Ett frågetecken är ett halvt hjärta

Det är inte ofta men ibland får man tag på en bok som är långt över alla förväntningar, som verkligen berör och väcker känslor. Det är när jag får en sådan bok i mina händer som jag kommer ihåg varför jag älskar att läsa så mycket.

I veckan har det varit fint väder här i Lund, ingen vind och solen gjort sig påmind om sin existens. En eftermiddag tog jag ut infravärmaren, en filt, en kopp kaffe och gick ut på balkongen och läste en stund. Boken som jag totalt gick upp i var Sofia Lundbergs andra roman, Ett frågetecken är ett halvt hjärta.

Boken handlar om Elin som lever men sin man, dotter i New York. Hon är en framgångsrik fotograf och livet synes vara lyckligt men hon plågas av minnen från sin barndom och uppväxt. Det här är en fantastiskt vacker berättelse om hur det osagda ibland påverkar vårt agerande i en utsträckning som kan vara obegripligt för omgivningen. Det är en skicklig beskrivning om relationer över generationer och att närhet och gemenskap inte alltid behöver vara förenat med biologiska blodsband. Det är en väldigt välskriven och genomtänkt bok. Karaktärerna har fått mänskliga och fina egenskaper som gör dem igenkännande och lätta att ta till sitt hjärta.

Jag blir så oerhört berörd över samspelet mellan karaktärerna, jag blir varm i hjärtat och det var otänkbart att sluta läsa innan boken var slut. Jag skrattade och log igenkännande mellan varven men grät även ohämmat. Det var stört omöjligt att hejda tårarna att trilla likt syndafloden nedför mina kinder.

Det är en bok som lämnar ett tomrum efter sig när jag stänger igen den och nu hoppas jag verkligen att Sofia Lundberg kommer skriva en ny bok.

Betyget för denna bok han inte bli annat än högsta möjliga.

Sofia Lundberg – Ett frågetecken är ett halvt hjärta får betyg 5

Agatha Christie

IMG_8856I dag är det recensionsdag för Bookmarks två böcker signerad Agatha Christie. När jag fick frågan om jag var intresserad att läsa och recensera dem var jag först lite tveksam, senast jag läste något av dekardrottningen måste vara minst 25 år sedan och jag var rädd att det skulle kännas gammalt och inte så inspirerande. Dock ser jag recensionsexemplar som spännande och utmanande för min läsning och mitt bloggande så jag kunde inte säga nej.

Konstiga huset utkom i original 1949 och upplösningen var av så graverande grad att det amerikanska förlaget önskade ett annat slut, men Agatha Christie vägrade. Konstiga huset handlar om en familj som bor flera generationer under samma tak. När familjens överhuvud dör under mystiska förhållanden riktas alla misstankar mot hans unga änka.

Detta är en bok om familjehemligheter, relationer och en sann pusseldeckare där alla är potentiella förövare. Jag blev positivt överraskad av att bokens handling kändes så aktuell och jag kan förstå att slutet väckte debatt på sin tid. Boken har fått ett oerhört snyggt omslag så den lär bli en snygg detalj i bokhyllan, fast först ska jag låna ut den till några kompisar så de också får läsa en gammal klassiker som på många sätt känns aktuell.

Agatha Christie – Konstiga huset får betyg 3

 ˜˜˜    ˜˜˜     ˜˜˜      ˜˜˜

Den andra boken är en nyskriven bok av Sophie Hannah, Ett delat mysterium som bygger på Agatha Christies karaktär Hercule Poirot. Fyra personer har fått varsitt brev undertecknat av Poirot där han anklagar dem för mordet på en rik äldre man. De fyra personerna söker alla upp Poirot och är i varierad grad förgrymmade över beskyllningarna. Det stora mysteriet är att Poirot inte skrivit några brev och känner inte till historien.

Det är på det stora hela en trivsam pusseldeckare men det är något i skriftspråket som gör att jag inte får något flyt i min läsning. Jag får ingen riktig känsla för karaktärerna och det kan nog bero på att det är för många personer som förekommer i berättelsen. Tror att hela historien vunnit på att antalet personer minskats ner betydligt. Om Konstig huset kändes aktuell och modern är min upplevelse att denna är mer omodern och inte riktigt faller mig i smaken.

Sophie Hannah –  Ett delat mysterium får betyg 2.

De aderton

IMG_8882I dag släpps journalisten Anton Bergs debutroman, De aderton. Boken är en fiktiv roman men som har sin utgångspunkt och stomme i verkliga händelser.

