Bok – Oktober

Oktober bjöd på oerhört många bra böcker. Läste och lyssnade för glatta livet men fick inte till några recensioner. Månadens första bok var Anders Roslund, Jamåhonleva. Den var så oerhört bra att jag ville få till en riktigt bra och välskriven recension. Fick prestationsångest och lyckades inte formulera mina åsikter. Men ska försöka komma ikapp för det var många bra läsupplevelser. Det blev 14 avverkade böcker, 6 ljudböcker och 8 lästa

1. Anders Roslund – Jamåhonleva
2. Mikaela Bley – Flickorna utan namn
3. Alex Schulman – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, Ljudbok
4. Gun Årestad – Byt liv med mig, Ljudbok
5. Camilla Davidsson – I fikonträdets skugga
6. Kerstin Weigl Kristina Edblom – I händelse av min död
7. Christian Unge – Har jag en dålig dag kanske någon dör, Ljudbok
8. Katrine Engberg – Krokodilväktaren, Ljungbok
9. Jonas Moström – Skytten
10. Stina Wollter – Kring denna kropp, Ljudbok
11. Ninni Schulman – När alla klockor stannat
12. Anna Keiler – Flickvänskontraktet, Ljudbok
13. Vanja Vinter – Det heliga jävla moderskapet
14. Buthler&Grimwalker – En perfekt storm

Bok – Call me by your name

Att vara med i en bokklubb är fantastiskt roligt och utmanande för min läsning. Det positiva är att jag oftast kommer i kontakt med böcker jag aldrig själv hade valt. Nackdelen är när jag har lite tid för läsning och tvingas välja bort böcker jag hellre hade valt att läsa. Jag har varit med i samma bokcirkel sedan hösten 2012. De första åren var vi många deltagare och vi var flitiga med våra träffar men genom åren har folk flyttat och gruppen minskat. Nu är vi bara fyra kvar och det inträffar dessvärre allt som oftast att vi måste ställa in våra träffar. Men vi håller i och det är okej att det blir glest mellan träffarna för det är kul att ses och prata böcker när vi väl får ihop våra kalendrar.

Den senaste boken vi läst är André Aciman, Call me by your name. Detta är en bok jag troligtvis aldrig kommit i kontakt med om det inte varit för en bokklubb. Detta är en bok om att växa upp ,att hitta sig själv, att utmana sina egna upplevelser om sig själv.

Jag är lite ambivalent om vad jag tycker om denna bok. Inledningsvis fann jag mycket av dialogerna som meningslöst pladder men den växte allt mer på mig. Sista delen av boken hade ett sammanhang och skildrade vackra och varma relationer mellan de olika karaktärerna. Jag är glad att jag läst den för det fanns många poänger och tankeväckande sekvenser. Dock tror jag inte att det är en bok jag kommer minnas speciellt mycket då den aldrig riktigt nådde mitt hjärta. Dock tror jag att jag skulle kunna tycka än mer om den efter att diskuterat den med de andra i bokklubben. Allt som oftast får jag en ny syn och dimension på läsupplevelsen när vi pratat om boken.

André Aciman – Call me by your name får betyg 2/5

Bok – Att vänta ett liv

För er som känner mig från instagram och bloggen kan nog lätt få uppfattningen att jag är väldigt hemmastadd på biblioteket. För tio år sedan var det helt otänkbart att jag skulle låna böcker på biblioteket. Jag hade uppfattningen om att böckerna luktade damm och det fanns bara pretentiös finlitteratur. Då en av mina bästa vänner är bibliotekarie försökte hon omvända mig och jag gjorde ett försök men blev så extremt otrevligt bemött av personalen att det tog lång tid innan jag återvände. Det som slutligen avgjorde att jag började låna böcker på biblioteket var att jag kunde gå in och reservera dem hemma och bara hämta dem i ett ställ. Sedan ska man inte vara sämre än man kan ändra sig…. Numer finns alla senaste böcker på bibblan och personalen är jätte trevlig och hjälpsam. Jag får i ärlighetens namn säga att övervägande av de böcker jag läst i år är lånade på bibblan.

Jag skrev inledningsvis att jag reserverade böcker hemma men jag försöker utmana mig även i detta hänseende. Senast jag var på bibblan gick jag runt och hittade böcker jag inte kände till.

Den första jag läste var Att vänta ett liv av Annah Ovesson. En bok som jag aldrig tidigare sett eller hört något om. Därför var det utan några förväntningar som jag började läsa den.

