Bok – Lycke

Det är alltid en stor fröjd när jag hittar en ”ny” författare. Den senaste i raden är Mikaela Bley, förvisso blir det kanske fel att kalla henne för ny då hon redan gett ut tre böcker. Men för mig var det en ny bekantskap.

Lycke är första boken som handlar om journalisten Ellen Tamm. Lycke är en spännande bok där en åtta årig flicka försvinner från tennisträningen. Ellen tar försvinnandet personligt då det påminner om en händelse från hennes förflutna.

Det här är en trivsam och spännande bok. Mikaela Bley har ett följsamt och lättläst språk vilket ger ett bra driv och flyt i berättelsen. Det märks även att hon har god kännedom om de miljöer hon beskriver i boken. Karaktärerna är brokiga och på inget sätt perfekta vilket gör dem mänskliga. För att vara en debutroman är den behaglig men kan nog spreta lite och jag hoppas uppföljarna är lite mer genomarbetade. Det är en bok som jag gillade mycket och jag kommer raskt ge mig i kast med de två uppföljarna.

Det finns en uppsjö av dugliga deckarförfattare så att utmärka sig från mängden är inte lätt. Min inledande uppfattning om Mikaela Bley är att hon hamnar i ett mellanskikt, boken är gemytlig och underhållande för stunden men lämnar inget djupare bestående intryck. Dock är underhållning för stunden inget man ska förkasta!

Mikaela Bley – Lycke får betyg 3/5

Bok – Falska vänner

Det är intressant att fundera på vad det är som gör att vi fastnar i en bok? För oftast när man läser recensioner av böcker är uppfattningarna och intrycken så olika. För min del krävs att karaktärerna är intressanta och tydliga i sina personligheter. Att boken är skrivet med ett bra följsamt språk. Att historian håller ihop och att boken faktiskt lever upp till dess beskrivning på baksidan. Detta är några av grundstommarna som måste finnas för att jag ska bli riktigt fat i en bok.

Årets första bok, Falska vänner av Jane Harper, såg jag i ett ställ på biblioteket och lånade den lite på vinst och förlust. Någonstans i bakhuvudet hade jag sett boken fladda förbi på sociala medier och att omdömena var positiva. En första indikation på att boken kanske inte riktigt var i min smak var att det tog nio dagar att ta mig igenom den. Började läsa den på nyårsafton och det var aldrig med riktig lust som jag tog fram boken om kvällarna.

Falska vänner handlar om fem väldigt olika kvinnor som är ute på ett företagsevent. De ska under några dagar vandra i den australiska vildmarken. De går vilse och när de väl hittar civilisation saknas en av kvinnorna. I räddningsarbetet för att hitta den försvunna kvinnan blir det allt tydligt att de fyra andra kvinnorna bär på hemligheter. Snart utkristalliserar sig att det förekommit mobbing, maktspel, svek, lögner och att de alla är beredda på att göra vad som helst för att skydda sig själva.

När jag läste om boken på baksidan lät det som en väldigt spännande bok men tyvärr upplever jag den som något osammanhängande och med väldigt många sidohistorier som inte riktigt för huvudberättelsen framåt. Det tog väldans många sidor innan jag kunde urskilja de olika karaktärerna. Min upplevelse är att det är en rätt stolpig och splittrad bok. Tror faktiskt den hade gjort sig mycket bättre som film än som bok. Karaktärerna saknar tydliga personligheter och det förekommer så sjukt många olika människor i denna bok.

Det här är en bok som inte lämnar några spår efter sig i mitt minne. Den gav mig faktiskt väldigt lite behållning. Var på väg att skriva att den inte gav någon behållning alls men det var fel….behållningen var att den utspelade sig i Australien och jag fick drömma mig tillbaka till min egen resa i den australiska vildmarken för några år sedan. Men utan min egen upplevelse av miljön hade jag inte kunnat föreställa mig den.

Hoppas verkligen att jag under 2019 kan uppleva bättre läsäventyr än så här!

Jane Harper – Falska vänner får betyg 2/5.

 

Agatha Christie

IMG_8856I dag är det recensionsdag för Bookmarks två böcker signerad Agatha Christie. När jag fick frågan om jag var intresserad att läsa och recensera dem var jag först lite tveksam, senast jag läste något av dekardrottningen måste vara minst 25 år sedan och jag var rädd att det skulle kännas gammalt och inte så inspirerande. Dock ser jag recensionsexemplar som spännande och utmanande för min läsning och mitt bloggande så jag kunde inte säga nej.

