Olyckan

Förra veckan hade vi bokklubb på jobbet igen. Denna gång hade läst Olyckan av Valérie Tong Cuong. När vi röstade fram boken var jag lite besviken för det var inte den jag röstade för och min uppfattning var att detta nog inte var en bok för mig. Motståndet att börja läsa var gigantiskt och tillslut var tiden på väg att rinna ut så det var bara att läsa den på två kvällar.

En dag råkar tolvåriga Milo ut för en olycka medan hans moster har ansvaret för honom. Han skadas allvarligt och hamnar i koma. I denna tid borde familjen sluta upp och vara nära varandra. Dock sker det motsatta, hemligheter, konflikter och oförätter präglar familjens tillvaro.

Redan från de första kapitlen får jag ändra min förutfattade mening. D-et var något i språket och upplägget som tilltalade mig. Var inga som helts problem att sträckläsa denna fängslande historia. Berättelsen är uppdelad enligt de olika familjemedlemmarnas upplevelser av händelserna. Det finns en bra och insiktsfull andemening med historien som höjer hela läsupplevelsen. Hemligheter och lögner får helt klart negativa konsekvenser i våra liv och vi kan inte fly i evighet från dem.

Jag är så tacksam så här i efterhand att denna bok valdes för jag hade aldrig läst den på egen hand. Den är precis så det ska vara med en bokklubb, utmana sig själv och tvingas läsa annat än man själv valt.

Valérie Tong Cuong – Olyckan får betyg 4.

Välkommen till Amerika

Senaste boken vi läst i min ena bokklubb var Linda Boström Knausgård, Välkommen till Amerika.

I boken får vi bekanta oss med en dysfunktionell familj. Dottern i familjen har slutat prata och boken baserar sig på henens upplevelser om sin familj.

För min del var det här en märklig läsning som inte gav mig något alls. Den kändes stolpig och intetsägande. Det är när jag läser en bok som denna som jag undrar hur den passerat genom alla ögon på ett bokförlag.

Det fanns dock en positiv sak med boken, det var att den var kort 😉 Enbart 92 sidor så den gick fort att läsa och jag blev inte bestulen på så mycket av min tid.

Inget för mig!

Tyvärr blev träffen med bokklubben inte av till fullo då de flera andra hade förhinder. Var nyfiken på om de andra skulle kunna förklara meningen med den för mig.

Linda Boström Knausgård – Välkommen till Amerika får betyg 1

Vi mot er

 Jag tillhör skaran som helt missade Fredrik Backman. Jag hade väl hört om En man som heter Ove men det var inget jag direkt lagt på minnet. Det var först när vi läste, Min mormor hälsar och säger förlåt, i jobbets bokklubb som jag bekantade mig med Fredrik och hans magiska tolkning av det skrivna språket. Jag var trollbunden av boken och allt sedan dess har jag avverkat alla Fredrik Backmans böcker. Jag är oerhört begeistrad och fascinerad över hans förmåga hantera och laborera med det skrivna språket. Fredrik har en unik förmåga att förmedla och väcka känslor hos mig som läsare.

Vi mot er är en fortsättning på Björnstad. Än en gång återvänder vi till det lilla samhället Björnstad och får följa invånarna och deras liv. Hela byns tillvaro kretsar kring och påverkas av hockeylaget.

När jag började läsa boken kände jag omedelbart en stark känsla av ambivalens, å ena sidan vill jag sträckläsa, inte lämna sängen förrän boken var utläst men å andra sidan ville jag suga och spara på karamellen så länge som möjligt. Det var ett svårt val och tillslut blev det något mitt emellan.

Det här är en unik och vacker berättelse om vänskap, ovänskap, viljan till överlevnad och maktkamp. Jag skrattar, jag gråter, jag lider och jag gläds med karaktärerna. Det är en bok som berör och väcker känslor. Den lämnar avtryck i själ och hjärta. Fredriks förmåga att skapa mästerverk med det skrivna språket är en konstform som jag är avundsjuk på. Vi mot er är ett gudomligt vackert konstverk.

Med glädje kunde jag avsluta boken med en insikt om att det planeras för en tredje del.

Fredrik Backman – Vi mot er får betyg 5

 

Leona Utan mänskligt värde

Leona är en okontroversiell polis som inte lämnar någon oberörd. Hon skaffar sig fiender där hon minst behöver det men även vänner i det mest oväntade kretsar. I senaste boken, Utan mänskligt värde, påträffas flera av samhällets mest utsatta människor illa åtgångna. De har blivit bestulna på sina organ och polisen har ett av sina mest obekväma fall på halsen. I vanlig ordning skyr Leona inga medel för att nå resultat.

