Av en ren slup lånade jag Daniel Denciks bok Jag väntar i snön. Boken bygger på verkliga händelser och handlar om Alexander som är skild med två barn. Han har barnen på halvtid och pendlar mellan Stockholm där barnen bor och Köpenhamn där han har sitt arbete. En dag kullkastas hela hans tillvaro när han får ett meddelande att han inte längre får träffa sina barn. Här börjar en kamp med olika myndigheter för att få träffa sina barn igen.
Det här är en skrämmande skildring om människors utsatthet och tjänstemäns behov att utöva sin makt. Det är en bok som har alla förutsättningar att fånga och beröra en som läsare. Men tyvärr blir den något rörig och osammanhängande. Jag upplever att det blir fokus på väldigt många sidospår och jag får aldrig en riktig klarhet i det kaos som råder runt Alexander. Jag började läsa boken med stor inlevelse men allt efterhand blev jag blasé och läste mest klart för att jag inte tycker om att överge en bok innan den är slutläst.
Detta är ingen bok som faller mig i smaken, rent för splittrad och för statisk för att beröra mig.
Daniel Dencik – Jag väntar i snön får betyg 2/5
Pingback: Bok – Augusti | En Lundabos betraktelser