Bok – Dotter saknad

För en massa herrans år sedan läste jag Anna Janssons först bok om Maria Wern. Det var en bok som inte alls föll mig i smaken, jag var på inget sätt överens med Anna Janssons språkbruk. Jag upplevde boken som svårläst, svårt att få en läsrytm då det var extremt långa meningar utan punkt eller kommatecken. Därefter var jag avigt inställd till Anna Jansson under många år men en fd kollega mer eller mindre tvingade mig att ge henne en chans till. Som tur är lyssnade jag på min kollega för jag insåg att Anna Jansson förändrat sin hantering av det skrivna språket något och de senaste åren har jag haft många spännande lässtunder med Maria Wern. Att läsa många böcker om samma karaktärer blir trivsamt och hemtrevligt, lite som att umgås med bra vänner. Man känner varandra väl och det krävs inte så mycket för att man ska förstå varandra.

I dotter saknad presenteras vi som läsare för helt nya karaktärer och helt nya miljöer. Kristoffer Bark är polisen som drabbats av en tragiska personliga katastrof då hans enda dotter försvann spårlöst från sin egen möhippa. Han har aldrig släppt tanken på att få veta vad som hände hans dotter. När en kvinna något år senare försvinner från samma plats ser Kristoffer till att få ansvar för utredningen. Han inser att det finns likheter med hans dotters försvinnande.

Att börja läsa om nya karaktärer är lite som att träffa nya människor, först lite trevande och det tar ett tag innan man är helt bekväma med varandra. Att läsa om nya karaktärer av en författare man är välbekant med är lite som att umgås med vänners vänner, lite hemtamt men ändå spännande. Precis så kände jag när jag läste dotter saknad. Det tog ett tag innan jag kom underfull med karaktärerna och kände mig helt bekväm. Dock fanns det redan från första sidan något fängslande och tilltalande med historien och personerna.

Boken är en välskriven och spännande bladvändare som var oerhört svår att lägga ifrån sig. Jag var underhållen och fast i läsningen och sträckläste boken. Jag ser oerhört mycket fram emot att ånyo få spendera några timmar med Kristoffer Bark och jag hoppas det inte kommer att dröja allt för länge innan våra vägar korsas igen.

Anna Jansson – Dotter saknad får betyg 4/5

Bok – Där rosor faktiskt dör

Det här med ljudböcker är spännande och intressant. Pratade med en kompis för ett tag sedan om detta och hennes inställning var att hon bara lyssnade/läste böcker som hon verkligen var intresserad av. För min del är det lite annorlunda, böcker som jag verkligen är intresserad av vill jag läsa. När det kommer till ljudböcker är jag mycket mer lättsinnig och öppen för olika genrer. Jag är inte så kräsen och chansar mer. Lättsamt och sockersött passar utmärkt i lurarna. Gillar att lyssna på böcker som inte kräver 100 % fokus av mig. Ljudböcker är för mig ”extra” böcker, böcker jag får ”läst” som bonus. Har börjat lyssna på väg till och från jobb.

Hade läst några positiva omdömen om Ewa Klingbergs serie om begravningsbyrån Tranan. Då serien fanns i biblio laddade jag ner den första, Där rosor faktiskt dör. Boken handlar om människorna runt begravningsbyrån Tranan. Firman är nära konkurs när Sandra rycker in för att hjälpa till.

Detta är en lättsam och charmig berättelse om människor vars liv vävs samman med varandra. Det är en historia om vänskap och att ställa upp för varandra. En söt och enkel bok som verkligen passar perfekt för mig att lyssna på.

Då man bara kan lyssna på tre böcker i månaden i biblio får de återstående delarna anstå till jag åter kan ladda ner böcker. Men i mitten av oktober kommer jag ladda ner de resterande tre delarna för jag vill veta hur det går för de olika personerna.

Ewa Klingberg – Där rosor faktiskt dör får betyg 3/5

Bok – Hon som måste dö

Stieg Larssons trilogi om Millennium tillhör definitivt någon av mina bästa läsupplevelser. Jag var så engagerad och betagen av böckerna. När jag hörde att David Lagercrantz skulle skriva en fortsättning var jag mycket tveksam. Hade läst någon bok av honom tidigare och var inte imponerad. Men jag erkänner att han med den första boken fångade mig och fick över mig på sin sida. Både den och även uppföljaren gav mig bra underhållning. När jag såg att han kom med en tredje bok, Hon som måste dö, ställe jag mig omedelbart i kö på bibblan.

Det är något med den döde hemlöse mannen som gör att rättsläkaren Fredrika Nyman inte kan avfärda det som ett vanligt dödsfall. Hon kontaktar Mikael Blomkvist som blir motvilligt intresserad. Det visar sig finnas vissa kopplingar mellan Sveriges försvarsminister och den döde mannen.

Lisbeth Salander är ute på sina egna korståg för att en gång för alla göra upp med sin syster.

Hon som måste dö är en ganska tunn och händelselös historia som aldrig riktigt går under skinnet på mig. Boken är välskriven och lättläst men trots det läser jag utan större engagemang.

