Bok – Mannen som hyrde en familj

Den här boken dök upp i mitt instagramflöde och det var trivsamma och positiva omdömen om den så jag lånade den på biblioteket. Lite passande med tanke på bokens innehåll hade jag med mig när jag åkte in på akuten.

Susanne Brijker, Mannen som hyrde en familj, handlar om den framgångsrike men väldigt ensamma Gustav. Trots att han är över 80 år arbetar han fortfarande i sitt företag. Men en dag drabbas han av en stroke och hela livet kullkastas. Efter att vårdas på sjukhus återvänder han till sitt stora tomma hem och får hjälp av hemtjänsten för att klara vardagen. Tillvaron är ensam och trist så Gustav bestämmer sig för att flytta till ett äldreboende. Dock visar det sig vara krav på att ha en familj vilket gör att Gustav tar till drastiska medel, han hyr sig en familj. Familjen han lyckas hyra är en brokig skara människor men trots allt utvecklar sig ett band mellan dem alla.

Det här är en enkel och kanske något tunn berättelse men samtidigt är det något så fint och tänkvärt med den. Jag fängslas av andemeningen att en familj inte behöver bestå av blodsband. Har man inte barn och syskon får man skapa sitt eget närverk och sin egen familj. Jag kände med de olika karaktärerna och blev berörd när jag läste boken och det var inte utan att någon tår trillade på mina kinder. Jag var säkert extra känslosam då jag låg på akuten när jag läste boken men det finns något väldigt tänkvärt med den.

Nu har det gått nästan två veckor sedan jag läste boken men jag bär fortfarande med mig den i hjärtat och innebörden att bygga och skapa sin egen familj sitter djupt i mig.

Det är en fin och söt bok som jag rekommenderar er att läsa.

Susanne Brijker – Mannen som hyrde en familj får betyg 3/5

Bok – Utmattningssyndrom

I början av sommaren läste jag en suverän bok, Emma Holmgren – Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom. Det var en sådan välbalanserad bok med bra balans mellan självupplevda händelser och fakta. När jag såg att hon skrivit ännu en bok i ämnet ställde jag mig omedelbart i kö på biblioteket för att låna boken, Utmattningssyndrom.

Boken är en betydligt mer faktabaserad men fortfarande en lättläst bok om ett ämne som kan drabba oss alla. Jag vet egentligen inte vad jag väntade mig av boken men blev ändå besviken. Det var en begriplig faktabok som gav en god insikt i hur en utmattning kan te sig men den var något abstrakt och jag blev aldrig engagerad. Då Emma står som författare till båda böckerna kan jag med gott samvete säga, strunta i denna bok och läs Våga vara rädd i stället.

Båda böckerna ger en bra inblick och kunskap i ämnet men Våga vara rädd berör och engagerar medan denna senaste bok mest passerar förbi utan större engagemang hos mig.

Emma Holmgren – Utmattningssyndrom får betyg 3/5

Bok – Vargen

Katarina Wennstam har skrivit ännu en bok, Vargen, om den unga hungriga advokaten Shirin Nouri. Denna gång är hon målsägandebiträde för familjen till en ung kvinna som mördats av sin tidigare pojkvän. Genom boken får vi följa rättegången där den misstänkte mördaren skyller sitt agerande på den döda kvinnans handlingar.

Historien är något tunn och som skönlitterär deckare är detta en ganska sömnig historia. Men Katarina Wennstams säregna stil med att väva in rådande samhällsdebatt i sina böcker och göra tunga ämnen tillgänglig för fler människor är fängslande. Jag har under lång tid funderat och vid flera tillfällen diskuterat med flera vänner vad det är som gör att vissa händelser blir löpsedlar medan andra mord och försvinnanden passerar nästintill obemärkt förbi. I vargen resonerar och berör Katarina Wennstam detta ämne på ett intressant sätt vilket gör boken minnesvärd för mig.

Det är svårt att inte bli berörd av läsningen för det är en skrämmande skildring av hur det fungerar i vårt samhälle. Språket är trivsamt och behagligt och det är bra tempo och flyt i boken. Det är en riktig bladvändare som jag inte la ifrån mig förrän den var utläst. Det är många tankar som väcks och jag kommer komma ihåg andemeningen med boken under lång tid. Det känns som en genomarbetad och välskriven bok. Dock är den som sagt något andefattig som skönlitterär roman.