Bokens huvudkaraktär är radiojournalisten Axel Sköld som arbetar med reportage för P 3 dokumentär. Han har i sina efterforskningar om svensk vapenindustri kommit över bilder på en man som florerar vid flera spektakulära händelser i vårt land. Axel vill publicera sina teorier om att han har Olof Palmes mördare på bild men hans chefer är av en annan åsikt. Axel Sköld är dock fast besluten att inte ge upp sina efterforskningar och snart kommer han en organisation på spåren, en sammanslutning av personer som verkat i generationer tillbaka och som verkar ha stort inflytande i nyckelfunktioner i vårt lands styrning.

Det här är en välskriven bladvändare som är svår att lägga ifrån sig. Jag är fängslad av historien men också lite förundrad över att så många författare just nu bygger nya böcker kring hypoteser runt mordet på Olof Palme. En annan person som florerar i många böcker nu är Cats Falck, en person som även nämns i De aderton. Det är alltid en extra spänning och dimension när verkliga händelser vävs in i fiktiva romaner men tyvärr har jag ju redan läst om Olof Palme och Cats Falck i andra böcker varför det inte kändes så nydanande. Dock blir boken väldigt aktuell när jag i dagarna ser att nya personer förhörs gällande mordet på Olof Palme, så kanske är det ett ämne som kan leva kvar länge i flera olika böcker.

Men överlag är detta en trevlig läsupplevelse som ger bra förströelse för stunden och boken slutar på ett sådant sätt att Anton Berg lämnar en öppning för att det kan komma fler böcker om radiojournalisten Axel Sköld. Jag har absolut en önskan om en fortsättning då karaktärerna är trevliga, smarta och intressanta.

Anton Berg – De aderton får betyg 3.

 

Skendöda

I dag släpps Louise Boije af Gennäs andra bok, Skendöda, i Motståndstriologin. Jag fick förtroendet att få ett recensionsexemplar och det var med förväntan och spänning jag började läsa boken.

Skendöda är en direkt fortsättning på Blodlokan och det är svårt att få ett sammanhang av boken utan att läst första delen först. Har ni inte läst Blodlokan börja med den!

Efter alla tragedier i Blodlokan återvänder Sara till Stockholm och är redo för att börja om så gott det går. Hon får ett nytt arbete och vänkretsen utökas men ganska snabbt inträffar händelser som gör att hon ånyo tvingas fundera på vem hon kan lita på. Är folk i hennes omgivning verkligen de som de utger sig för att vara. Vem vill henne ont och vem vill henne gott?

Det här är en spännande och välskriven berättelse som på ett bra sätt nystar i verkliga händelser som hänt i vårt land och väver in dem i Saras fiktiva liv. Jag har skrivit det tidigare men det tål att sägas igen, Louise Boije af Gennäs har en unik förmåga att hantera det skrivna språket. Hon har ett avancerat språk men skriver på ett lättsamt sätt som gör att det är oerhört fängslande och läsningen blir behaglig.

Skendöda som enskild bok har dock några brister för mig. Den känns lite som en transportsträcka till sista delen och en upprepning av första delen och helt utan egen identitet. Historien är fascinerande och händelserik och jag kan knappt vänta på upplösningen men Skendöda känns lite som fesljummet kaffe, funkar i nödfall men inte så tilltalande i långa loppet.

Louise Boije af Gennäs – Skendöda får betyg 3.

I egna händer

Förra året läste jag Cecilia Sahlströms debutroman, Vit syren. En bok som jag fängslades mycket av då den utspelar sig i Lund vilket gav läsupplevelsen en extra dimension. Jag var dock något kritisk till att det förekom väldigt många karaktärer och att en del av dem synes sakna syfte. Efter att jag publicerat min recension svarade Cecilia att hon omarbetat boken och att den nyligen getts ut på nytt förlag. Jag är lite nyfiken på att läsa den nya utgåvan men har inte fått tummarna loss än.

Förra veckan fick jag ett recensionsexemplar av hennes nya bok, I egna händer. Denna bok är utgiven av hennes nya förlag, Bokfabriken. En ung man hittas död i en koloni, på ytan verkar han vara ett praktexemplar av människa. Alla beskriver honom enbart med superlativ, kan någon verkligen vara så perfekt? Det är i alla fall i de banor som kommissarie Sara Vallén funderar och utgår ifrån i utredningsarbetet.