Nu är det bara att konstatera att karaktärerna gjort sitt och det finns inte mer att krama ur dem. Denna tredje bok av David Lagercrantz hoppas jag får avsluta sviten om Millennium. Det vore oerhört synd att förstöra ett bra koncept som gett så många läsare så många härliga stunder i böckernas värld. Det är viktigt att komma ihåg att man ska sluta när det är som roligast.

Hon som måste dö är för mig en medioker bok som inte kommer stanna i mitt minne under speciellt lång tid.

David Lagercrantz – Hon som måste dö får betyg 3/5

Bok – Utmattningssyndrom

I början av sommaren läste jag en suverän bok, Emma Holmgren – Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom. Det var en sådan välbalanserad bok med bra balans mellan självupplevda händelser och fakta. När jag såg att hon skrivit ännu en bok i ämnet ställde jag mig omedelbart i kö på biblioteket för att låna boken, Utmattningssyndrom.

Boken är en betydligt mer faktabaserad men fortfarande en lättläst bok om ett ämne som kan drabba oss alla. Jag vet egentligen inte vad jag väntade mig av boken men blev ändå besviken. Det var en begriplig faktabok som gav en god insikt i hur en utmattning kan te sig men den var något abstrakt och jag blev aldrig engagerad. Då Emma står som författare till båda böckerna kan jag med gott samvete säga, strunta i denna bok och läs Våga vara rädd i stället.

Båda böckerna ger en bra inblick och kunskap i ämnet men Våga vara rädd berör och engagerar medan denna senaste bok mest passerar förbi utan större engagemang hos mig.

Emma Holmgren – Utmattningssyndrom får betyg 3/5

Bok – Vargen

Katarina Wennstam har skrivit ännu en bok, Vargen, om den unga hungriga advokaten Shirin Nouri. Denna gång är hon målsägandebiträde för familjen till en ung kvinna som mördats av sin tidigare pojkvän. Genom boken får vi följa rättegången där den misstänkte mördaren skyller sitt agerande på den döda kvinnans handlingar.

Historien är något tunn och som skönlitterär deckare är detta en ganska sömnig historia. Men Katarina Wennstams säregna stil med att väva in rådande samhällsdebatt i sina böcker och göra tunga ämnen tillgänglig för fler människor är fängslande. Jag har under lång tid funderat och vid flera tillfällen diskuterat med flera vänner vad det är som gör att vissa händelser blir löpsedlar medan andra mord och försvinnanden passerar nästintill obemärkt förbi. I vargen resonerar och berör Katarina Wennstam detta ämne på ett intressant sätt vilket gör boken minnesvärd för mig.

Det är svårt att inte bli berörd av läsningen för det är en skrämmande skildring av hur det fungerar i vårt samhälle. Språket är trivsamt och behagligt och det är bra tempo och flyt i boken. Det är en riktig bladvändare som jag inte la ifrån mig förrän den var utläst. Det är många tankar som väcks och jag kommer komma ihåg andemeningen med boken under lång tid. Det känns som en genomarbetad och välskriven bok. Dock är den som sagt något andefattig som skönlitterär roman.

Katarina Wennstam – Vargen får betyg 3/5

Bok – Det bästa som hänt mig

Så fort jag läser en bokrecension som intresserar mig brukar jag gå in och reservera boken på biblioteket. Vissa böcker hinner jag glömma bort att jag ställt mig i kö på när mailet kommer om att det är min tur att hämta ut boken. Just så var det med Johanna Schreibers Det bästa som hänt mig. När jag kom till bibblan och hämtade ut den blev jag lite osäker på vad det var som gjorde att jag fastnade för boken. Omslaget var intetsägande och det fanns något pretentiöst med utseendet. Men har man burit hem en bok från bibblan får man läsa den 😉

Det bästa som hänt mig handlar om tre oerhört olika kvinnor med olika erfarenheter och skilda livssituationer men med den gemensamma nämnaren att de just blivit mammor. De brottas med sina känslor inför moderskapet, allt är inte så rosaskimrande som de hade hoppats på. Av en ren tillfällighet korsas deras vägar och en fin vänskap växer fram.

Det här är en charmig och rolig berättelse om vänskap och vardagliga bekymmer. Även om man inte har barn är igenkänningsfaktorn hög i många delar. Boken är skriven med ett bra och följsamt språk. Den är rapp och håller ett tempo som för historien framåt. Författaren driver med nutidsmänniskans något naiva inställning till sociala medier, allt som sägs där är sanning och ger den verkliga bilden av folks liv 😉 Jag uppskattar oerhört mycket den tankeväckande infallsvinkeln om att vi måste börja se igenom folks yta för att förstå hur en människa verkligen mår bakom fasaden.

Det är på inget sätt en pretentiös bok men det finns en bra andemening och kloka resonemang om familjeliv. Det är både en tankeväckande och underhållande bok som gav bra känsla när jag läste boken.

Johanna Schreiber – Det bästa som hänt mig får betyg 4/5

Bok – De kallar mig Solvallamördaren

Mellan varven tycker jag det är intressant att läsa biografier. Men att skriva en biografi är inte lätt, det gäller att historien inte blir för kletig och ursäktande för folks agerande. När jag lånade Janne Raninen, De kallar mig Solvallamördaren, var jag lite orolig att det skulle vara en gråtmild beskrivning om en pojke som svikits av samhället. Men min oro var inte befogad.