Boken handlar om Sarah som efter en olycka är rullstolsburen. Hon har en brokig skara av vänner och ett jobb hon trivs med. Livet är på det stora hela bra men hennes situation gör det svårt för henne att hitta en partner. En av Sarahs drömmar är att bilda familj och efter mycket vånda bestämmer hon sig för att besöka en fertilitetsklinik i Danmark. Men i samma veva träffar hon en man som för in nya aspekter i hennes liv.

Det här är en trivsam och lättläst bok om kärlek men framförallt om vänskap. Jag blir berörd av de vänskapsband som finns mellan de väldigt olika karaktärerna. I grund och botten är det en väldigt enkel historia men det finns också en tyngd och djup som inte allt hade väntat mig. En söt historia som gav en bra feel-good känsla medan jag läste.

Jag är glad att jag tog steget att själv gå runt på biblioteket och leta upp böcker jag inte reserverat.

Annah Ovesson – Att vänta ett liv får betyg 3/5

Bok – Adonis

Jag ligger verkligen back med mina bokrecensioner, har läst väldigt mycket sista veckorna. Ibland behöver en bok för sätta sig i huvudet några dagar innan jag börja skriva om den men ibland är det svårt att skriva en recension om det gått för lång tid.

För tre veckor sedan var det åter träff med lundabokcirkeln på bibblan. En väldigt trevlig och givande cirkel men tyvärr är det inte fler träffar under våren. Böckerna vi läst har anknytning till Lund. Den senaste vi läste var Adonis av Jens Liljestrand.

Adonis är en bok som handlar om manlig vänskap. Under studietiden i Lund träffas ett gäng unga män i en kör. De olika medlemmarna är väldigt olika och det som binder dem samman är intresset för musiken. Kören blir framgångsrik men när killarna är klara med studierna mattas kontakten dem emellan av. Under ytan pyr avundsjuka och hemligheter. När de bestämmer tid för en återträff i en av medlemmarnas sommarstuga är de alla något nervösa.

Boken är skriven på ett intressant sätt där varje medlem i kören är huvudperson i varsitt kapitel. Upplevelserna av deras gemensamma tid tillsammans skildras ur den enskildes uppfattning. Inledningsvis hade jag svår att komma in i berättelsen och jag upplevde det svårt att hålla isär de olika karaktärerna. Dock var detta var en bok som växte för mig allt eftersom. Det är intressant att läsa de olika skildringarna och Jens har på ett bra sätt beskrivit gruppdynamik. Miljöerna i boken är verkliga och fina framställningar av Lund. Det var lätt att få bilder i huvudet om vart de rörde sig genom staden.

När jag läst klart boken hade jag en varm känsla i kroppen, en känsla av att jag mycket tyckte om vad jag läst. Efter att diskuterat boken med de andra deltagarna i cirkeln tyckte jag än mer om boken. Det är en klockren bok att diskutera i en bokklubb. Den har så måna nivåer och det är lätt att uppfatta berättelsen på olika sätt. Genom diskussionerna nåde jag nya insikter och nya dimensioner på berättelsen.

Jag vill varmt rekommendera denna bok, framförallt rekommenderar jag att diskutera boken med andra efter läsningen.

Jens Liljestrand – Adonis får betyg 4/5

Bok – Leona ur aska i eld

Jenny Rogneby är en annan författare som hamnat lite i skymundan av mer namnkunniga konkurrenter, vilket är synd för hon har en personlig och intressant vinkel på sina böcker. Den fjärde och fristående delen om den egensinniga polisen Leona Lindberg heter Ur aska i eld. Boken inleds med att sex ungdomar hittas döda efter en kraftig brand. Snart inträffar fler bränder med ungdomar inblandade och allt tyder på ett det är självmord. Dock finns övervakningsbilder från en av bränderna som får polisen att tro att det finns en uppviglare till dåden.

Det är något tragiskt och osympatiskt med Leona Lindberg men samtidigt har hon ett driv och fokus som jag inte kan låta bli att finna respektingivande. Jenny Rognebys böcker är underhållande och tänjer en aning på gränserna vilket gör dem säregna. Boken är välskriven och lättläst men saknar den riktiga spänningen för att bli riktigt bra och minnesvärd. Det är ett bra och trevligt tidsfördriv att läsa boken men den kommer inte lämna något djupare eller bestående intryck hos mig. Fast som jag sagt så oerhört många gånger tidigare så ska man inte underskatta ett bra tidsfördriv.

