Syndafloder

Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman och Alex Recht har länge tillhört mina favoriter. Nu är det något år sedan den senaste boken kom. Vilket varit rätt skönt för jag har fått längta lite efter dem. Blev väldigt glad när jag såg att den sjätte boken, Syndafloder, om de omaka kollegorna kommit ut. Har stått i kö länge på biblioteket men senast jag var där hittade jag boken i hyllan för snabblån. En bra bok avverkar jag lätt på sju dagar så den fick följa med hem.

En man hittas skjuten i sin bostad, en man letar efter sin försvunne bror och en kvinna kämpar för att hålla barnen lugna medan henens man totalt verkar tappa fotfästet. De olika händelserna och fallen verkar först inte hänga samman och behandlas som isolerade incidenter. Men då Fredrika och Alex börjar hitta meddelande och saker på olika platser börjar de undra om det inte finns ett samband.

Det här är en spännande och fartfylld bok som fängslar mig från första sidan. Välskriven, välbearbetad och den håller hela vägen.

Kristina Ohlsson har ett klockrent resonemang i sina slutord om att det ibland behöver gå lite tid mellan böckerna så att både författare och läsare får längta lite efter karaktärerna. Det är verkligen sant. När det kommer böcker i för rask takt upplever jag dem ibland som något massproducerade och inte så välarbetade. Syndafloder är precis så bra och genomarbetad som jag som läsare faktiskt har rätt att kräva av en bok. Detta var en bok som gav bra underhållning och avkoppling. Välinvesterad tid att läsa denna bok.

Kristina Ohlsson – Syndafloder får betyg 4

 

 

Läsvärd uppföljare

Helt betagen av, Spåren vi lämnar efter oss, och då uppföljaren, Jag ska hitta dig, låg och väntade på sängbordet gav jag mig omedelbart i kast med den. Förväntningarna var kanske orimligt höga på denna bok och den hade med största sannolikhet tjänat på att det gick en tid mellan de båda böckerna.

Det har gått en tid och utredningsgruppen är upplöst. De olika medlemmarna lever helt olika liv och har ingen nämnvärd kontakt med varandra. Men då en av dem hamnar i livsfara samlas de igen. Denna gång spelar gruppen och de olika karaktärerna ett högt spel, utmanar sina egna ideal och går över gränser de inte trodde var möjligt för att skydda varandra.

Även detta är en bra och välskriven bok som jag hade stort nöje av att läsa. Den är dessvärre inte i närheten så bra som, Spåren vi lämnar efter oss. Men som jag skrev inledningsvis mitt omdöme kanske smolkas lite av att böckerna läses i direkt anslutning till varandra. Men det är en stabil bok med bra spänning.

Pernilla Ericson är helt klart en ”ny” författare för mig att hålla koll på. Gillar verkligen hennes sätt att skriva. Det är trivsamt och har ett bra flyt.

Läs uppföljaren men vänta lite mellan de båda böckerna!

Pernilla Ericson – Jag ska hitta dig får betyg 3

Bästa bok på väldigt länge

En stor nackdel med att läsa mycket böcker är att det ibland kan vara något svårt att komma ihåg alla böcker jag läst. Det kan vara lätt att tro att man läst en viss bok av en viss författare och så var fallet med Pernilla Ericson, Spåren vi lämnar efter oss. Jag var helt övertygad att jag läst henens bok så när jag såg att det kommit en ny reserverade jag den på bibblan. Hämtade hem och skulle börja läsa. Men utifrån baksidan på boken blev jag osäker på om jag verkligen läst den första, kände inte alls igen karaktärerna. Då var det otrolig tur att jag de senaste åren listat och bloggat om alla böcker jag läst. Var bara att gå in på min egen blogg och söka efter Pernilla och kunde snabbt konstatera att det var en författare jag aldrig läst utan bara tänkt läsa. Så för att läsa i rätt ordning fick jag bege mig till bokhandeln och köpa den första i pocket.

Ett flertal kvinnor råkar ut för brutala överfall längst en tunnelbanelinje i Stockholm och polisen är något villrådig. En brokig skara av fyra personer med olika specialiteter bildar ett privat utredningsteam för att få slut på skräcken.

Boken fängslade mig från första sidan. Det blev sträckläsning och J muttrade lite då jag var helt uppslukad av boken. Inledningsvis var jag lite frustrerad över att det fanns så tydlig likhet i story med en gammal Beck film och i upplägget med en TV-serie med Mikael Persbrandt. Dock kom jag snabbt över denna irritation för historien var spännande, boken välskriven och intressanta karaktärer. Jag var totalt trollbunden och detta är en pärla till bok. Det är när man får en sådan här bok i sin hand som läsning är det bästa som finns. Det är för att hitta en sådan här dyrgrip jag fortsätter att googla och leta efter nya författare. Boken har många intressanta och tänkvärda infallsvinklar och ligger helt rätt i tiden.

Min läslust har ju varit på villovägar ett tag men hittade omedelbart hem i och med denna bok. Jag kan vara säga….. LÄS!

Pernilla Ericson – Spåren vi lämnar efter oss får betyg 5.

