Den fjärde pakten

Då läslusten återvänt reserverade jag lite nya böcker på bibblan. Den första jag fick hämta ut var Kristian Appelqvists nya Den fjärde pakten.

I denna bok sammanför Kristina Appelqvist sina två kvinnliga karaktärer, rektor Emma Lundgren och litteraturforskaren Helena Weller. Emma är tillbaka till arbetet efter en längre tids föräldraledighet. Hennes återkomst upplevs inte som positivt i ledningsgruppen vid Västgöra universitet. Under hennes frånvaro har de andra dragit upp stora planer för ett nytt forskningscenter då de fått erbjudande om en stor donation. Emma ifrågasätter deras planer vilket får stora konsekvenser för henne. Helena har tillträtt en ny tjänst vi universitetet och hamnar genast på god fot med Emma. En ung student faller ner från universitetets klocktorn och händelsen utreds av polisen. Emma och Helena samarbetar för att hjälpa polisen.

Denna bok går under benämningen kriminalroman. Förvisso innehåller den ett dödsfall, ett misstänkt mordförsök och polisarbete men jag skulle mer vilja beskriva den som ett relationsdrama. Som kriminalroman är det en rätt blek berättelse men om man väljer att fokusera på karaktärernas relationer och agerande med varandra blir det mer intressant. Kristina fångar på ett bra sätt olika mänskliga beteenden och hur långt vissa personer är beredda på att gå för att nå framgång.

Det är en behaglig och trevlig historia som fyller sin funktion som ett bra tidsfördriv. Lättläst bok med ett bra flyt i språket. Jag är underhållen medan jag läser men den lämnar inga djupare spår i mitt minne. Men en helt klart godkänd bok!

Kristian Appelqvist – Den fjärde pakten får betyg 3

Bläckfisken

För något år sedan läste vi en väldigt bra bok, Gräspojken, av Christer Lundberg i vår bokklubb på jobbet. När jag hittade en annan bok, Bläckfisken, av honom blev jag glad och förväntansfull.

Boken handlar om Jimmy som inte riktigt får snurr på sitt liv. Han är över trettiofem år gammal men bor fortfarande hemma hos mamma. Han har aldrig haft någon ordentlig sysselsättning utan spenderar mesta tiden med att spela dataspel. En dag får han en praktik på sjöfartsmuseet. Han är glad och förväntansfull men då han spenderat så mycket tid hemma har han stora brister i sin sociala kompetens.

Det är en mycket annorlunda och tidvis bisarr berättelse. Den fångar fint mänskliga relationer och vad människor är beredda på att göra för att behålla sin egen fasad. Men historien är spretig och för galen för att jag ska kunna ta den riktigt på allvar. Jag har svårt att ta den på allvar och matar mest på i min läsning för att bli klar med boken. Den hade sina poänger och mellan varven var jag engagerad men på det stora hela föll den inte alls mig i smaken. Känslan när jag läst ut boken var ett nja och en liten fadd smak i munnen.

Christer Lundberg – Bläckfisken får betyg 2.

Blodlokan

Precis lagom när min läslust börjat återvända fick jag detta recensionsexemplar, Blodlokan, i brevlådan. Blev oerhört glad då Louise Boije af Gennäs tidigare gett mig väldigt många trevliga och bestående läsupplevelser.

Blodlokan handlar om Sara. Hennes pappa dör i en brand och händelsen sakar hela familjen. För att få en ny start i livet flyttar Sara till Stockholm och genom ofantlig tur får hon både ett spännande jobb, nya vänner och en fantastisk bostad. Men allt verkar lite för bra för att vara sant och Sara inser snabbt att hon inte vet vem hon kan lita på. Det börjar framstå som om pappans död inte var en olycka och de nya vännerna inte dem de utger sig för att vara.

Det var med glädje, förväntan men även lite oro som jag gav mig i kast med Louise Boije af Gennäs första bok i en ny trilogi. Glädje och förväntan eftersom jag vet att hon har en unik förmåga att hantera det skrivna språket. Känslan av oro hade jag för att mina förväntningar var så högt ställda, har verkligen längtat efter något nytt av henne.

Det var befriande och skönt att genren var så annorlunda mot hennes tidigare trilogi för det kändes nytt och inte möjligt att jämföra med tidigare böcker. Som vanligt använder hon ett vackert och melodiöst språk som gör det lätt att som läsare totalt fångas av berättelsen. När jag började läsa var det helt omöjligt att lägga ifrån mig boken förrän den var utläst. Jag fångades fullständigt av den intressanta och väldigt unikt uppbyggda storyn. Det var så många frågetecken och mycket spänning att jag bara var tvungen att få veta hur det slutade.

Det här är en riktigt bra bok, välskriven, spännande och underhållande. Dock berör den mig inte så fullständigt på djupet att historien lever kvar inom mig efter det att jag läst ut den. Men jag längtar efter att få läsa uppföljaren och jag är spänd på hur allt ska sluta för Sara. Blodlokan kan jag varmt rekommenderar för underhållning för stunden!

Louise Boije af Gennäs – Blodlokan får betyg 4.

Livet går så fort och så långsamt

Jag började 2018 med en läslust som var på villovägar. Öppnade någon bok och försökte börja läsa men hade oerhört svårt att fokusera på vad jag läste så jag stängde igen. En av mina kollegor som är psykolog gjorde bedömningen att jag hamnat i en läsdepression. Eftersom jag hade mycket annat omkring mig bestämde jag mig för att så var nog fallet och la böckerna åt sidan för en stund.

Men när bibblan meddelade att det var min tur att hämta ut Marina Haags senaste, Livet går så fort och så långsamt, var jag beredd på att se om jag kunder locka fram glädjen för böcker igen.

Boken är en tillbakablick till högstadietiden, en berättelse om hur vi formas till den person vi blir. En påminnelse om betydelsen av vänskap, grupptryckets påverkan och rädslan för att vara utanför gemenskapen.

Boken var kanske ingen jätte höjdare, det som främst var glädjande var att jag kunde fokusera och känna ro att läsa igen. Det var helt rätt bok att inleda bokåret med då den var behaglig och lättläst. För mig som är född på sjuttio talet fanns många igenkänningspunkter, skrattade ibland högt. Dock kände jag att det var något mer platt och skriven utan närmare omsorg. Så det blev lite bla ha bla ha mellan varven. Detta är ingen bok jag kommer bevara i mitt minne eller rekommendera andra att läsa. För mig blev det en funktionell bekantskap som påminde mig om att läsa böcker är något jag njuter av.

Marina Haags – Livet går så fort och så långsamt får betyg 2