I boken får vi följa en ung pojkes uppväxt och utveckling i ett miljonprogram. Janne Raninen träder tidigt in i den kriminella världen och innan 20-års ålder skjuter han den ökände Dragan Joksovic till döds på Solvalla.

Detta är en oerhört välskriven och nyanserat skriven biografi. Jag upplever att Janne Raninen har god självinsikt och tar ansvar för de handlingar han gjort. Hela boken är en bra beskrivning om hur uppväxtförhållanden kan gör att livet tar en krokig och problematisk väg. Som läsare får vi en bra inblick i den kriminella världen och de band som finns men även hur skör vänskapen kan vara. Vem kan man lita på när det verkligen gäller? Boken är skriven på ett sakligt sätt men rymmer också mycket känslor.

Jag tycker att detta är en bra och helt klart läsvärd bok som ger inblick och viss förståelse för en värld som är främmande för det flesta av oss människor.

Janne Raninen – De kallar mig Solvallamördaren får betyg 4/5

Bok – Saker min son behöver veta om världen

Fredrik Backman är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag är helt betagen av hans sätt att hantera det skrivna språket. Han har en sådan känsla och träffsäkerhet i sitt sätt att skriva. Hans ord når alltid in till mitt hjärta. Jag har aldrig läst något av honom utan att känna en hel kavalkad av känslor.

Insåg häromdagen att jag aldrig läst hans första, Saker min son behöver veta om världen. Har ofta tänkt att jag borde läsa den men varit lite rädd att den inte skulle ge mig något då jag själv inte har barn. Men då det började sina i läshögen lånade jag boken på bibblan.

Min farhåga att jag inte skulle ha behållning av boken då jag inte har barn var definitivt inte befogad. Detta är en helt underbar bok om livet och relationer. Jag skrattade så jag kiknade mest hela tiden. Det är så vackert och känslosamt skrivet. Det är en magisk kärlekshyllning till sonen och hustrun. Hela boken utstrålar humor och värme. Det är definitivt en bok som sätter spår i hjärtat på mig.

Började läsa boken i lördagseftermiddag. När det var dags för kaffe tyckte J att vi skulle sitta på balkongen och njuta av vår nybakade paj. Men jag slets mellan boken och hans sällskap 😉 Måste erkänna att boken vann, jag tog kaffe och paj i sängen med boken som sällskap. La inte i från mig boken förrän den var utläst. Det är en lättläst bok som inte tar lång tid att läsa.

Detta är en bok som måste läsas!

Fredrik Backman – Saker min son behöver veta om världen får betyg 5/5

Bok – Åtta månader

Åtta månader av Magnus Montelius är en bok jag var väldigt nyfiken på. Hade aldrig hört talas om författaren när boken dök upp i mitt flöde på instagram. Många som läst boken var väldigt positiva så jag ställde mig i kö på den på biblioteket. Det var en lång väntan innan det blev min tur att få låna den.

Åtta månader är en spänningsroman som utspelar sig i maktens korridorer. Journalisten Nina avslöjar att Sveriges utrikesminister köper sexuella tjänster och ministern tvingas omedelbart att avgå. Alla blir förvånade när en okänd man utses som efterträdare. Och än mer chockerande blir det när Nina får jobbet som hans pressekreterare.

Det här är en bok om makt och om hur långt människor är beredda att gå för att nå makten. Det var en bok som jag omedelbart blev fängslad av men den var trots det svårläst. Jag gillade karaktärerna och uppbyggnaden av historien. Författaren har ett bra och följsamt språk. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde den svårläst för mig men jag kunde inte sträckläsa som jag brukar. Det tog mig nästan två veckor att ta mig igenom boken, vilket för mig är extremt länge.

Åtta månader har allt, spännande handling, intressanta karaktärer och skriven med bra språk. Men det finns något oidentifierbart som gör att jag trots allt inte riktigt kan ta den till mig. Om det beror på boken eller om min läslust kanske inte var helt närvarande vet jag inte. Det är en bok jag rekommenderar er att läsa och jag nyfiken på att höra vad ni tyckte om den.

Magnus Montelius – Åtta månader får betyg 3/5

Bok – Att kyssas genom ett hissgaller

Nästa bok jag hittade i biblio appen var Mia Ahl´s att kyssas genom ett hissgaller. Boken handlar om frånskilda Annelie. Genom boken får vi följa henne på arbetet, hemma med barnen och i umgänget med sina vänner.

Det här är en trivsam feel-good roman om helt vanliga människor i helt vanliga situationer. Det är en väldigt vardaglig bok och det händer inte jätte mycket men ajg gillade karaktärerna och jag hade gott sällskap i lurarna på någon promenad.

För mig är detta en bok som gav förnöjelse för stunden men den lämnar inte några djupa spår i minnet. Men för stunden är den trivsam och behaglig.

Mia Ahl – Att kyssas genom ett hissgaller får betyg 3/5