Summering 2018

Så här med några timmar kvar av 2018 är det dags att försöka göra en summering av året. Mitt bloggår har varit rätt bedrövligt, det har periodvis varit väldigt tyst här inne men livet kom emellan. 2018 har varit ett omtumlande år på många sätt och det är faktiskt skönt att lämna det bakom sig. Jag ser med förväntan fram emot 2019, året som blir en nystart på många sättför mig.

Att vilja vara en bokbloggare och bara läsa 64 böcker är inte godkänt. Jag har dessutom bara lyckats få till ett par recensioner i år.Det är skärpning som gäller framöver! Men fördelen med att detta år varit så mediokert är att det bara kan bli bättre framöver.  Men även om det inte blivit så många lästa böcker i år så har det blivit många lässtunder som lämnat stora avtryck hos mig.

I år bekantade jag mig med två ”nya” författare vars böcker jag totalt förlorat mig i. Mattias Edvardsson skriver spänningsromaner som utspelar sig i Lund. Han har ett fängslande språk och böckerna är uppbyggda på ett ganska unikt och säreget sätt. Att böckerna utspelar sig i Lund höjer upplevelsen och det är så lätt och personligt att följa med karaktärerna i för mig välkända miljöer. Sofia Lundberg skriver gripande och vackra relationsromaner. Även hon har ett trivsamt språk och böckerna är fyllda med så mycket känslor att det var helt omöjligt att hejda mina tårar att flöda medan jag läste. Av vad jag förstår skriver båda två på nya böcker och jag längtar verkligen efter nya lässtunder.

Nu önskar jag Gott Slut och ser med spänning fram emot 2019.

Bok 15 för året

IMG_1464Efter min första kontakt med ljudbok i form av Johan Glans var jag positiv och redo för en mer riktig bok. Valet föll på en lättsam feelgood bok, Kanske i morgon av Felicia Welander.

Boken handlar om två grannar, Eva och Monika. De är i samma ålder och bo i samma område men lever helt olika liv. De är omaka i sin personlighet men av olika anledningar korsas deras vägar. Trots att Eva vill leva i det tysta och helst inte ha någon kontakt med omvärlden kan hon inte värna sig från Monika och hennes omsorger. Båda kvinnorna bär på mörka hemligheter som påverkar deras vardag i stor utsträckning.

Det här är en oerhört varm och fin berättelse om vänskap, sorg och att gå vidare med sitt liv. Jag var helt trollbunden av historian och den var ett perfekt sällskap under några långpromenader. Vid något tillfälle trillade tårarna som en rännil nerför mina kinder och jag var tvungen att förlänga promenaden för det var omöjligt att sluta lyssna.

Det är lite olika upplevelse att läsa och lyssna på en historia. När man lyssnar blir inte det skrivna språket lika utmärkande utan själva historien hamnar i fokus. Det blir en annan form av upplevelse. Jag föredrar helt klart att läsa själv men jag är fortsatt positiv till ljudbok. Det bästa är att jag på ett effektivt sätt kan kombinera två aktiviteter som jag gärna hänger mig år. Smart användning av tid att gå, träna och lyssna på böcker.

Kanske i morgon är en bok som stannar kvar i minnet, berör på djupet och verkligen har status som en bra bok. Perfekt som ljudbok på promenaden men tror även den hade gjort sig bra som vanlig bok i hängmattan.

Felicia Welander – Kanske i morgon får betyg 4

Årets sjunde bok

I måndags var jag på bokklubb. Alltid lika roligt att träffas och prata om den bok vi läst. Oftast går jag därifrån med en helt ny och högre behållning av den bok vi läst. Så även gång, det var extra spännande då de andra i bokklubben varit och lyssnat på Tom på biblioteket i Malmö. Jag var tyvärr förhindrad men det var kul att höra hur föreläsningen påverkat deras läsning och upplevelse av boken.

Denna gång hade vi läst den självbiografiska, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist. Boken är skriven i prosaformat och är ganska annorlunda i sin struktur och uppbyggnad mot vad jag är van vid.

