I egna händer

Förra året läste jag Cecilia Sahlströms debutroman, Vit syren. En bok som jag fängslades mycket av då den utspelar sig i Lund vilket gav läsupplevelsen en extra dimension. Jag var dock något kritisk till att det förekom väldigt många karaktärer och att en del av dem synes sakna syfte. Efter att jag publicerat min recension svarade Cecilia att hon omarbetat boken och att den nyligen getts ut på nytt förlag. Jag är lite nyfiken på att läsa den nya utgåvan men har inte fått tummarna loss än.

Förra veckan fick jag ett recensionsexemplar av hennes nya bok, I egna händer. Denna bok är utgiven av hennes nya förlag, Bokfabriken. En ung man hittas död i en koloni, på ytan verkar han vara ett praktexemplar av människa. Alla beskriver honom enbart med superlativ, kan någon verkligen vara så perfekt? Det är i alla fall i de banor som kommissarie Sara Vallén funderar och utgår ifrån i utredningsarbetet.

Detta är en väldigt trevlig och lättsam kriminalroman. Den känns trovärdig och är betydligt mer genomarbetad än den utgåva jag läste av Cecilias första bok. Jag gillar flytet i Cecilias språk och sätt att bygga upp historien. Karaktärerna är intressanta då de har skavanker och är lite som människor är mest. Detta är en bok som ger mig god underhållning och förströelse medan jag läser den.

Precis som med Vit syren höjs upplevelsen väldigt mycket av att boken utspelar sig i Lund. Det hela blir mer levande och följsamt för mig. Som jag skrev i min förra recension, det finns potential med Cecilias författarskap och jag ser fram emot fler böcker av henne. Bytet av förlag var en lyckoträff!

Cecilia Sahlström – I egna händer får betyg 3.

Syndafloder

Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman och Alex Recht har länge tillhört mina favoriter. Nu är det något år sedan den senaste boken kom. Vilket varit rätt skönt för jag har fått längta lite efter dem. Blev väldigt glad när jag såg att den sjätte boken, Syndafloder, om de omaka kollegorna kommit ut. Har stått i kö länge på biblioteket men senast jag var där hittade jag boken i hyllan för snabblån. En bra bok avverkar jag lätt på sju dagar så den fick följa med hem.

En man hittas skjuten i sin bostad, en man letar efter sin försvunne bror och en kvinna kämpar för att hålla barnen lugna medan henens man totalt verkar tappa fotfästet. De olika händelserna och fallen verkar först inte hänga samman och behandlas som isolerade incidenter. Men då Fredrika och Alex börjar hitta meddelande och saker på olika platser börjar de undra om det inte finns ett samband.

Det här är en spännande och fartfylld bok som fängslar mig från första sidan. Välskriven, välbearbetad och den håller hela vägen.

Kristina Ohlsson har ett klockrent resonemang i sina slutord om att det ibland behöver gå lite tid mellan böckerna så att både författare och läsare får längta lite efter karaktärerna. Det är verkligen sant. När det kommer böcker i för rask takt upplever jag dem ibland som något massproducerade och inte så välarbetade. Syndafloder är precis så bra och genomarbetad som jag som läsare faktiskt har rätt att kräva av en bok. Detta var en bok som gav bra underhållning och avkoppling. Välinvesterad tid att läsa denna bok.

Kristina Ohlsson – Syndafloder får betyg 4

 

 

Bok 36 för året

En av mina nya favoriter på deckarhimmeln är Emelie Schepp. Så direkt när jag såg att hon skulle komma ut med en ny bok, Prio ett, reserverade jag den på Lunds stadsbibliotek. Hämtade hem den i veckan och gav mig omedelbart i kast med den. En riktig bladvändare som jag knappt kunde lägga ifrån mig.

Prio ett är tredje boken om åklagaren Jana Berzelius och utspelar sig som de tidigare i trakten runt Norrköping. Ambulanssjuksköterskan Philip har det stressigt på jobbet, på kort tid dör flera av de personer han kallats till för att rädda. Samtidigt hittas flera personer brutalt avlidna och Philip inser att de alla har kopplingar till honom. Är han nästa offer och vem är i så fall förövaren. Jana kopplas in på fallen och än en gång får det konsekvenser på henens personliga plan.