Katarina Wennstam – Vargen får betyg 3/5

Bok – Det bästa som hänt mig

Så fort jag läser en bokrecension som intresserar mig brukar jag gå in och reservera boken på biblioteket. Vissa böcker hinner jag glömma bort att jag ställt mig i kö på när mailet kommer om att det är min tur att hämta ut boken. Just så var det med Johanna Schreibers Det bästa som hänt mig. När jag kom till bibblan och hämtade ut den blev jag lite osäker på vad det var som gjorde att jag fastnade för boken. Omslaget var intetsägande och det fanns något pretentiöst med utseendet. Men har man burit hem en bok från bibblan får man läsa den 😉

Det bästa som hänt mig handlar om tre oerhört olika kvinnor med olika erfarenheter och skilda livssituationer men med den gemensamma nämnaren att de just blivit mammor. De brottas med sina känslor inför moderskapet, allt är inte så rosaskimrande som de hade hoppats på. Av en ren tillfällighet korsas deras vägar och en fin vänskap växer fram.

Det här är en charmig och rolig berättelse om vänskap och vardagliga bekymmer. Även om man inte har barn är igenkänningsfaktorn hög i många delar. Boken är skriven med ett bra och följsamt språk. Den är rapp och håller ett tempo som för historien framåt. Författaren driver med nutidsmänniskans något naiva inställning till sociala medier, allt som sägs där är sanning och ger den verkliga bilden av folks liv 😉 Jag uppskattar oerhört mycket den tankeväckande infallsvinkeln om att vi måste börja se igenom folks yta för att förstå hur en människa verkligen mår bakom fasaden.

Det är på inget sätt en pretentiös bok men det finns en bra andemening och kloka resonemang om familjeliv. Det är både en tankeväckande och underhållande bok som gav bra känsla när jag läste boken.

Johanna Schreiber – Det bästa som hänt mig får betyg 4/5

Bok – Saker min son behöver veta om världen

Fredrik Backman är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag är helt betagen av hans sätt att hantera det skrivna språket. Han har en sådan känsla och träffsäkerhet i sitt sätt att skriva. Hans ord når alltid in till mitt hjärta. Jag har aldrig läst något av honom utan att känna en hel kavalkad av känslor.

Insåg häromdagen att jag aldrig läst hans första, Saker min son behöver veta om världen. Har ofta tänkt att jag borde läsa den men varit lite rädd att den inte skulle ge mig något då jag själv inte har barn. Men då det började sina i läshögen lånade jag boken på bibblan.

Min farhåga att jag inte skulle ha behållning av boken då jag inte har barn var definitivt inte befogad. Detta är en helt underbar bok om livet och relationer. Jag skrattade så jag kiknade mest hela tiden. Det är så vackert och känslosamt skrivet. Det är en magisk kärlekshyllning till sonen och hustrun. Hela boken utstrålar humor och värme. Det är definitivt en bok som sätter spår i hjärtat på mig.

Började läsa boken i lördagseftermiddag. När det var dags för kaffe tyckte J att vi skulle sitta på balkongen och njuta av vår nybakade paj. Men jag slets mellan boken och hans sällskap 😉 Måste erkänna att boken vann, jag tog kaffe och paj i sängen med boken som sällskap. La inte i från mig boken förrän den var utläst. Det är en lättläst bok som inte tar lång tid att läsa.

Detta är en bok som måste läsas!

Fredrik Backman – Saker min son behöver veta om världen får betyg 5/5

Bok – Det första chiffret

Jag har av någon anledning fått för mig att jag inte är så förtjust i historiska böcker utan föredrar böcker som utspelar sig i nutid. Denna villfarelse är vid närmare eftertanke ganska lustig eftersom jag tidigare älskade böcker som utspelade sig under första och andra världskrigen. När jag började läsa böcker i mitten av åttiotalet avverkade jag böcker av bland annat Noel Barber, Judith Krantz och Jacqueline Briskin på löpande band. Alla utspelade sig i historisk miljö och jag tyckte de var fantastiska. Men någonstans under årens lopp har böckers karaktär ändrat skepnad och det har inte blivit några historiska böcker på flera årtionden för min del.

När jag såg att Denise Rudberg kommit ut med en ny bok som utspelar sig i historisk miljö var jag oerhört kluven. Jag tycker om sättet Denise skriver på men skulle jag stå ut med att boken utspelar sig i en annan tid? Efter att sett positiva omdömen om Det första chiffret på instagram beslöt jag mig för att ge den en chans. Men jag får erkänna att det var utan större entusiasm jag bar hem boken från bibblan och började läsa den.