Trivsam feel-good

Som kontrast till all spänning är det ibland befriande att läsa något mer lättsamt och med betoning på feel-good. Förra våren lyssnade jag på första boken om Tore och Elsa som träffades på ålderns höst. Det var en lättsam och trevlig berättelse så när jag såg att det kommit en uppföljare bokade jag den direkt på bibblan.

I uppföljaren, Något du inte vet att jag vet, får vi åter kliva in i de två familjernas liv och hemligheter. Alla familjemedlemmarna fick förmaningar och utmaningar om att ta tag i sina liv och det gör det på olika sätt. Vissa går helt inför att finna sig själva medan andra är ytliga och försöker hitta lätta utvägar.

Boken är charmig, lättläst och behaglig. Roliga och klockrena beskrivningar av relationer och de svårigheter vi står inför som människor. De olika familjemedlemmarna är väldigt olika i sina karaktärer och tror att väldigt ånga familjer kan känna igen sig i hur det är när storfamiljer ska samsas under samma tak vid familjesammankomster.

Birgitta Bergin, Något du inte vet att jag vet, är en behaglig sommarbok som gör sig som ett trevligt sällskap på stranden eller i hängmattan. Kan verkligen rekommendera boken.

Birgitta Bergin – Något du inte vet att jag vet får betyg 3

Berättelse som berör på djupet

Fredrik Backman har ett väldigt vackert och melodiöst språk att det för mig är helt omöjligt att läsa hans texter utan att bli djupt berörd. När jag läste hans senaste lilla korta novell, Och varje morgon bli vägen hem längre och längre, kunde jag inte hejda tårarna från att trilla nerför mina kinder. Det är en kort men kraftfull berättelse om en äldre mans relation med sin son och barnbarn och hur den äldre mannens liv förändras på grund av en begynnande glömska.

Det här är en berättelse som berör och väcker många tankar och funderingar. Alla måste läsa den 😉

Fredrik Backman – Och varje morgon bli vägen hem längre och längre får betyg 5

Positiv överraskning, Häxan

När Camilla Läckberg släppte sin första bok för en herrans massa år sedan kändes det nytt och fräscht. Sedan dessa har det nästan gått en inflation i svenska deckarförfattare. Dock har Camilla Läckberg fortsatt att framhållas som en av de största. Jag har ibland under årens lopp varit lite frustrerad över detta då jag tycker att det tillkommit så många andra som skriver bättre och mer spännande historier men inte får samma uppmärksamhet. Har svårt att säga om det är denna inställning som präglat min uppfattning att de senaste av hennes böcker varit rätt intetsägande eller om de varit av sämre kvalitet. Men hur som haver var det med ljummet intresse jag hämtade hem hennes senaste, Häxan, från biblioteket.

Fjällbacka skakas än en gång av obehagligheter när en liten flicka försvinner. Under stort sökpådrag återfinns hon död. Hela händelsen påminner väldigt mycket om ett liknande scenario som inträffade för trettio år sedan. Mystiken är stor då en av de som dömdes för det första mordet återvänt till Fjällbacka för första gången på trettio år.

Häxan är en väldigt bra och fängslande bok. Jag var fast från första sidan och hade oerhört svårt att lägga ifrån mig boken. Gick under några kvällar och la mig ovanligt tidigt bara för att hinna läsa. Jag är så otroligt glad att jag trots att jag under några år varit tveksam till Camilla Läckberg lånade Häxan. Blev trollbunden och väldigt glatt överraskad. Det är när man får en sådan här bok i sin hand som läsning är något av det bästa som finns.

Häxan är väl värd att läsa. Då den är på väldigt många sidor är den dessvärre lite för tung att ta med på sommarens resor men hemma är den ett utmärkt sällskap.

Camilla Läckberg – Häxan får betyg 4

Två tonårsböcker som bör läsas

För ett tag sedan såg jag en recension om Mats Berggrens böcker som fångande mitt intresse. Det var en författare som gått mig förbi vilket gjorde att jag snabbt gick in och reserverade hans böcker, Onsdag kväll strax före sju och Din syster måste dö.

När jag hämtat ut dem och börjat läsa den första inser jag att det är ungdomsböcker. Det gör självfallet inget för det här är två oerhört bra och välskrivna böcker som handlar om väldigt aktuella teman, relationer, att vara tonåring och hederskultur.

Det är två böcker som jag är oerhört glad att jag läste och de funkar utmärkt att läsa som vuxen. Vill verkligen slå ett slag för dessa böcker.

img_4564Onsdag kväll strax före sju handlar om flera ungdomar och deras liv i Alstad. De har alla olika förutsättningar och förväntningar på sig. Föräldrars krav, utanförskap men även om oerhörd gemenskap. Det är en fin, gripande och tänkvärd bok.

 

 

 

 

Din syster måste dö är en fristående fortsättning och handlar om hederskultur. Väldigt välskriven, trovärdig och behandlar ett viktigt ämne på ett mycket bra sätt.img_4649

Då det är ungdomsböcker är språket för mig som vuxen kanske lite för enkelt men det gör inte så mycket för jag är underhållen och nöjd medan jag läser. Viktiga och böcker som jag verkligen rekommenderar er med barn att skicka vidare till dem. Läs och begrunda!

 

Mats Berggren – Onsdag kväll strax före sju får betyg 3

Mats Berggren – Din syster måste dö får betyg 4