Bok – Folk med ångest

När jag hämtade hem Fredrik Backmans senaste, Folk med ångest, från biblioteket bad jag min sambo om lite ensamtid med min bok. Hängde upp hängmattan på balkongen och sträckläste boken. Som vanligt bjöd Fredrik Backman mig på en kavalkad av känslor.

Folk med ångest handlar om ett bankrån som går fel och istället blir till ett gisslandrama på en lägenhetsvisning. Det är en brokig skara människor som trängs i lägenheten. De har alla sina problem och ångest för olika saker. De tvingas samexistera på den yta lägenheten utgör.

I grund och botten är Folk med ångest en ganska fånig historia som om den skrivits av en annan författare kunde blivit ett platt fall. Men nu är den skriven av Fredrik Backman och han har en unik och mästerlig förmåga att trolla med det skrivna språket. Jag tror att han skulle kunna skriva om precis vad som helst och ändå trollbinda mig med sina ord. Fredrik Backman har en specifik fallenhet att blanda humor med allvar. Han får mig att skratta högt när jag läser men på ett kick byts skrattet mot tårar som forsar längst mina kinder.

Hans gestaltningar av människor är så levande och säregna att det är oundvikligt att inte engagera sig i karaktärerna. Jag känner med dem och det är lätt att identifiera personligheterna i verkliga livet. Det här är en varm och känslofylld berättelse om ensamhet, gemenskap och kampen för att vara en god medmänniska.

Som sagt, själva grundhistorien är ganska fjompig men på det sätt den är skriven går det inte annat än att älska den.

Läs den!

Fredrik Backman – Folk med ångest får betyg 4/5

Bok – Allt jag fått lära mig

IMG_5231Vissa böcker har en förmåga att krypa på en från alla håll och kanter. Så var det med Tara Westovers, Allt jag fått lära mig. Boken dök upp i mitt flöde på instagram, en kompis la ut om den på Facebook, det pratades om boken i min bokklubb och min mamma berättade att hon fått den rekommenderad av en väninna. Med så många olika tips som samma bok kändes det oundvikligt att själv bilda mig en uppfattning om den. Lyssnade på boken genom biblio och den var ett intressant och spännande sällskap på många promenader.

Allt jag fått lära mig är Tara Westovers självbiografiska bok om sin uppväxt i en mormonsk familj. Pappan är starkt övertygad om att jorden kommer att gå under. Familjen går inte till läkare utan förlitar sig blint på moderns homeopatiska läkemedel. Barnen får inte gå i skolan och Tara är 17 år gammal då hon första gången hör talas om förintelsen. Familjen lever åtskild från resten av världen och familjen plågas av ena broderns ondska och pappans nycker.

När Tara är 17 år beslutar hon sig för att börja skolan. Hon stöter på en del motgångar innan hon kan börja sina studier. Men hon är målmedveten och övervinner den fattigdom hon kommer från, en fattigdom både intellektuellt men även ekonomiskt.

Det här är en väldigt bra och berörande bok. Tara beskriver självutlämnande om sitt liv vilket gör att jag starkt känner för både henne och de andra familjemedlemmarna. Jag är fascinerad av det faktum att det går att leva ett liv långt utanför samhället, att leva i skuggan av normer, regler, historia och kunskap.

Jag förstår att denna bok blivit så hyllad som den blivit för det är en väldigt tänkvärd och läsvärd bok. Är så glad och tacksam att jag läste den. Det är en bok som väcker mycket känslor och tankar hos mig. det är en bok som kommer stanna kvar i mitt minne under lång tid. En bok jag varmt rekommenderar.

Tara Westover – Allt jag fått lära mig får betyg 4/5

Bok – Ondskan är en blond pojke

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur jag blev uppmärksammad på denna bok, Fredrik Hardenborg – Ondskan är en blond pojke. Men hur som haver är jag glad att jag lånade den på biblioteket för det är en spännande bok om unga killars tillvaro i ett allt hårdare samhälle. Boken tillhör vuxenavdelningen på biblioteket men jag tycker den borde vara lämplig läsning för unga vuxna också.