Det här är en oerhört spännande bok som är svår att lägga ifrån sig. Visst den är rätt självklar och inte mycket oväntade vändningar men det gör inget för jag är betagen och fast i läsningen. Jag gillar karaktärerna för de är inte så tillrättalagda, har fel och brister och är så där lagom egotrippade. För att få den riktiga behållningen och förståelsen krävs att man läst de tidigare böckerna om Jana. Har ni inte redan bekantat er med Emelie Schepp så har ni tre bra och annorlunda böcker att se fram emot. Jag kan varmt rekommendera dessa böcker. De gör sig lika bra som sällskap vid strandkanten eller uppkrupen i soffan en kall höst.

Emelie Schepp – Prio ett får betyg 4

Bok 35 för året

Jag är lite säsongsbetonad i mina bokval. Sommarhalvåret tycker jag det är trevligt med lite lättsamma feel-good böcker. Såg att Denise Rudberg kommit ut med en ny chicklit. Om jag förstått det rätt är det första delen i en trilogi om tre vänner i Stockholm. Första boken heter STHLM QUEENS Disa. När jag såg att den var på väg ställde jag mig i kö på bibblan och i måndags hämtade jag hem den.

I STHLM QUEENS Disa får vi bekanta oss med de tre ungdomsvännerna, Disa, Simone och Mercedes och boken är vinklad utifrån Disas perspektiv. Disa har en ganska problematisk barndom i bagaget och försöker som ungvuxen att hanka sig fram mellan olika jobb. Hon har svårt att längre perioder hålla fokus varför hennes tillvaro är något turbulent. Hon börjar ett nytt arbete på en reklambyrå och samtidigt träffar hon den någon annorlunda Theo.

Det här är en lättsam och trevlig berättelse om livet, vänskap och kärlek. Jag gillar karaktärerna och är underhållen medan jag läser. Dock är boken rent för lättläst och varar inte många timmar. Känner att historien nog mer riktar sig till läsare i äldre tonåren eller unga vuxna. Men oavsett vd är det en helt klart läsvärd bok som fungerar utmärkt som sällskap under en förmiddag i hängmattan. Jag kommer helt klart att läsa fortsättningarna om de två andra vännerna. Då den inte varade så länge är jag glad att jag lånade den på biblioteket för den är inte värd sitt pris att köpa.

Denise Rudberg – STHLM QUEENS Disa får betyg 3

Bok 33 för året

Då jag skulle vara borta en vecka och spendera en hel del tid själv på resa och på hotellrum hade jag även packat ner en riktig tegelsten i väskan i form av den fristående fortsättningen av Tre sekunder, Tre minuter av Roslund & Hellström.

Polisens infiltratör Piet Hoffman lyckades fly från Sverige och familjen har etablerat sig i Colombia. Men att lämna det liv han levt i Sverige är inte helt lätt och snart befinner han sig i samma situation igen, infiltratör men med den amerikanska polisen som arbetsgivare. Allt går dock inte som planerat och svensk polis sänds ut på främmande mark.

Jag gillar skarpt Roslund & Hellströms böcker. Tycker de har en vass penna när det kommer till att skildra det kriminella klimatet i vårt land. Tre minuter har inte riktigt samma skärpa och djup som tidigare böcker. Vanligtvis gillar jag tjocka böcker men denna är onödigt tjock för det känns som väldigt mycket utfyllnad som inte för historien framåt. Bra underhållning för stunden men jag känner mig inte övertygad om att detta är en bra bok. Helt okej men långt ifrån samma klass som jag vet att Roslund & Hellström kan prestera på.

Roslund & Hellström – Tre minuter får betyg 3

Bok 20 för året

Jag är fortfarande inte övertygad om jag gillar ljudböcker eller inte. Han nu lyssnat på fem stycken. Det är ett utmärkt sällskap på mina promenader men jag får inte riktigt samma behållning som när jag läser. Dock kan jag konstatera att lättsamma feelgood böcker fungerar bra.