Det första chiffret är första delen om tre unga kvinnor med olika bakgrund men vars liv vävs samman under andra världskrigets Stockholm. De tre kvinnorna rekryteras för att avkoda meddelanden och deras arbete visar sig för viktig betydelse för rikets säkerhet.

Först och främst får jag rikta ett stort tack till Denise Rudberg som lyckades omvända mig igen. För trots allt, om en författare är skicklig på att skriva har det ingen betydelse vilket årtionde boken utspelar sig i. Allt handlar i grund och botten om en intressant historia och bra skildringar av relationer för att fånga mitt intresse. Denise Rudberg är oerhört skicklig på att måla människor från olika miljöer och få dem att interagera med varandra på ett naturligt sätt.

Det här är en lättläst, välskriven, intressant och fängslande bladvändare som jag sträckläste. En trivsam och behaglig berättelse om tre unga kvinnor och den vänskap som växer fram mellan dem. Men det är även en intressant skildring av hur Sverige drabbades och påverkades av andra världskriget.

Nu kommer jag vänta otåligt och ivrigt på uppföljaren! Under vänteperioden får jag kanske utmana mig än mer och läsa fler böcker i historisk miljö 😉

Denise Rudberg – Det första chiffret får betyg 4/5

Bok – Call me by your name

Att vara med i en bokklubb är fantastiskt roligt och utmanande för min läsning. Det positiva är att jag oftast kommer i kontakt med böcker jag aldrig själv hade valt. Nackdelen är när jag har lite tid för läsning och tvingas välja bort böcker jag hellre hade valt att läsa. Jag har varit med i samma bokcirkel sedan hösten 2012. De första åren var vi många deltagare och vi var flitiga med våra träffar men genom åren har folk flyttat och gruppen minskat. Nu är vi bara fyra kvar och det inträffar dessvärre allt som oftast att vi måste ställa in våra träffar. Men vi håller i och det är okej att det blir glest mellan träffarna för det är kul att ses och prata böcker när vi väl får ihop våra kalendrar.

Den senaste boken vi läst är André Aciman, Call me by your name. Detta är en bok jag troligtvis aldrig kommit i kontakt med om det inte varit för en bokklubb. Detta är en bok om att växa upp ,att hitta sig själv, att utmana sina egna upplevelser om sig själv.

Jag är lite ambivalent om vad jag tycker om denna bok. Inledningsvis fann jag mycket av dialogerna som meningslöst pladder men den växte allt mer på mig. Sista delen av boken hade ett sammanhang och skildrade vackra och varma relationer mellan de olika karaktärerna. Jag är glad att jag läst den för det fanns många poänger och tankeväckande sekvenser. Dock tror jag inte att det är en bok jag kommer minnas speciellt mycket då den aldrig riktigt nådde mitt hjärta. Dock tror jag att jag skulle kunna tycka än mer om den efter att diskuterat den med de andra i bokklubben. Allt som oftast får jag en ny syn och dimension på läsupplevelsen när vi pratat om boken.

André Aciman – Call me by your name får betyg 2/5

Bok – Sista färjan från Ystad

Vissa böcker vet man direkt att man vill läsa medan andra bara kommer i ens väg utan man riktigt vet hur det gick till. Karin Alfredssons nya, Sista färjan från Ystad tillhör den senare kategorin. Vet inte riktigt var jag hörde talas om boken men reserverade den i vart fall på biblioteket.

Texten på baksidan av boken är tilltalade och det låter oerhört spännande med olika människor som är i olika skeden av livet. Ett par kör i ilfart genom Sverige för att hinna med färjan från Ystad. En kvinna väntar på en romantisk helg med sin älskare, en man är beredd på att äventyra sitt anseende och en polis som väntar på att få gå i pension hamnar mitt i en utredning gällande bedrägeri.

Som sagt det lät som ett spännande och intressant upplägg men dessvärre är det inte så dramatisk. Det är en trivsam och lättläst bok men det är enligt min mening definitivt inte en spänningsroman. Som jag ser det är det en berättelse om olika människor och deras längtan efter gemenskap, kärlek, ensamhet och att känna sig behövda. Det är en bok som inte riktigt fängslar mig och jag läser utan att bli riktigt engagerad i de olika karaktärerna och deras livsöden. Men alla böcker behöver inte beröra och lämna avtryck ibland räcker det med förströelse för stunden och det ger denna bok.