I det lilla samhället Ro utanför Uppsala lever två unga killar, Isse och Adde sida vid sida. De har båda en tuff tillvaro, den ena som mobbare och den andre som mobbad. De försöker båda överleva enligt bästa förmåga.

Det här är en sorglig men samtidigt vacker berättelse om unga människors kamp för att hitta sin plats. En berättelse om vänskap, utanförskap och om att bevara sina hemligheter. Det är en bok som jag tyckte väldigt mycket om. Den är lättläst, spännande och full av värme.

Jag känner stark med de olika karaktärerna och kan lätt sätta mig in i deras olika agerande och känslor. Boken får mig att reflektera mycket over min egen skolgång. Jag tror de flesta av oss tyvärr kan identifiera både en Isse och en Adde i vår egen verklighet i skolan. Som ung är det definitivt inte lätt att finna sympati för de ondskefulla handlingar som mobbare utför men som vuxen kan det vara lättare att identifiera att det kan finnas bakomliggande orsaker till handlingarna.

Boken beskrivs som en psykologisk thriller men jag ser det mer som ett relationsdrama. Det är en bok som jag verkligen vill rekommendera andra att läsa.

Fredrik Hardenborg – Ondskan är en blond pojke får betyg 3/5

Bok – Vi tolererar inga förlorare

För ett bra tag sedan fick jag låna denna tjocka tegelsten en kompis. Britt-Marie Nilsson har skrivit en biografi om klanen Kennedy. Det är en fängslande familj som jag vetat mycket om via medier men inser att jag hade stora luckor i min kunskap.

Det här var en bok som jag fick läsa i sjok. Jag har alltid varit fängslad av familjen Kennedy och det var väldigt spännande att lära sig mer. Dock hade jag lite svårt för att författaren skrivit en biografi med dialoger mellan karaktärerna. Det blir inte helt trovärdigt när en utomstående skriver samtal som andra människor haft med varandra. Vanligtvis tycker jag om tjocka böcker men de måste fyllas med kvalitativt innehåll och inte bara massa onödigt nonsens. Dessvärre tycker jag att denna bok blir lite för enformig och jag tror att den vunnit på att kortats ner.

Överlag en intressant bok som lärde mig mycket om klanen Kennedy. Dock var boken skriven på ett sätt som inte riktigt tilltalade mig. Jag blev aldrig riktigt fängslad då jag fann mycket av innehållet som för utdraget. Kvantitet är inte lika med kvalité…..

Britt-Marie Mattsson – Vi tolererar inga förlorare får betyg 2/5

Bok – Skamlös

Efter att läst en recension hos Justnujusthar om Skamlös blev jag väldigt intresserad av att själv läsa boken. Lånade boken på biblioteket och kan bara instämma i Annettes oerhört välskrivna recension. Efter att läst hennes recension blir det oerhört svårt för mig att försöka få ihop en lika bra.

Skamlös är en bok om utanförskap, om hedersförtryck och social kontroll. Att läsa Skamlös är lite som att bli inbjuden på en tjejträff men som åskådare. Boken innehåller personliga samtal om en värld och tillvaro som jag aldrig fullt ut kan förstå. Den har en oerhört viktig substans och jag hoppas verkligen att boken får en bred spridning. Tror att dess innebörd kan vara väldigt värdefull för många unga flickor i vårt land som lever under kontrollerande förhållanden.

Jag vill verkligen slå ett slag för boken.! Läs och begrunda så tror jag att vi ökar förståelsen för hur människor kan ha det i vårt samhälle.

Syftet och poängen med boken är viktig men den har ett ganska säreget upplägg som bitvis gör den svår att läsa för mig men jag tror upplägget passar perfekt för unga människor som är lite ovana att läsa böcker. Dess upplägg förstår själva läsningen för mig så pass mycket att jag inte kan ge den ett högt betyg.

Amina Bile, Sofia Nesrine Srour, Nancy Herz – Skamlös får betyg 3/5

Bok – Adonis

Jag ligger verkligen back med mina bokrecensioner, har läst väldigt mycket sista veckorna. Ibland behöver en bok för sätta sig i huvudet några dagar innan jag börja skriva om den men ibland är det svårt att skriva en recension om det gått för lång tid.