Detta är en väldigt trevlig och lättsam kriminalroman. Den känns trovärdig och är betydligt mer genomarbetad än den utgåva jag läste av Cecilias första bok. Jag gillar flytet i Cecilias språk och sätt att bygga upp historien. Karaktärerna är intressanta då de har skavanker och är lite som människor är mest. Detta är en bok som ger mig god underhållning och förströelse medan jag läser den.

Precis som med Vit syren höjs upplevelsen väldigt mycket av att boken utspelar sig i Lund. Det hela blir mer levande och följsamt för mig. Som jag skrev i min förra recension, det finns potential med Cecilias författarskap och jag ser fram emot fler böcker av henne. Bytet av förlag var en lyckoträff!

Cecilia Sahlström – I egna händer får betyg 3.

Felsteg

Efter att läst flera positiva omdömen om Maria Adolfssons nya bok, Felsteg, var jag mycket förväntansfull när jag hämtade hem boken från biblioteket.

Boken utspelar sig i en fiktiv miljö på ögruppen Doggerland i Nordsjön. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar upp i fel säng efter en blöt natt. Hon lämnar sängen innan mannen i fråga vaknar till liv. Hon hinner knappt hem förrän hennes högste chef ringer in henne på ett jobb. En kvinna har hittats död i sitt hem. Utredningen runt dödsfallet bli komplicerad då kvinnan är förre detta hustru till Karens närmsta chef.

Detta är en bok jag har lite svårt att komma in i. Den känns lite spretig, oarbetad och jag får inget riktigt flyt i läsningen. Men det finns ändå något fängslande med den. På det stora hela är det en genomtänkt historia, bra karaktärer och fina miljöskildringar. Dock blir jag aldrig riktigt berörd, läser boken mest på autopilot. Jag kan inte sälla mig till alla glada tillrop om denna bok. För mig är det en medioker bok som snabbt faller mig ur minne.

Maria Adolfsson – Felsteg får betyg 2.

När du vänder dig om

I veckan fick jag hem ett recensionsexemplar av Pernilla Ericsons nya bok, När du vänder dig om, om Erlagruppen. På något sätt är jag alltid lite extra förväntansfull och spänd inför att läsa ett recensionsexemplar. Det känns som ett förtroendeuppdrag som jag inte vill misslyckas med.

När du vänder dig om är den tredje boken om Erlagruppen och den bygger på verkliga vändelser. En kvinna blir brutalt våldtagen av en främmande man som går rakt in i hennes lägenhet. Han uppträder som om hon bjudit in honom och när polisen griper honom på plats nekar han till brott. Han kan visa deras korrespondens via mail och där framgår att hon bjudit in honom för hårdhänt sex. Fallet läggs ner men polisen som utrett ärendet känner att något inte står helt rätt till och vänder sig till Erlagruppen.

Jag är fast från första sidan! Historien är välskriven, skrämmande och oerhört fängslande. När jag började läsa gick det inte att lägga ifrån mig boken förrän den var utläst. Tur att jag inte hade några planer denna soliga lördag ;-). Det är ett bra tempo och rytm i boken med lagom många sidoaktiviteter. Jag tycker väldigt mycket om samspelet mellan karaktärerna och de känns trovärdiga.

Pernilla har verkligen lyckats med att basera sina böcker kring internet och sociala medier. Det ligger i tiden och det är viktigt att påminnas om hur oskyddade vi är på nätet egentligen. På ett smart sätt för hon fram människans ansvar att reflektera och vara lyhörda för andra människor reaktioner och beteenden. Hon använder ett bra, trevligt och lättläst språk.

Jag har väl egentligen bara en invändning mot denna bok och det är disponeringen av texten på boksidorna. Det är en rak högermarginal vilket gör att väldigt många gånger blir ord avstavade. Vet att denna disponering är till för att öka läsbarheten men dessvärre passar det inte alls mitt sätt att läsa. Jag förlorar mitt flyt och det blir lite hackigt. Det är kanske inte helt rättvist att detta påverkar mitt omdöme av boken, men det gör det!

Men som helhet är detta verkligen en lättläst, trevlig och spännande bok som totalt fångade min uppmärksamhet under ett par timmar. En bok jag varmt vill rekommendera att packa ner i väskan och ta med på semestern. Till alla er som inte läst Pernilla Ericson, ni har tre fantastiska böcker att se framemot! Jag är nästan lite avundsjuk på er som har dem framför er.

Pernilla Ericson – När du vänder dig om får betyg 4.