Jenny Rogneby – Leona Ur aska i eld får betyg 3/5

Bokcirkel

Lunds stadsbibliotek har startat en väldigt trevlig bokcirkel. De väljer ut böcker som utspelar sig i Lund och när vi träffas för att diskutera boken har de letat fram artiklar, bilder eller liknande från lundasamlingen som på något sätt har anknytning till miljöerna i boken. Ett oerhört givande och spännande upplägg som ger diskussionerna om boken en ny dimension. Det tråkiga med bokcirkeln är att biblioteket misslyckats lite med att nå ut till bokälskare för antalet deltagare är minimalt. Jag hoppas verkligen att fler lundabor hittar hit så att detta koncept kan få fortgå.

Så här långt har vi haft tre träffar och böckerna har varit av olika typer. Den första boken var Karin Wahlbergs Blocket, den andra boken var Mattias Edvardssons En nästan sann historia och nu senast hade vi läst Sigrid Combüchens Spill. Nästa träff sker den 5 mars klockan 16.00 på Lunds stadsbibliotek och boken att läsa är Adonis av Jens Liljestrand.

Att vara med i bokklubb är något jag tycker är utmanande och roligt. Jag presenteras för böcker jag inte själv valt och får höra andras diskussioner om deras upplevelser av läsningen. Många gånger har jag gått till en bokklubb med en uppfattning om boken men när jag gått därifrån har en förstärkt känsla åt det positiva hållet.

Den senaste boken, Spill, föll inte alls mig i smaken. Jag hade så oerhört svårt att komma in i den och kunde inte ta den till mig. Efter mycket övervägande valde jag att inte läsa klart den. Men det är ett svårt övervägande, hur länge ska man kämpa med en bok? Oftast läser jag klart en bok även om den inte tilltalar mig för att jag är rädd för att jag ska missa något guldkorn. Men med Spill gick det inte, det var inget med den som tilltalade mig. Men när vi diskuterade den på bokcirkeln fick jag nya infallsvinklar som jag inte tänkt på. Ett litet ögonblick tänkte jag nästan att jag borde ge den ännu ett försök 😉 men det finns så många fler böcker att läsa.

Men det är intressant att fundera över vad det är som gör att en bok tilltalar en eller inte. På flera bokbloggar diskuterades det häromveckan om framsidorna. Jag får erkänna att ett bokomslag har stor betydelse för min första känsla för boken. Spill är intetsägande och har inte ett utseende som tilltalar mig. Jag är rädd att den känslan var lite för stark när jag började läsa, att jag på något sätt hade lite förutfattade meningar om att den skulle vara blek och kanske lite pretentiös.

För ett tag sedan visade en kompis mig dessa klocka ord av Ellen Key:

Att man nödvändigt skall läsa ut en bok, emedan man börjat den, är en fördom. Man skall blott icke påstå att man läst den eller kan bedöma den, i fall man icke slutat den, lika litet som man bör bedöma en människa efter några få växlade meningar. Man bör endast säga, att man själf ej fann inträsse i boken, och lämna åt andra att afgöra, om detta var vårt eget eller bokens fel!

(Om läsning 1898)

Jag tycker det är väldigt tänkvärt och klokt. Väldigt insiktsfullt och rätt viktigt att påminnas om för alla oss som recenserar böcker. Det är viktigt att vara tydlig med att åsikterna om boken är mina och att andra självklart kan tycka något annat.

 

För att kunna leva

För en dryg månad sedan läste vi För att kunna leva av Yeonmi Park i jobbets bokklubb. Det är en bok som handlar om livet i ett av väldens mest stängda länder, Nordkorea. Boken är en självbiografi skriven av en ung kvinna som lyckats fly och börja om i västvärlden. Det var en bok som låg helt rätt i tiden med ett pågående OS i Sydkorea.

Boken är fängslande på väldigt många sätt men lämnar även en del övrigt att önska. Språket är inte speciellt bra och storyn är inte så gripande. Blir en ganska kall och stolpig berättelse om livet i Nordkorea. Men samtidigt är det en tankeväckande berättelse, helt otroligt att ett land kan fungera på detta sätt.

Upplevelsen av boken blev definitivt bättre och starkare eftersom OS pågick medan vi läste och man såg bilder från Nordkoreas hejarklack.