Konstiga huset utkom i original 1949 och upplösningen var av så graverande grad att det amerikanska förlaget önskade ett annat slut, men Agatha Christie vägrade. Konstiga huset handlar om en familj som bor flera generationer under samma tak. När familjens överhuvud dör under mystiska förhållanden riktas alla misstankar mot hans unga änka.

Detta är en bok om familjehemligheter, relationer och en sann pusseldeckare där alla är potentiella förövare. Jag blev positivt överraskad av att bokens handling kändes så aktuell och jag kan förstå att slutet väckte debatt på sin tid. Boken har fått ett oerhört snyggt omslag så den lär bli en snygg detalj i bokhyllan, fast först ska jag låna ut den till några kompisar så de också får läsa en gammal klassiker som på många sätt känns aktuell.

Agatha Christie – Konstiga huset får betyg 3

 ˜˜˜    ˜˜˜     ˜˜˜      ˜˜˜

Den andra boken är en nyskriven bok av Sophie Hannah, Ett delat mysterium som bygger på Agatha Christies karaktär Hercule Poirot. Fyra personer har fått varsitt brev undertecknat av Poirot där han anklagar dem för mordet på en rik äldre man. De fyra personerna söker alla upp Poirot och är i varierad grad förgrymmade över beskyllningarna. Det stora mysteriet är att Poirot inte skrivit några brev och känner inte till historien.

Det är på det stora hela en trivsam pusseldeckare men det är något i skriftspråket som gör att jag inte får något flyt i min läsning. Jag får ingen riktig känsla för karaktärerna och det kan nog bero på att det är för många personer som förekommer i berättelsen. Tror att hela historien vunnit på att antalet personer minskats ner betydligt. Om Konstig huset kändes aktuell och modern är min upplevelse att denna är mer omodern och inte riktigt faller mig i smaken.

Sophie Hannah –  Ett delat mysterium får betyg 2.

De aderton

IMG_8882I dag släpps journalisten Anton Bergs debutroman, De aderton. Boken är en fiktiv roman men som har sin utgångspunkt och stomme i verkliga händelser.

Bokens huvudkaraktär är radiojournalisten Axel Sköld som arbetar med reportage för P 3 dokumentär. Han har i sina efterforskningar om svensk vapenindustri kommit över bilder på en man som florerar vid flera spektakulära händelser i vårt land. Axel vill publicera sina teorier om att han har Olof Palmes mördare på bild men hans chefer är av en annan åsikt. Axel Sköld är dock fast besluten att inte ge upp sina efterforskningar och snart kommer han en organisation på spåren, en sammanslutning av personer som verkat i generationer tillbaka och som verkar ha stort inflytande i nyckelfunktioner i vårt lands styrning.

Det här är en välskriven bladvändare som är svår att lägga ifrån sig. Jag är fängslad av historien men också lite förundrad över att så många författare just nu bygger nya böcker kring hypoteser runt mordet på Olof Palme. En annan person som florerar i många böcker nu är Cats Falck, en person som även nämns i De aderton. Det är alltid en extra spänning och dimension när verkliga händelser vävs in i fiktiva romaner men tyvärr har jag ju redan läst om Olof Palme och Cats Falck i andra böcker varför det inte kändes så nydanande. Dock blir boken väldigt aktuell när jag i dagarna ser att nya personer förhörs gällande mordet på Olof Palme, så kanske är det ett ämne som kan leva kvar länge i flera olika böcker.

Men överlag är detta en trevlig läsupplevelse som ger bra förströelse för stunden och boken slutar på ett sådant sätt att Anton Berg lämnar en öppning för att det kan komma fler böcker om radiojournalisten Axel Sköld. Jag har absolut en önskan om en fortsättning då karaktärerna är trevliga, smarta och intressanta.

Anton Berg – De aderton får betyg 3.

 

I egna händer

Förra året läste jag Cecilia Sahlströms debutroman, Vit syren. En bok som jag fängslades mycket av då den utspelar sig i Lund vilket gav läsupplevelsen en extra dimension. Jag var dock något kritisk till att det förekom väldigt många karaktärer och att en del av dem synes sakna syfte. Efter att jag publicerat min recension svarade Cecilia att hon omarbetat boken och att den nyligen getts ut på nytt förlag. Jag är lite nyfiken på att läsa den nya utgåvan men har inte fått tummarna loss än.

Förra veckan fick jag ett recensionsexemplar av hennes nya bok, I egna händer. Denna bok är utgiven av hennes nya förlag, Bokfabriken. En ung man hittas död i en koloni, på ytan verkar han vara ett praktexemplar av människa. Alla beskriver honom enbart med superlativ, kan någon verkligen vara så perfekt? Det är i alla fall i de banor som kommissarie Sara Vallén funderar och utgår ifrån i utredningsarbetet.

