Strandsittaren 

Halvvägs in på resan var det dags för den första renodlade deckaren. Får väl tillstå att det gått lite inflation i svenska deckare men jag tycker det är bra tidsfördriv. Har hittat en ny (för mig) svensk deckarförfattare, Anna Ihrén, som skriver om mord på Smögen. Hon har redan gett ut tre böcker som alla finns i pocket. Den första i serien heter strandsittaren och det var den jag hade med mig på resan.
Dennis är utarbetad och olika händelser har tvingat honom till tjänstledighet från polisen i Göteborg. Han åker ut till sin familj i Smögen för att samla krafter men tillvaron blir inte så lugn som han önskar. En ung man hittas död i hamnbassängen och en av Dennis vänner försvinner spårlöst. Som resultat av dessa händelser tvingar Dennis chef honom att omedelbart återgå i tjänst.

Det här är en stabil och trevlig deckare som fängslade mig. Då det är första delen känns det som om den kanske spänner över något för många sidohistorier men tror det kan bero på att det krävs presentation av de olika karaktärerna. Fast något för spretig för att bli riktigt bra och spännande är det trots allt.

Men som helhet gillar jag boken och kommer definitivt införskaffa uppföljarna. Stabilt, trevligt och ett utmärkt tidsfördriv.

Anna Ihrén – Strandsittaren får betyg 3

Annabelle

En av de senaste böcker jag läst är en debutroman av Lina Bengtsdotter, Annabelle. En bok jag fick tips om på Instagram. På sociala medier har boken fått väldigt fina omdömen så mina förväntningar var väldigt högt ställda när jag började läsa.

En sommarkväll försvinner en sjuttonårig flicka från ett litet samhälle. Alla i samhället letar efter henne men tillslut måste Nationella operativa avdelningen skickas in. Det blir Charlie Lager och henens kollegor som får ärendet på sitt bord. För Charlie är det en stor utmaning då hon tvingas återvända till sin uppväxt by. Hon har under många år begravt sin uppväxt långt bort i minnet och att återvända rör upp känslor inom henne. Det förflutna får stor påverkan på tillvaron och Charlie begår oförlåtliga övertramp.

Det här var en stor besvikelse, ställde mig väldigt frågande till alla positiva hejarrop på sociala medier. Jag måste erkänna att så här några veckor efter att jag läst ut boken har den helt fallit i glömska. Den lämnade inga avtryck alls. En platt, menlös och intetsägande bok. Jag förstår verkligen inte hur den kunnat bli så höjd till skyarna på sociala medier. Men det är väl som man brukar säga smaken är som baken….delad 😉

Nä detta är en bok jag lägger till handlingarna och inte kommer rekommendera någon att läsa.

Lina Bengtsdotter – Annabelle får betyg 2

Leona Utan mänskligt värde

Leona är en okontroversiell polis som inte lämnar någon oberörd. Hon skaffar sig fiender där hon minst behöver det men även vänner i det mest oväntade kretsar. I senaste boken, Utan mänskligt värde, påträffas flera av samhällets mest utsatta människor illa åtgångna. De har blivit bestulna på sina organ och polisen har ett av sina mest obekväma fall på halsen. I vanlig ordning skyr Leona inga medel för att nå resultat.

Detta är en helt klart godkänd bok som fungerar som tidsfördriv för en kort stund. Dock måste jag säga att Leonas arbetsmetoder och personlighet börjar bli lite överdriven och provocerande. Det som kändes som nytt och intressant i första boken börjar nu bli tjatigt och helt otrovärdigt. Temat med att det finns krafter inom oss människor att gå hur långt som helst för pengar är bra skildrat. Jag är övertygad om att det tråkigt nog finns organstölder i vårt samhälle. Läsupplevelsen blir därmed lite dubbel, grundtanken och temat är tilltalande men karaktärerna har förlorat sin charm och spänning.

Det blir en medelmåttig läsupplevelse som lämnar mig något frustrerad. Visst, boken är ett bra tidsfördriv men helt utan att lämna bestående intryck.

Jenny Rogneby – Leona Utan mänskligt värde får betyg 2

Pappas pojke

Jag brukar försöka inleda morgonen på lördag och söndag med att läsa och dricka kaffe i sängen. Det är en skön och avkopplande start. Ibland när jag lyxar till det tar jag hela frukosten i sängen 🙂

Emelie Schepp är en författare som skriver på ett lite annorlunda sätt. Karaktärerna är inte så tillrättalagda och perfekta som många andra författares hjältar. Det är deras defekter som gör böckerna intressanta och ger en ny vinkel. Befriande att de har mer fel, brister och hemligheter än perfektion.