Detta är en helt klart godkänd bok som fungerar som tidsfördriv för en kort stund. Dock måste jag säga att Leonas arbetsmetoder och personlighet börjar bli lite överdriven och provocerande. Det som kändes som nytt och intressant i första boken börjar nu bli tjatigt och helt otrovärdigt. Temat med att det finns krafter inom oss människor att gå hur långt som helst för pengar är bra skildrat. Jag är övertygad om att det tråkigt nog finns organstölder i vårt samhälle. Läsupplevelsen blir därmed lite dubbel, grundtanken och temat är tilltalande men karaktärerna har förlorat sin charm och spänning.

Det blir en medelmåttig läsupplevelse som lämnar mig något frustrerad. Visst, boken är ett bra tidsfördriv men helt utan att lämna bestående intryck.

Jenny Rogneby – Leona Utan mänskligt värde får betyg 2

Pappas pojke

Jag brukar försöka inleda morgonen på lördag och söndag med att läsa och dricka kaffe i sängen. Det är en skön och avkopplande start. Ibland när jag lyxar till det tar jag hela frukosten i sängen 🙂

Emelie Schepp är en författare som skriver på ett lite annorlunda sätt. Karaktärerna är inte så tillrättalagda och perfekta som många andra författares hjältar. Det är deras defekter som gör böckerna intressanta och ger en ny vinkel. Befriande att de har mer fel, brister och hemligheter än perfektion.

I den fjärde boken, Pappas pojke, om åklagaren Jana Berzelius ställs hon ännu en gång mot sitt mörka förflutna. Hur ska hon lyckas hålla sina hemligheter i det fördolda och ändå fullfölja sitt uppdrag som åklagare? I sin strävan att hålla fasaden uppe är hon beredd på att offra människor i sin närhet. Jana kopplas in på ett fall där en liten pojke försvinner från sitt hem medan pappan är i affären. När pappan är i affären ringer hans telefon och det är sonen som skräckslaget berättar att någon tagit sig in i deras hem. Samtalet bryts och spår efter pojken saknas.

Det är en spännande och välskriven bok med en mycket bra vinkling på det mänskliga beteendet. Människans förmåga att skydda sig, sina närmsta och dölja hemligheter skildras på ett träffsäkert och intressant sätt. Dock blir det så här i fjärde boken lite enahanda med Janas personliga vendetta. Det började som en spännande vinkel i första boken men nu finns det inte så mycket mer att krama ur den historien.

Pappas pojke är ett trevligt tidsfördriv som ger bra förströelse för stunden.

Emelie Schepp – Pappas pojke får betyg 3

 

Gänget

Katarina Wennstam är en författare jag försöker hålla koll på och reservera hennes böcker på bibblan när hon släpper något nytt. Hon har en intressant substans i sina historier och varvar spänning och mänskligt beteende på ett trovärdigt sätt.

Hämtade hem hennes senaste, Gänget, härom veckan. Boken handlar om ett gäng män som höll ihop i unga år. Allt medan åren gått har de skingrats och vänskapen är inte längre lika stark. De har tagit olika vägar i livet både gällande familj och arbete. Men olika händelser gör att deras vägar åter korsas. Dock är de alla medvetna om att mörka händelser i ungdomen är det som för dem samman. Ingen vill att sanningen kommer fram och man kan fråga sig vad de är beredda att göra för att förtroenden ska fortsätta vara hemligheter?

Gänget är en fängslande och välskriven bok. Dock är den något tunn för jag avverkar den lite för snabbt. Det här är en bra och tänkvärd bok. Den känns trovärdig på många sätt vilket gör den väldigt skrämmande. När jag läser Katarina Wennstam blir jag alltid lite illa berörd och min hjärna går på högvarv. Utifrån all statisktik har man säkerligen män som bokens karaktärer i sin bekantskapskrets. Självklart känns det olustigt men hon berör ämnen som vi absolut måste börja våga prata om. Detta är en bok som berör och väcker tankar.

Katarina Wennstam – Gänget får betyg 4

Bländad

Jag tror det var via instagram som jag fick kännedom om Petra Holst och bländad. Just sociala medier är min nya källa till nya författare och det är lätt att hitta bra boktips. Tror inte jag hade hittat denna bok på egen hand.

Liv och Marin lever ett harmoniskt liv tillsammans med sina döttrar i en skånsk villaidyll. Tillvaron är behaglig och motsvarar alla deras drömmar. Men en dag kullkastas tillvaron när en vän från Liv´s barndom flyttar in i huset bredvid.

Boken började oerhört spännande och det är nästintill omöjligt att lägga den ifrån mig. Den är skriven på ett sätt som fängslar mig handlar mycket om mänskliga relationer och hur situationer kan få människor att gå utanför sin trygghetszon. Dessvärre håller inte boken hela vägen in i mål. Den svävar ut och blir lite överdriven. Petra har ett bra koncept och jag önskar verkligen att hennes bokförlag hade väglett henne något bättre. Boken hade kunnat bli riktigt bra om den bearbetats lite till.

Petra Holst – Bländad får betyg 2