Detta är en väldigt trevlig och lättsam kriminalroman. Den känns trovärdig och är betydligt mer genomarbetad än den utgåva jag läste av Cecilias första bok. Jag gillar flytet i Cecilias språk och sätt att bygga upp historien. Karaktärerna är intressanta då de har skavanker och är lite som människor är mest. Detta är en bok som ger mig god underhållning och förströelse medan jag läser den.

Precis som med Vit syren höjs upplevelsen väldigt mycket av att boken utspelar sig i Lund. Det hela blir mer levande och följsamt för mig. Som jag skrev i min förra recension, det finns potential med Cecilias författarskap och jag ser fram emot fler böcker av henne. Bytet av förlag var en lyckoträff!

Cecilia Sahlström – I egna händer får betyg 3.

Felsteg

Efter att läst flera positiva omdömen om Maria Adolfssons nya bok, Felsteg, var jag mycket förväntansfull när jag hämtade hem boken från biblioteket.

Boken utspelar sig i en fiktiv miljö på ögruppen Doggerland i Nordsjön. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar upp i fel säng efter en blöt natt. Hon lämnar sängen innan mannen i fråga vaknar till liv. Hon hinner knappt hem förrän hennes högste chef ringer in henne på ett jobb. En kvinna har hittats död i sitt hem. Utredningen runt dödsfallet bli komplicerad då kvinnan är förre detta hustru till Karens närmsta chef.

Detta är en bok jag har lite svårt att komma in i. Den känns lite spretig, oarbetad och jag får inget riktigt flyt i läsningen. Men det finns ändå något fängslande med den. På det stora hela är det en genomtänkt historia, bra karaktärer och fina miljöskildringar. Dock blir jag aldrig riktigt berörd, läser boken mest på autopilot. Jag kan inte sälla mig till alla glada tillrop om denna bok. För mig är det en medioker bok som snabbt faller mig ur minne.

Maria Adolfsson – Felsteg får betyg 2.

När du vänder dig om

I veckan fick jag hem ett recensionsexemplar av Pernilla Ericsons nya bok, När du vänder dig om, om Erlagruppen. På något sätt är jag alltid lite extra förväntansfull och spänd inför att läsa ett recensionsexemplar. Det känns som ett förtroendeuppdrag som jag inte vill misslyckas med.

När du vänder dig om är den tredje boken om Erlagruppen och den bygger på verkliga vändelser. En kvinna blir brutalt våldtagen av en främmande man som går rakt in i hennes lägenhet. Han uppträder som om hon bjudit in honom och när polisen griper honom på plats nekar han till brott. Han kan visa deras korrespondens via mail och där framgår att hon bjudit in honom för hårdhänt sex. Fallet läggs ner men polisen som utrett ärendet känner att något inte står helt rätt till och vänder sig till Erlagruppen.

Jag är fast från första sidan! Historien är välskriven, skrämmande och oerhört fängslande. När jag började läsa gick det inte att lägga ifrån mig boken förrän den var utläst. Tur att jag inte hade några planer denna soliga lördag ;-). Det är ett bra tempo och rytm i boken med lagom många sidoaktiviteter. Jag tycker väldigt mycket om samspelet mellan karaktärerna och de känns trovärdiga.

Pernilla har verkligen lyckats med att basera sina böcker kring internet och sociala medier. Det ligger i tiden och det är viktigt att påminnas om hur oskyddade vi är på nätet egentligen. På ett smart sätt för hon fram människans ansvar att reflektera och vara lyhörda för andra människor reaktioner och beteenden. Hon använder ett bra, trevligt och lättläst språk.

Jag har väl egentligen bara en invändning mot denna bok och det är disponeringen av texten på boksidorna. Det är en rak högermarginal vilket gör att väldigt många gånger blir ord avstavade. Vet att denna disponering är till för att öka läsbarheten men dessvärre passar det inte alls mitt sätt att läsa. Jag förlorar mitt flyt och det blir lite hackigt. Det är kanske inte helt rättvist att detta påverkar mitt omdöme av boken, men det gör det!

Men som helhet är detta verkligen en lättläst, trevlig och spännande bok som totalt fångade min uppmärksamhet under ett par timmar. En bok jag varmt vill rekommendera att packa ner i väskan och ta med på semestern. Till alla er som inte läst Pernilla Ericson, ni har tre fantastiska böcker att se framemot! Jag är nästan lite avundsjuk på er som har dem framför er.

Pernilla Ericson – När du vänder dig om får betyg 4.