Tom och hans livs kärlek Karin väntar barn. De är långt framgångna i graviditeten när Karin insjuknar i akut leukemi. Det blir akut kejsarsnitt och både mor och dotter kämpar för sina liv på varsin avdelning på sjukhuset. Tom slits mellan de båda, mellan lycka och förtvivlan. Utgången blir västa tänkbara och Tom lämnar sjukhuset som ensamstående pappa. Hans tillvaro ställs än mer på ända när hans egen pappa avlider någon månad senare.

Det är självklart en gripande historia skrivet på ett ärligt och självutlämnande sätt. Jag blev berörd av vad jag läste. Blev även bestört över att vi i Sverige idag fortfarande har en föråldrad inställning till ogifta pappors rätt till sitt barn. En förfasande kamp som tom tvingades genomgå för att få rätt att kalla sig pappa. Det är en bok som jag till innehåll gillar väldigt mycket men har lite svårt att bortse från det oerhört pretentiösa stilistiska utförandet. Det saknas stycken, dialogen är inte självklar och varje rad är lika lång varvid det blir mycket avstavning. Språkmässigt blir det därför lite rörigt och svårläst. Men oavsett detta är Tom Malmquist skicklig på att hantera det skrivna språket, historien fängslande varför det blir en angenäm läsupplevelse.

Detta är en bok jag verkligen råder er att läsa.

Tom Malmquist – I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv får betyg 4

Gott Nytt År

 Då är det inte många timmar kvar av 2015. Det har varit ett bra år med många nya upplevelser och nya bekantskaper. Jag kan se tillbaka och minnas 2015 som ett trevligt år. 

Bloggmässigt har det dock varit ett kasst år. Inspiration har inte riktigt funnits, periodvis har jag funderat på att lägga av men när jag funderat så tycker jag det är roligt och vill fortsätta.

Året avslutades med en skön långpromenad i Järavallen. Bara tre grader varmt men oerhört frisk. Efter några timmar med motion är vi nu välförtjänta av gott på både tallrik och glas.

Gott Nytt År

Något av det sämsta jag läst

I dag har jag haft en riktig hemmadag och betat av några biblioteksböcker. Nackdelen med att låna på bibblan är att man inte riktigt fullt ut kan styra när man vill ha en bok. Sista veckorna har jag fått alla jag satt mig i kö för och då det är nya böcker har det varit två veckors lån.
Började dagen med Keplers senaste, Playground. I boken får vi stifta bekantskap med helt nya karaktärer och helt ny infallsvinkel i litteraturen. Löjtnant JasminPascal-Anderson skadas vid ett attentat i Kosovo, hennes hjärta stannar för en stund. När hon återvänder till livet har hon klara minnesbilder om gränslandet mellan liv och död. Minnena blir en stor del av henens liv och när hennes son några år senare råkar ut för en olycka och läkarna måste stanna hans hjärta är hon villrådig.

Då jag har haft bra behållning av deras andra böcker var mina förväntningar kanske lite för hög ställda för jag blev ohyggligt besviken. Tror faktiskt att Playground kvalar in på listan över de absolut sämsta böcker jag läst i mitt liv. Kepler har ett riktigt bra språk men jag fastnar inte alls för storyn, det är trist tråkigt och i mitt tycke helt meningslöst. Jag är väldigt tacksam för mitt höga lästempo för utan det hade det varit en mardröm att behöva kämpa sig igenom denna bok under en längre tid. Jag har i ärlighetens namn inte något gott att säga om denna bok. Skulle vara roligt att höra om någon anan läst boken och har en annan uppfattning! Snälla lämna en kommentar i sådant fall.

Kepler – Playground får betyg 1

Haveri!

I dag har vi tagit en taxi in till Sal Rei och spenderat någon timme där. Skönt med ett litet avbrott från det som blivit vardag här! 

Hade tagit en del bilder som jag tänkte få ut! Tyvärr verkar min padda kraschat så jag får inte ut några inlägg! Startat om men felet kvarstår!

Återkommer!