Den senaste jag lyssnade på var Anna Wibergs bok, Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan. Boken handlar om ett gäng föräldralediga kvinnor som trots sina olikheter som människor finner varandra på en föräldragrupp. Som läsare får vi följa dem i deras oro för sina barn, livspussel men även glädje och vänskap. Är livet så glamoröst och fantasiskt som mamma som de fick beskrivit för sig innan de fick barn?

Då jag själv inte har några barn kan jag inte sätta mig in i den delen av boken men vänskapen, oron för livet och relationer är välbekant. Boken är charmig, underhållande och berörande. Jag skrattar många gånger, nickar igenkännande och njuter av boken. Det är en lättsam och enkel berättelse men med många bra och träffsäkra karaktärer.

Det här är en historia som gör sig utmärkt som ljudbok, ett riktigt bra sällskap på mina promenader. Boken var så pass bra och fängslade att jag gick lite extra omvägar bara för att få lyssna lite till 🙂 Om man ska läsa boken tror jag att den gör sig bäst på en avkopplande sommarsemester liggandes i en solstol med havet brusande i bakgrunden.

Anna Wiberg – Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan får betyg 3

Bok 18 för året

Samtidigt som jag hämtade ut Mats Ahlstedts deckare på bibblan började jag lyssna på Anna Janssons nya bok, Rädslans fångar. Det slumpade sig så att jag växlade mellan dessa båda böcker vilket inte var en helt lyckat. Fanns likheter mellan de två historierna varför jag stundvis hade svårt att hålla isär dem. Vet att det finns många som hoppar mellan flera böcker samtidigt men jag har aldrig tidigare gjort det och efter denna gång kan jag säga att det inte passar mig. Jag behöver fokusera på en bok åt gången.

Jag är fortfarande nybörjare när det kommer till ljudböcker och Anna Janssons bok var bara min tredje riktiga ljudbok och den första deckare jag lyssnade på. Jag får nog säga att jag föredrar feel-good böcker i lurarna. Det kändes lite som att det långsamma tempo det är i ljudbok dödade spänningen lite. Historien blev lite för utdragen och långsam. Tror att denna upplevelse helt är förknippat med ljudbok och om jag läst boken hade jag känt att den var rappare i sitt tempo. Det är för tidigt att dra en slutsats men så här långt tror jag att feel-good i lurarna som sällskap på promenader tilltalar mig bättre än deckare.

Rädslans fångar är den 17 oken om Maria Wern och utspelar sig som sina föregångare på Gotland. Maria och Björn lever lyckliga i sitt äktenskap men en överraskning från Björns förflutna slå ner som en bomb i deras idyll.

Enligt en gammal skröna är jordens undergång nära och en grupp människor har gått samman för att rädda sig själva och sina älskade från fördärvet. Polisen på Gotland har fullt upp då det under pågående politikervecka inträffar två dödsfall och flera butiker drabbas av stölder. Vidare talas det om att stora mängder cannabis är i ruljans på ön. Det finns vissa samband mellan de olika händelserna och Marias privatliv dras än en gång in i polisarbetet.

Det är en trevlig och underhållande bok för stunden men den fastnar inte länge i mitt minne. Men som jag sagt tidigare, det viktiga för mig är känslan medan jag läser en bok.

Bra förströelse som jag rekommenderar er att läsa. Undvik dock att läsa den samtidigt som Mats Ahlstedt 😉

Anna Jansson – Rädslans fångar får betyg 3

Bok 17 för året

Var och hämtade en rykande färsk Mats Ahlstedt på biblioteket. Jag har läst alla hans tidigare böcker. Den senaste är När inget annat återstår och handlar om profileraren Ella Werner vid Göteborgspolisen.

Det här är en historia som växlar lite över tid och utspelar sig både i nutid och dåtid. Den något excentriske forskaren Egon har hittat vad han tror är ett botemedel mot Alzheimers. Dock visar det sig att substansen även har andra effekter som tilltalar kriminella grupper. Hans brors dotter Sandra blir en sen kväll kontaktad av en ung man som påstår sig vara hennes kusin, Egons okände son. Då det är sen på kvällen och Sandra aldrig hört något om en kusin vill hon inte släppa in mannen i sin bostad. Då han senare hittas död kopplas polisen in.