För tre veckor sedan var det åter träff med lundabokcirkeln på bibblan. En väldigt trevlig och givande cirkel men tyvärr är det inte fler träffar under våren. Böckerna vi läst har anknytning till Lund. Den senaste vi läste var Adonis av Jens Liljestrand.

Adonis är en bok som handlar om manlig vänskap. Under studietiden i Lund träffas ett gäng unga män i en kör. De olika medlemmarna är väldigt olika och det som binder dem samman är intresset för musiken. Kören blir framgångsrik men när killarna är klara med studierna mattas kontakten dem emellan av. Under ytan pyr avundsjuka och hemligheter. När de bestämmer tid för en återträff i en av medlemmarnas sommarstuga är de alla något nervösa.

Boken är skriven på ett intressant sätt där varje medlem i kören är huvudperson i varsitt kapitel. Upplevelserna av deras gemensamma tid tillsammans skildras ur den enskildes uppfattning. Inledningsvis hade jag svår att komma in i berättelsen och jag upplevde det svårt att hålla isär de olika karaktärerna. Dock var detta var en bok som växte för mig allt eftersom. Det är intressant att läsa de olika skildringarna och Jens har på ett bra sätt beskrivit gruppdynamik. Miljöerna i boken är verkliga och fina framställningar av Lund. Det var lätt att få bilder i huvudet om vart de rörde sig genom staden.

När jag läst klart boken hade jag en varm känsla i kroppen, en känsla av att jag mycket tyckte om vad jag läst. Efter att diskuterat boken med de andra deltagarna i cirkeln tyckte jag än mer om boken. Det är en klockren bok att diskutera i en bokklubb. Den har så måna nivåer och det är lätt att uppfatta berättelsen på olika sätt. Genom diskussionerna nåde jag nya insikter och nya dimensioner på berättelsen.

Jag vill varmt rekommendera denna bok, framförallt rekommenderar jag att diskutera boken med andra efter läsningen.

Jens Liljestrand – Adonis får betyg 4/5

Bok – Jag ska egentligen inte prata om det här

För något år sedan läste jag Sara Beischers debutroman, Jag ska egentligen inte jobba här, som handlade om ett ungt vårdbiträde. Det var en bok som jag blev väldigt berörd av så när jag såg att det utkommit en fortsättning, Jag ska egentligen inte prata om det här, lånade jag omedelbart den på biblioteket.

I nya boken arbetar Moa kvar på vårdboendet men drömmer fortfarande att bli skådespelerska. I brist på uppdrag skriver hon en bok med förhoppning om att det ska antas som filmmanus. Dock blir inte allt som hon tänkt sig när hennes bok antas av ett förlag och hon blir talesperson för vården. Hennes chef och forna kollegor är inte odelat imponerade av hennes beskrivning av deras arbetsplats.

Jag är på inga vägar lika positivt inställd till denna bok. Jag upplever den som spretig, lite oarbetad och något tunn. Moa känns inte längre som en sympatisk person utan hon är mer omogen och distanslös. Boken har förvisso en del poänger men jag blev ganska provocerad när jag läste den. Nä detta är ingen bok jag vill rekommendera om man bara läser några få böcker per år.

Sara Beischer – Jag ska egentligen inte prata om det här får betyg 2/5

Bok – Ditt livs affär

Fredrik Backman är en favorit hos mig. Han har en speciell förmåga att väcka känslor hos mig. Hans karaktärer är intressanta, säregna men livfulla. Nu när Britt-Marie var här gått upp på bio hamnar hans böcker mer i fokus och jag insåg att jag missat en av hans böcker, Ditt livs affär.

Förväntansfull hämtade jag hem denna kortroman från bibblan. Texten publicerades första gången i Helsingborgs dagblad och är därmed inte först och främst en ”bok”. Handlingen utspelar sig på sjukhuset och karaktärerna är sjuka och det finns inte mycket återvändo för dem. Men jag får snabbt konstatera att även solen har sina fläckar. Ditt livs affär saknar den värme och känsla som Fredrik Backman normalt förmedlar. För mig blir detta lite platt och nästan lite rappakalja. Får ingen helhetsbild om vad som vill förmedlas och vad syftet med texten är.