Det är en lättläst bok som väcker tankar och funderingar men jag har läst bättre i samma ämne. Dock kan jag rekommendera er att spendera några timmar med boken.

Yeonmi Park – För att kunna leva får betyg 3

Vikingsblot

Att gått med i bokklubb är bland det mest roliga och utvecklande jag gjort när det kommer till att vidga min läsning. Jag läser väl något mer än genomsnittet men det blir lätt en begränsad repertoar när jag själv väljer mina böcker.

I bokklubben på jobbet har vi ett väldigt spritt intresse och det är en brokig samling böcker som kommer på förslag att läsa. Till senaste träffen läste vi, Catharina Ingelman-Sundbergs Vikingablot. En bok och genre jag aldrig valt själv. Jag har uppfattning om att jag inte riktigt är bekväm med historiska böcker. Men då vi får böta 20 kronor om vi inte läst boken var det bara att ta en tur till biblioteket och låna boken.

Vikingablot är första delen i en trilogi Erik är på väg hem till sin trolovade efter några år på en handelsfärd. Med hem på båten har han munken Ansgar som fått uppdrag av kejsaren att kristna svearna. När de anländer till Birka blir inget som de tänkt sig.

Det här är en bok som är ett klockrent val för en bokklubb om syftet är att utvecklas och utmanas i sin läsning. Jag blev än mer fängslad än jag förväntat mig, boken hade ett bra flyt, en bra story, en bra blandning mellan historia och fiktion. En trevlig överraskning och om jag någon gång lider brist på läsning kommer jag ge mig i kast med de andra två i trilogin.

Faktum är att detta var den genomgående uppfattningen i vår bokklubben. En bok som överraskade oss positivt och vi var rörande överrens i frågan om betyg.

Catharina Ingelman-Sundberg – Vikingablot får betyg 3

Bok 47 för året

Senaste boken i bokklubben var Agneta Pleijels självbiografi Spådomen. En bok som inte är speciellt revolutionerande eller sticker ut men vi var alla helt trollbundna av den.

Vi hade träff på måndagen efter att jag kommit hem från Frankrike och då jag lånat boken på biblioteket ville jag inte ha med den på resan, så det var inte mycket annat än att sträckläsa den på söndagen. Jag kände igen Agnetas namn och hade någon idé i bakhuvudet om att hon nog var från Lund men i övrigt hade jag inga förväntningar eller uppfattningar alls om vad läsningen skulle innebära. Hon berättar om sin uppväxt i Lund och om de relationer som rådde inom och utanför familjen.

Som sagt handlingen sticker inte ut på något sätt men hon har ett helt ljuvligt språk och beskriver människorna omkring sig med sådan värme, rakhet och ärlighet. Jag var begeistrad när jag läste boken med den växte sig ännu starkare under våra diskussioner i bokklubben. Så här i efterhand kan jag säga att denna bok förtjänar att läsas i ett långsammare tempo så det finns lite mer tid för eftertanke.

Detta är en väldigt fin och personlig berättelse som jag varmt rekommenderar er att läsa. Givetvis är min behållning än större eftersom boken utspelar sig i miljöer jag känner så väl igen.

Agneta Pleijel – Spådomen får betyg 5

Bok 38 för året

I måndags var det ånyo dags för bokklubb på jobbet. Lika kul varje gång att prata om böckerna och våra uppfattningar. Vanligtvis har vi rätt spridda infallsvinklar men denna gång var vi rörande överrens, Svinen av Carl-Johan Vallgren, var en traditionell deckare med underhållning för stunden men lämnar inga bestående intryck.

Svinen är en fristående fortsättning på Skuggpojken och handlar om de gamla vännerna Jorma och Katz som lever på den mörka sidan om lagen. Jorma har för avsikt att lämna det kriminella livet men när möjligheten till en sista stöd kommer har han svårt att säga nej. De båda vännernas vägar korsas och i den undre världen vet man aldrig vem man kan lita på.

Det här är en välskriven bok som ger god underhållning för stunden. Den ligger helt rätt i tiden då den berör migranters utsatta situation i vårt samhälle. Jag hade inte läst första delen var lite rädd att jag skulle uppleva att det saknades bakgrundsinformation men så var inte fallet. Svinen fungerade utmärkt att läsa som fristående bok. Lättläst och förströelse men den fastar inte i minnet.

En fullgod deckare och fyller sin funktion som tidsfördriv

Carl-Johan Vallgren – Svinen får betyg 3