I den fjärde boken, Pappas pojke, om åklagaren Jana Berzelius ställs hon ännu en gång mot sitt mörka förflutna. Hur ska hon lyckas hålla sina hemligheter i det fördolda och ändå fullfölja sitt uppdrag som åklagare? I sin strävan att hålla fasaden uppe är hon beredd på att offra människor i sin närhet. Jana kopplas in på ett fall där en liten pojke försvinner från sitt hem medan pappan är i affären. När pappan är i affären ringer hans telefon och det är sonen som skräckslaget berättar att någon tagit sig in i deras hem. Samtalet bryts och spår efter pojken saknas.

Det är en spännande och välskriven bok med en mycket bra vinkling på det mänskliga beteendet. Människans förmåga att skydda sig, sina närmsta och dölja hemligheter skildras på ett träffsäkert och intressant sätt. Dock blir det så här i fjärde boken lite enahanda med Janas personliga vendetta. Det började som en spännande vinkel i första boken men nu finns det inte så mycket mer att krama ur den historien.

Pappas pojke är ett trevligt tidsfördriv som ger bra förströelse för stunden.

Emelie Schepp – Pappas pojke får betyg 3

 

Gänget

Katarina Wennstam är en författare jag försöker hålla koll på och reservera hennes böcker på bibblan när hon släpper något nytt. Hon har en intressant substans i sina historier och varvar spänning och mänskligt beteende på ett trovärdigt sätt.

Hämtade hem hennes senaste, Gänget, härom veckan. Boken handlar om ett gäng män som höll ihop i unga år. Allt medan åren gått har de skingrats och vänskapen är inte längre lika stark. De har tagit olika vägar i livet både gällande familj och arbete. Men olika händelser gör att deras vägar åter korsas. Dock är de alla medvetna om att mörka händelser i ungdomen är det som för dem samman. Ingen vill att sanningen kommer fram och man kan fråga sig vad de är beredda att göra för att förtroenden ska fortsätta vara hemligheter?

Gänget är en fängslande och välskriven bok. Dock är den något tunn för jag avverkar den lite för snabbt. Det här är en bra och tänkvärd bok. Den känns trovärdig på många sätt vilket gör den väldigt skrämmande. När jag läser Katarina Wennstam blir jag alltid lite illa berörd och min hjärna går på högvarv. Utifrån all statisktik har man säkerligen män som bokens karaktärer i sin bekantskapskrets. Självklart känns det olustigt men hon berör ämnen som vi absolut måste börja våga prata om. Detta är en bok som berör och väcker tankar.

Katarina Wennstam – Gänget får betyg 4

Bländad

Jag tror det var via instagram som jag fick kännedom om Petra Holst och bländad. Just sociala medier är min nya källa till nya författare och det är lätt att hitta bra boktips. Tror inte jag hade hittat denna bok på egen hand.

Liv och Marin lever ett harmoniskt liv tillsammans med sina döttrar i en skånsk villaidyll. Tillvaron är behaglig och motsvarar alla deras drömmar. Men en dag kullkastas tillvaron när en vän från Liv´s barndom flyttar in i huset bredvid.

Boken började oerhört spännande och det är nästintill omöjligt att lägga den ifrån mig. Den är skriven på ett sätt som fängslar mig handlar mycket om mänskliga relationer och hur situationer kan få människor att gå utanför sin trygghetszon. Dessvärre håller inte boken hela vägen in i mål. Den svävar ut och blir lite överdriven. Petra har ett bra koncept och jag önskar verkligen att hennes bokförlag hade väglett henne något bättre. Boken hade kunnat bli riktigt bra om den bearbetats lite till.

Petra Holst – Bländad får betyg 2

Trogen intill döden

Jag tror nog att alla vi som läser mycket har en drös författare som vi väntar och håller koll på när de kommer ut med nya böcker. Vissa är ett måste att läsa och vissa är lite mer utfyllnad. Jonas Moström är en sådan författare för mig, en som jag ser till att boka upp mig på bibblan när han släpper ny bok. Dock har hans böcker alltid pendlat mellan att var ok och att vara väldigt bra. Det är dock lite skönt att de är så ojämna för då börjar jag alltid läsa hans böcker utan allt för stora förväntningar.

Den senaste, Trogen intill döden, utspelar sig över hela vårt avlånga land. Flera dödsfall inträffar och alla de döda hittas med en blå ros i sin närhet. Den nationella gärningsmannaprofilgruppen kallas in och gamla kollegor träffas åter för att reda ut

Det här är lite av en mellanmjölk bok. Stabil och lagom men inte mer än så. Den är ganska förutsägbar i sitt upplägg. De twister som ska förvilla oss som läsare är för enkla för att jag skulle nappa. Boken berör ett väldigt intressant tema men blir lite överambitiös. Men jag ska inte klaga för jag är underhållen och fängslad under de timmar jag spenderar med boken. Trevligt och funktionellt!

Jonas Moström – Trogen intill döden får betyg 3