskap har bestått. Då en av dem hamnar i ekonomiska trångmål tar de till extrema metoder, genom att kidnappa en ung miljonärsson, för att lösa situationen. Dock får deras agerande inte önskad effekt och de hamnar än djupare ner i trubbel.

Jag hade oerhört svårt att komma in i boken, fick inget flyt i min läsning. Det gick trögt och språket kändes stolpigt. Efter några kapitel insåg jag att problemet låg i sidlayouten i boken, det var en rak högerkant. Detta gjorde att ord blev avhuggna och att det var ojämnt mellanrum mellan orden. Detta fenomen rubbade min läsning inledningsvis men sakta men säkert blev jag allt mer bekväm och hittade en läsrytm. Historien är orealistisk i många avseenden men på samma gång finns det något trovärdigt i skildringarna. Boken utspelar sig i Malmö vilket gör att jag bli mer engagerad då miljöerna som beskrivs är välkända. Egentligen är historien helt för utflippad för att ta den på allvar men det är ändå något med den som gör att jag är ordentligt underhållen. När jag väl hittat läsrytmen gick det inte att lägga boken ifrån mig förrän den var utläst.

En annorlunda men läsvärd bok!

Anna Karolina – Sjusiffrigt får betyg 3