Sista färjan från Ystad är en perfekt semesterbok att läsa i solstolen, en bok man kan läsa lite halvhjärtat medan man njuter av sol och bruset från havet.

Karin Alfredsson – Sista färjan från Ystad får betyg 2/5

Bok – Verkanseld

Då var äntligen tredje och sista delen, Verkanseld, av Louise Boije af Gennäs böcker om motståndsrörelsen ute. Jag har längtat och väntat på att få en klarhet i alla sammangaddningar som finns runt Sara. Det är tre böcker jag läst med stor fascination. Jag blev lätt paranoid och visste inte vem som var ond och vem som var god. Alla tre böckerna är oerhörda bladvändare som inte går att lägga ifrån sig.

Louise Boije af Gennäs har ett oerhört behagligt och följsamt språk. Hon lyckas alltid trollbinda mig med sitt vackra och skickliga sätt att hantera det skrivna språket. De tre böckerna i denna svit är oerhört välskrivna, uppskakande och ligger verkligen i tiden. Jag tror att även om det är en fiktiv historia så finns det poänger som faktiskt existerar i det riktiga livet.

Den första delen, Blodlokan, slukade jag och var helt betagen. Boken kändes fräsch och var väldigt händelserik. Däremot var jag inte helt förtjust i andra delen, Skendöda, då den kändes som en transportsträcka till upplösningen. Efter att läst hela trilogin känns läsupplevelsen dock komplett och jag uppskattar böckerna mycket. Det är tre böcker som verkligen hänger samman och var och en för sig är ingen riktig historia utan det krävs att man läser dem alla. Det är lite tveksamt om författaren verkligen hade material till tre böcker då det blir mycket upprepningar och ibland känns det som samma händelseförlopp hela tiden repeteras. Men oavsett vad så är det tre kolossalt givande och tänkvärd böcker som gav mig trivsamma och nervkittlande lässtunder.

Efter att läst klart dem känns det lite tomt men jag hoppas verkligen att Louise Boije af Gennäs snart är igång med ett nytt skrivprojekt som jag i framtiden får ta del av.

Louise Boije af Gennäs – Verkanseld får betyg 3/5 (men hela trilogin tillsammans får betyg 4/5)

Bok – Bränn alla mina brev

Vissa människor har man vissa uppfattningar om baserat på lösa grunder. Jag känner inte Alex Schulman och egentligen vet jag inte så mycket om honom men har av någon anledning haft rätt dålig inställning till honom. Jag har uppfattat honom som en osympatisk person, vilket ju så klart inte är rättvist då min inställning kommer av hur han framställts i media. Men trots min något negativa inställning läste jag en av hans böcker, Glöm mig, för något år sedan. Jag var oerhört positivt överraskad av boken och tvingades till viss del revidera min inställning.

Med min erfarenhet av den bok jag läst av honom och med faktum att det finns en begränsad mängd böcker all lyssna på i biblio laddade jag ner hans senaste, Bränn alla mina brev. Än en gång skriver han om det mörker som präglat hans familj i generationer. Denna bok handlar till stor del om hans morföräldrar och insikten om hur hans morfars beteende satt djupa spår hos de människor som kommit i hans väg.

Det är Alex Schulman själv som läser boken och han gör det mycket bra. Jag fängslas omedelbart av hans skildring. Det är en smärtsam beskrivning av morfaderns ondska men även en vacker kärleksskildring. Det som slår mig när jag lyssnar på boken är hur svårt det måste vara att växa upp med kända släktingar. Att familjehemligheter inte bara är något som påverkar familjen utan att det har ett nyhetsvärde även för gemene man. Hur svårt det är att äga rätten till sin egen familjs historia.

Åter tvingas jag konstatera att Alex Schulman är oerhört bra på att hantera det svenska språket och att han har en fängslande förmåga gestalta sin familjs historia. Han är givmild med att dela med sig om sina släktingars starka och svaga sidor. Det är en vacker men också mörk berättelse som jag varmt rekommenderar andra att ta del av. Jag är betagen och fängslad från första sidan och hade svårt att avsluta mina promenader för jag ville höra hur det skulle sluta.

Alex Schulman – Bränn alla mina brev får betyg 4/5