Även om jag är välförtrogen med Mats så är detta en ny bekantskap då han skriver om nya karaktärer. Det är en välskriven och trevlig bok som väl fyller sin funktion som ett trevligt tidsfördriv. Får dock i ärlighetens namn säga att den inte lämnar ett gigantiskt eftertryck i mitt minne. Men jag tycker inte man ska underskatta böcker som underhållning och tidsfördriv. Det viktiga är inte vilket avtryck boken lämnar utan hur det känns och upplevs medan man läser boken. Under läsningen är jag underhållen och fängslad. Det är en klassisk deckare och alla förväntade ingredienser finns i den. Det är spännande, trevligt, lättsamt och trivsam läsning.

Det här är en bok jag gärna rekommenderar andra att läsa.

Mats Ahlstedt – När inget annat återstår får betyg 3

Bok 15 för året

Efter min första kontakt med ljudbok i form av Johan Glans var jag positiv och redo för en mer riktig bok. Valet föll på en lättsam feelgood bok, Kanske i morgon av Felicia Welander.

Boken handlar om två grannar, Eva och Monika. De är i samma ålder och bo i samma område men lever helt olika liv. De är omaka i sin personlighet men av olika anledningar korsas deras vägar. Trots att Eva vill leva i det tysta och helst inte ha någon kontakt med omvärlden kan hon inte värna sig från Monika och hennes omsorger. Båda kvinnorna bär på mörka hemligheter som påverkar deras vardag i stor utsträckning.

Det här är en oerhört varm och fin berättelse om vänskap, sorg och att gå vidare med sitt liv. Jag var helt trollbunden av historian och den var ett perfekt sällskap under några långpromenader. Vid något tillfälle trillade tårarna som en rännil nerför mina kinder och jag var tvungen att förlänga promenaden för det var omöjligt att sluta lyssna.

Det är lite olika upplevelse att läsa och lyssna på en historia. När man lyssnar blir inte det skrivna språket lika utmärkande utan själva historien hamnar i fokus. Det blir en annan form av upplevelse. Jag föredrar helt klart att läsa själv men jag är fortsatt positiv till ljudbok. Det bästa är att jag på ett effektivt sätt kan kombinera två aktiviteter som jag gärna hänger mig år. Smart användning av tid att gå, träna och lyssna på böcker.

Kanske i morgon är en bok som stannar kvar i minnet, berör på djupet och verkligen har status som en bra bok. Perfekt som ljudbok på promenaden men tror även den hade gjort sig bra som vanlig bok i hängmattan.

Felicia Welander – Kanske i morgon får betyg 4

Bok 14 för året

Sociala medier och tips från ”vanliga” människor är ovärderligt ibland. Fick tips om en bok som jag bara var tvungen att läsa på min Instagram. Boken jag fick tips om var, Snövit ska dö av Nele Neuhaus. Det var en bok jag inte tidigare hört något om så det var ett mycket tacknämligt tips.

Boken utspelar sig i en liten ort utanför Frankfurt. För mer än tio år sedan försvann två tonårsflickor och den enes pojkvän dömdes trots bristande bevis för dådet. Han har nu avtjänat sitt straff och återvänder till hembyn. I samma veva som han återvänder hittas ett skelett av en ung flicka och en kvinna knuffas ner för en gångbro. Båda händelserna knyts samman och har sin beröring i de tidigare händelserna i byn.

Detta är en oerhört spännande och välskriven bok. Historien stegras hela tiden och tar nya vägar. På samma gång som det är en spännande deckare har den många poänger och tankeväckande inslag. Boken berör människans ego och hur långt vi kan vara beredda att gå för att skydda oss och våra handlingar.

Det här var en så oväntad läsupplevelse och jag njöt av varje stund. Snövit ska dö är en sådan där dyrgrip som man inte kommer över så ofta men den stora anledningen till att man fortsätter läsa.

Ska ni bara läsa en deckare i år så läs Snövit ska dö.

Nele Neuhaus – Snövit ska dö får betyg 4