Men jag tror att en mening med boken är att livet är kort och att vi har ett ansvar att förvalta det liv vi får på bästa sätt. Livet går inte i repris.

Detta är ingen titel jag kommer lägga på minnet och kan inte rekommendera andra att läsa den. Det bästa är att den är så kort så tiden jag lagt på den är inte jätte bortkastad tid.

Fredrik Backman – Ditt livs affär får betyg 2/5

30 år av tystnad

Får avsluta året med en recension, i år har jag inte hunniteller lyckats formulera mig på ett bra sätt kring de böcker jag läst sårecensionerna har uteblivit. Men årets sista bok blev Anna Hages sjävbiografiom sina upplevelser av mordet på Olof Palme och den var väldigt fängslande urmånga olika aspekter.

Anna Hage var den sjuttonåriga tjejen som var först på platsnär Olof Palme blev skjuten. Hon reagerade och agerade snabb och påbörjadehjärt- och lungräddning. Boken handlar om hennes upplevelser av det som händeoch hur händelsen påverkat hennes fortsatta liv.

Man måste självfallet ha med sig i bakhuvudet att detta ärAnnas upplevelser men det är en väldigt tänkvärd berättelse. Jag förfasas närjag läser om den okänslighet polis och rättsväsende visade henne. Men mordet påOlof Palme är en händelse som ingen var förberedd på och jag misstänker attfolk agerade lite i panik och blev mer klumpiga i sitt arbete eftersom det varen så uppmärksamman händelse.

Jag finner detta vara en lättläst och fängslande beskrivningav en händelse som påverkat svenska folket i en större utsträckning än manförst kan tänka sig. Detta är en bok jag varmt rekommenderar att läsa. Det ärintressant att få en inblick i den lilla människans upplevelse av en så omskrivenhändelse.

Svårt att sätta betyg på boken så denna gång blir det merett boktips.

Agatha Christie

IMG_8856I dag är det recensionsdag för Bookmarks två böcker signerad Agatha Christie. När jag fick frågan om jag var intresserad att läsa och recensera dem var jag först lite tveksam, senast jag läste något av dekardrottningen måste vara minst 25 år sedan och jag var rädd att det skulle kännas gammalt och inte så inspirerande. Dock ser jag recensionsexemplar som spännande och utmanande för min läsning och mitt bloggande så jag kunde inte säga nej.

Konstiga huset utkom i original 1949 och upplösningen var av så graverande grad att det amerikanska förlaget önskade ett annat slut, men Agatha Christie vägrade. Konstiga huset handlar om en familj som bor flera generationer under samma tak. När familjens överhuvud dör under mystiska förhållanden riktas alla misstankar mot hans unga änka.

Detta är en bok om familjehemligheter, relationer och en sann pusseldeckare där alla är potentiella förövare. Jag blev positivt överraskad av att bokens handling kändes så aktuell och jag kan förstå att slutet väckte debatt på sin tid. Boken har fått ett oerhört snyggt omslag så den lär bli en snygg detalj i bokhyllan, fast först ska jag låna ut den till några kompisar så de också får läsa en gammal klassiker som på många sätt känns aktuell.

Agatha Christie – Konstiga huset får betyg 3

 ˜˜˜    ˜˜˜     ˜˜˜      ˜˜˜

Den andra boken är en nyskriven bok av Sophie Hannah, Ett delat mysterium som bygger på Agatha Christies karaktär Hercule Poirot. Fyra personer har fått varsitt brev undertecknat av Poirot där han anklagar dem för mordet på en rik äldre man. De fyra personerna söker alla upp Poirot och är i varierad grad förgrymmade över beskyllningarna. Det stora mysteriet är att Poirot inte skrivit några brev och känner inte till historien.

Det är på det stora hela en trivsam pusseldeckare men det är något i skriftspråket som gör att jag inte får något flyt i min läsning. Jag får ingen riktig känsla för karaktärerna och det kan nog bero på att det är för många personer som förekommer i berättelsen. Tror att hela historien vunnit på att antalet personer minskats ner betydligt. Om Konstig huset kändes aktuell och modern är min upplevelse att denna är mer omodern och inte riktigt faller mig i smaken.

Sophie Hannah –  Ett delat mysterium får betyg 2.